Gamla vanor sitter i – att snubbla över samma sten

Vi har alla gamla vanor som förmodligen är skadliga för oss. Du kanske har hört frasen “Människan är den enda varelsen som snubblar över samma sten två gånger“. Men vad händer när vi blir fästa vid just denna sten?

“Jag begår alltid samma misstag”, “Varför drabbar detta alltid mig?”, “Jag svär för mig själv att detta är sista gången, men jag ger alltid efter för frestelsen”. Vi har säkerligen sagt eller tänkt liknande saker i vissa situationer i våra liv.

Vi snubblar över samma sten gång på gång

Människor är vanemässiga varelser. Att göra något fel hela tiden har kanske blivit som en vana för dig, och det är därför du valt att plocka upp den där stenen från golvet och bära den med dig vart du än går.

Om du redan har lovat dig själv att sluta ljuga, varför gjorde du det då igen? Du svor att du inte skulle bli tillsammans med ditt ex efter ert senaste gräl, så varför sprang du tillbaka till personen efter att denne ringt och bett om förlåtelse för femtioelfte gången? Om ditt nyårslöfte var att sluta röka, varför gick du till affären för att köpa ett paket bara några dagar senare?

“Jag visste inte…”, “Den här gången ska jag klara det”, “Jag har total kontroll över det”. Dessa är några av de vanligaste svaren vi ger kring våra skadliga gamla vanor. Vi gillar inte att lämna vår komfortzon eftersom vi känner oss säkra även om vi är olyckliga, och vi vill ha den tröstande stabiliteten så att vi kan söka skydd i skuggan av den sten som får oss att snubbla om och om igen.

Kanske kunde vi tänka oss att vi är i en stor bur, med alla begränsningar och brist på frihet som det kommer med, men även stabiliteten som vi kräver så hårt.

Vi inser inte att vi går miste om saker medan vi är där; en efter en. Rutinen med att gå upp på morgonen, äta frukost, gå till jobbet, komma hem, se på TV, bada eller duscha och sedan gå till sängs… allt detta är generellt samma gamla vanor som alla har. Men det finns en punkt när vi måste säga “Nu får det vara nog!”.

Förklaringen till att vi blir kvar i gamla vanor

Livet är en avlösning av identiska ögonblick, och vi märker inte detta. Våra larm blir bara utlösta när något sårar oss eller på annat sätt gör oss obekväma. Då tänker vi för oss själva: “Har detta hänt förr?” Det är som om vi är en magnet som attraherar samma sak om och om igen. Men om det bara är något gott så bryr vi oss inte så mycket. Men så är oftast inte fallet.

Du har säkerligen upplevt mer än en situation där du har haft fel med samma person, samma aktivitet, samma tanke, samma jobb. Varför händer detta? En psykologisk förklaring har att göra med utbildning i barndomen.

Ända sedan vi var barn har vi blivit lärda att göra saker genom att imitera andra. Vi såg på våra föräldrar när de borstade tänderna och kopierade deras rörelser; vi observerade när vårt syskon skulle lära sig att cykla; och vi såg hur vår lärare skrev bokstäver på svarta tavlan. Det är förmodligen så vi lärt oss att inte vara kärleksfulla, att skrika och gråta när vi vill ha något, att gräla om allt etc.

Varje interaktion, oavsett om det är med någon närstående eller annan, formar oss till de personer vi blir när vi är vuxna. Så vi inkluderar diverse instruktioner i vårt sinne om att göra saker utan att ifrågasätta eller tänka på det.

Därför finns det två viktiga problem som inspirerar oss att skapa ett band till denna sten. Å ena sidan finns det en rädsla för att lämna komfortzonen; å andra sidan finns vanan av att göra saker på detta sätt, som vi lärde oss som barn.

Dags att bryta mönstret!

För att bryta dessa vanor är det första steget att inse att våra liv inte är definierade av någon form av avspärrning, såsom en bur eller tank. Vi kan sedan inse att det finns tusentals olika sätt att göra samma sak, kanske med bättre resultat än vi tidigare uppnått.

Att göra samma sak om och om igen kommer inte ge dig olika resultat. Ibland måste du ändra ditt arbetssätt.