Ett brev till barnet i mig

Hej, barnet i mig! Jag är du men med några extra rynkor, med några extra år på nacken och jag har lärt mig många saker. Varje dag tänker jag på dig och jag försöker återfå din öppenhet och naivitet.

Under livets gång har jag gått igenom många komplicerade omständigheter, som att en som stod mig nära dog samt sjukdom i familjen. Jag har gått igenom olika förhållanden, förlorat ett jobb… Men jag har aldrig glömt bort dig.

Jag har även upplevt många glada ögonblick. Lärt känna fantastiska människor och besökt fantastiskt platser. Jag har älskat, kysst och skrattat. Framförallt har jag lärt mig saker som jag aldrig hade kunnat lära mig utan den erfarenhet som jag har fått.

Vad jag har lärt mig av barnet i mig

Ibland har det gjort ont att lära sig, men mitt liv har lärt mig saker som jag inte visste när jag var ung och som jag hade föredragit att inte veta idag. Såsom att det finns personer jag står nära som kan bli sjuka. Att det finns personer jag har älskat av hela mitt hjärta men som av en eller annan anledning har försvunnit ur mitt liv. Att det har funnits gånger då jag inte har kunnat uttrycka mina känslor som du kunde.

Jag vet dock att du fortfarande har en plats i mitt hjärta när jag sjunger väldigt högt när jag hör min favoritsång, när jag dansar ensam hemma, när jag skrattar med vänner. Även om det ibland är svårt för mig att känna dig nära mig…

Det är viktigt att du påminner mig om att det finns fantastiska människor i denna värld. Som är kapabla att älska och sprida kärlek. Att jag kan känna denna illusion igen även fast jag ibland tänker att jag har förlorat den. Att livet är betydligt enklare än det verkar.

Vad jag skulle vilja göra som barnet i mig

Jag skulle vilja stiga upp en dag och säga att jag inte kan gå till skolan för att jag känner mig sjuk. Stanna hemma och rita djur som kan flyga utan vingar. Jag skulle vilja kunna säga vad jag tycker vid varje tillfälle, och på ett sätt som inte gör någon förnärmad.

Jag skulle vilja kunna gråta på vilken plats som helst och inte behöva hålla tillbaka mina tårar. Och framförallt skulle jag vilja återfå den där oskuldsfulla blicken du har, den där blicken som får mig att tänka att världen är en fantastisk plats.

Jag vet inte vid vilket ögonblick vi gick isär, men det blev en komplicerad separation. Jag glömde nästan bort dig, men ett barns blick i parken under en vårdag fick mig att komma ihåg de kvällar då jag spelade spel med mina vänner. De äventyr vi gick på som små och spänningen innan min första flygresa. Mina små kommentarer som jag kunde yttra med ett oskuldsfullt leende.

Jag vill att barnet i mig påminner mig om…

Jag vill att du varje dag viskar i mitt öra alla dessa saker som jag ibland glömmer; jag vill att du påminner mig om att jag inte behöver vara rädd och att jag kan känna mig som ett barn igen. Påminn mig om:

Att jag kan drömma

Drömmar finns för att förverkligas, inte för att man ska glömma bort dem. Se till så att jag aldrig glömmer detta. Ge näring åt mina drömmar, knuffa mig mot dem varje dag så att de kan materialiseras framför mig.

Att jag kan hoppas

Under stora delar av mitt liv har jag distanserat mig från barnet i mig eftersom olika omständigheter har tvingat mig till detta. Därför vill jag att du påminner mig om att jag kan hoppas på saker och att jag kan känna mig bra.

Att jag kan visa mina känslor

Du grät utan att bry dig om var du var eller med vem. Du kunde kramas, du kunde öppet visa dina känslor. En dag slutade jag med detta; jag vet inte varför. Kanske var det för att jag inte ville visa min sårbarhet. Påminn mig om att det inte gör något om jag gråter, skrattar eller kysser utan anledning, bara för att jag känner för det.

Att jag bör le

Världen kan ibland vara dyster. Men jag vet att om jag ler och ser den med andra ögon, med dina ögon, kommer jag att kunna uppskatta varje moln på himlen. Varje löv som faller från träden. Varje solstråle som lyser upp min väg.