Harry Potter-kulten: ett märkvärdigt fenomen
Harry Potter ligger i samma liga som Simpsons vad gäller popularitet. Harry Potter-kulten har blivit ett så stort fenomen att oavsett om vi gillar den eller ej, eller om vi ens vet särskilt mycket om den, så skulle vi alla ändå i viss mån kunna identifiera oss med den. De senaste årtiondenas främste trollkonstnär har lämnat ett bestående intryck hos sina fanskaror runt om på jorden. I denna artikel ska vi berätta för dig allt du behöver veta om Harry Potter-kulten och dess värld.
Det var länge sedan Harry Potter och dödsrelikerna hade premiär. Men långt ifrån att falla i glömska och väcka nostalgi, så har den unge magikern levt kvar i människors minnen och han har lyckats uppbåda en oerhört trogen och produktiv fanclub.
Så hur uppstod detta fenomen? Och hur kommer det att utvecklas i framtiden? I denna artikel ska vi försöka besvara dessa frågor så gott vi kan.
Vad ligger bakom Harry Potter-kulten?
Kort uttryckt kan man definiera en fan som en individ som beundrar eller idoliserar en annan person. Denna person kan vara en idrottsstjärna, en sångare eller en skådespelare; någon som är allmänt känd i media. Emellertid kan man även vara en fan av en genre, en serie, en film eller, som i fallet med Harry Potter, en fantasiberättelse.
Dessutom är idoliseringen särskilt vanlig bland tonåringar, eftersom det är under tonåren som man skapar sig en identitet. Fans har en tendens att följa och även efterlikna föremålet för deras beundran – en identifieringsprocess äger rum.
Beundrarna engagerar sig i allt som har att göra med deras idol. De grupperar sig i gemenskaper och använder sig bl.a. av samma sätt att kommunicera med eller hälsa på varandra. Vidare kan de också producera berättelser eller audiovisuellt material som hänför sig till föremålet för deras beundran.
Internet har i hög grad främjat skapandet av forum och kommunikationsmöjligheter för fans. Till följd av detta har vi nu mängder av anhängare som producerar, delar, debatterar och analyserar.
Företag och reklambyråer är väl medvetna om detta. För när allt kommer omkring så är ju fans även konsumenter, och när den här typen av fenomen får så stor omfattning som Harry Potter-kulten kan man göra goda affärer!
Karaktärer att identifiera sig med
I föregående stycke talade vi om identifieringsprocessen mellan beundrarna och det fenomen de idoliserar. Likaså noterade vi att denna process vanligen är särskilt framträdande i ungdomsåren. Och om vi överför denna idé till Harry Potter-kulten upptäcker vi något besynnerligt.
Låt oss fundera ett ögonblick över var och en av de böcker som berättelsen innefattar. Vad ser vi? Att varje bok verkar sammanfalla med ett visst skolår som Harry genomgick, och därigenom med en viss ålder.
Harry Potter and the Philosopher’s Stone (Harry Potter och de vises sten) dök upp i de brittiska bokhandlarna år 1997. Man beslöt att marknadsföringsstrategin för boken skulle vara inriktad helt på barnpubliken, dvs de som var barn i sluten av 1990-talet.
Den unge magikern blev snabbt berömd och böckerna började översättas och säljas runt om i världen. J.K. Rowling hade skapat läslust hos barnen igen. Hon gjorde att en hel generation av barn började läsa böcker.
Dessa unga läsare väntade spänt på att nästa bok i berättelsen skulle utkomma. Intressant nog blev böckerna med tiden allt mer dystra, komplexa och episka. Harry, precis som hans fans, fortsatte att växa.
Vad som är specifikt för Harry Potter-kulten
Filmerna kom ut varje eller vartannat år. Det betydde att producenterna lyckats åstadkomma något otroligt. De unga läsarna nådde tonåren medan de ingick i en solid gemenskap de kunde identifiera sig med.
Filmatiseringarna i sin tur stärkte denna kult, som samtidigt öppnades för en bredare publik – unga människor som inte hade läst böckerna.
Harry Potter-fans kunde identifiera sig med karaktärer som var lika gamla som de själva och hade samma livsbekymmer. Enda skillnaden var naturligtvis att de levde i en annan typ av värld. Även om karaktärerna som Rowling presenterade i sina verk blev konfronterade med vidunderliga krafter och fenomen, så tycktes de likväl stå i samklang med verkligheten.
Rowling presenterade kvinnliga karaktärer som unga flickor lätt kunde identifiera sig med och detta gav kvinnofrågorna ett starkt uppsving.
Kanske är Harry själv det bästa exemplet på en okonventionell hjältefigur: han är i högsta grad en bristfällig hjälte. Men han erbjöd oss också en ny form av manlighet. Han visade att pojkar och unga män kunde vara rädda och även gråta, utan att behöva skämmas för det.
Harry Potter: aktiva och produktiva fans
Harry Potter-kulten har särskilt produktiva och aktiva medlemmar. All denna aktivitet har blivit framhjälpt av otaliga kommersiella produkter och webbplatser, som exempelvis Pottermore, där alla fans sammanstrålar. Likaså bidrar författarinnan själv med att besvara anhängarnas många frågor i intervjuer och via sitt Twitterkonto.
Självklart har en så stor grupp många gemensamma koder. De identifierar varandra som potterheads och använder termer som mugglare (muggle), och de identifierar sig med hjälp av symboler eller kännetecken som dödsreliker och det mörka märket.
Indelningen av potterheads i Hogwarts olika elevhem är ganska märklig och sajter som exempelvis Pottermore har uppmuntrat sina anhängare att kontrollera med en “officiell källa” vilket elevhem de tillhör, varigenom nya grupper bildas inom en och samma fanskara.
Detta påminner mycket om indelningen av stjärntecken. Det att man ingår i ett visst elevhem har att göra med ens personliga egenskaper. De som tillhör Gryffindor är modiga eller har modiga föresatser; en person som tillhör Slytherin utmärker sig genom sin ambition. På så sätt förstärks känslan av tillhörighet och detta gör att känslan av identifiering växer.
I tillägg till detta tycks det inte finnas några gränser för produktiviteten hos många potterheads. Förutom förekomsten av fanfiction, som är ett vanligt fenomen i alla sorters kulter, finner man en oerhört kreativ gemenskap.
Det är en gemenskap som, långt ifrån att begränsa sig till teoretiska diskussioner om handlingen i berättelsen, har lanserat en självständig film – Voldemort: Origins of the Heir. Detta är en inofficiell spinoff som utforskar huvudpersonens liv och som finansierats av medlemmarna själva.
Harry Potter-kulten och dess framtid
Som vi tidigare påpekade kan vi se Harry Potter-kulten utifrån olika generationers perspektiv. Därför borde vi kanske börja tänka på framtiden. Kommer det bli svårt att locka nya anhängare?
Till skillnad från fans som gradvis växte upp med magikern, så har unga människor idag hela franchisen till sitt förfogande. De kan lätt få tag på alla böcker, filmer och fakta, och på något vis har magin falnat. Det faktum att de unga växte upp samtidigt som huvudpersonerna och otåligt inväntade nya avsnitt i berättelsen var det som till stor del gav näring åt fenomenet.
Kanske är det fortfarande för tidigt att spekulera över hur kulten kan komma att utvecklas, men vi ser att åtgärder redan har vidtagits för att finna nya nischer och framtida fans. Ett exempel på detta är skapandet av berättelsen Fantastiska vidunder och var man hittar dem (Fantastic Beasts and Where to Find Them).
Varför skapa en ny fantasiberättelse?
Så varför skapade man en ny fantasiberättelse? Jo, för utöver den redan stadgade fanskaran, som nu nått vuxen ålder, så öppnade detta dörren till en ny publik. Faktum är att Fantastiska vidunder och var man hittar dem har rönt stor framgång bland yngre generationer som inte ens läst Harry Potter-böckerna.
Med tiden har vi fått temaparker inspirerade av Harry Potters värld och verkliga scenmiljöer som King’s Cross station. Dessa har använts för att erbjuda beundrarna underhållning bortom filmer och böcker, vilket ger dem upplevelser som närmar sig den värld som J.F. Rowling fantiserade om.
Vi vet inte vad framtiden bär med sig men allt tycks peka på att Harry Potter-kulten är mer levande än någonsin. Och under tiden fortsätter vi att drömma och att ivrigt invänta ett antagningsbesked från Hogwarts.
