Familjeåterföreningar: att bli någon du inte längre är
Familjeåterföreningar kan ibland få dig att känna dig som någon du inte längre är eller som du aldrig var. För dina föräldrar kanske du fortfarande är den där lille sonen eller dottern, och det spelar ingen roll att du nu är en självständig vuxen. För dina föräldrar är du ibland samma barn som du var för 20 år sedan.
Det sägs ofta att det inte finns någon större storm än den som skapas vid klassiska familjeåterföreningar under högtiderna. Som du redan vet kommer dock familjer i alla former och storlekar. Vissa av dem har stor harmoni, mycket respekt och humor. Andra är fulla av bitterhet och dysfunktionella emotionella band som förstör för varje person i familjen.
“Lyckliga familjer är alla likadana; varje olycklig familj är olycklig på sitt eget sätt.”
-Lev Tolstoj-
Det finns dock ett fenomen som inte många pratar om. Det finns en hel del unga vuxna som tidigare var oberoende men som nu inte har något annat val än att återvända till familjehemmet.
Känslan av att ha misslyckats inom arbetslivet blandas med känslan av att än en gång få acceptera en roll som man hade lämnat bakom sig. En roll som ibland uppstår genom familjedynamiken i sig och som inte har mycket att göra med personen man är idag.
Familjeåterföreningar och deras omedvetna uppsättningar
För föräldrar, farbröder, mostrar, farbröder, fastrar, mor- och farföräldrar etc., finns fortfarande en del av vår barndom kvar. Du är kanske fortfarande på ett visst sätt det där mellanbarnet. Det där barnet som spenderade halva sitt liv med att imitera sitt äldre syskon och vara avundsjukt på sitt yngre. Han kanske även kommer ihåg det som folk brukade kalla hans “dåliga humör”. Han brukade vara motstridig och okontrollerbar.
Detta temperament är kanske dock det som har gjort dig till den du är idag. Proaktiv, kreativ, dynamisk… allt detta är egenskaper som gör att man känner sig tillfredsställd. Egenskaper som du brukade se som negativa på grund av de konstanta kommentarerna från dina föräldrar. Kommentarer som manade dig till att förändras och “förbättra” dig tills du till slut förstod att du inte måste göra detta. De var nämligen inte brister, utan autentiska dygder.
Det är ofta svårt att genomleva familjeåterföreningar, att flytta tillbaka hem och vara tvungen vara någon du inte längre är. Du bara säger något eller gör något och får direkt höra något i stil med “Titta så envis du är. Vilket dåligt humör! Var kan du ha fått detta ifrån?”
Nuet betyder inte något längre
Utan att knappt ens märka det sjunker du tillbaka in i din gamla roll. Det du har uppnått i nuet spelar således inte någon roll. Det spelar ingen roll hur stolt du är över dig själv. Inom många familjer förekommer det nämligen en omedveten tendens att få medlemmarna att återvända till sina gamla roller, de som föräldrarna satt upp.
Denna typ av fenomen är väldigt vanligt och har faktiskt en väldigt intressant förklaring. University of Illinois förklarar att det knappt finns något som fungerar oberoende inom familjesystemet.
Inom varje familj finns det regler och omedvetna uppsättningar där varje familjemedlem måste bete sig i enlighet med vad som förväntas av dem. Det uppstår även mönster där det på något sätt förväntas att varje familjemedlem ska bete sig som förr.
Detta är utan tvekan en väldigt komplex situation om du måste flytta hem igen på grund av personliga eller finansiella problem.
Vid familjeåterföreningar bör vi uppträda som de vuxna personer vi är idag
Ibland är det tillräckligt att bara stiga in i hemmet igen för att känna som om man har rest tillbaka i tiden. Ibland kan det till och med kännas behagligt. För många innebär det dock att man måste hantera olösta konflikter och tvingas vara någon man inte längre är.
- Försök att undvika dessa fällor. Det bästa sättet att återvända till familjekärnan är genom att återvända som den person man är nu: en person som är vuxen. Var alltså den vuxna person du är, med all den erfarenhet som du har samlat på dig. Behåll alla dina lärdomar, dygder och styrkor.
- Du kommer då att kunna bemöta de förutfattade meningar och även de arketyper som dina föräldrar har skapat. Lars är en atlet. Camilla är rebellen. Albert är den som mobbades i skolan och som de andra fick skydda.
- Det är dock möjligt att Lars i hemlighet skrev poesi under hela sitt liv och nu vill öppna en bokaffär. Camilla kanske inte var en upprorsmakare överhuvudtaget, och kanske bara var arg under stora delar av sin ungdom. Det är också möjligt att Albert, som var den där smala pojken som blev mobbad, nu håller på att utbilda sig till polis.
Att få din familj att acceptera dig som du är nu och inte som någon du inte längre är
Personen du var eller den som andra trodde du var förr har inte mycket att göra med den som du är nu. Och det är något som personerna runt omkring dig måste acceptera. Det är upp till dig att få dem att förstå detta och att inte återta den roll som din familj har skapat. På detta sätt kommer du att kunna hantera dessa mönster från det förgångna som bara tycks få dig att må dåligt.
Det är nämligen få saker som är mer hälsosamma än en familj som åtnjuter friheten
att visa sig precis som den är.
