Hjältens resa och migrationens arketyper

Skaparen av analytisk psykologi, den schweiziske psykiatrikern Carl Jung, föreslog att vi kan förstå mytologiska narrativ om nya starter, såsom de om Marco Polo, Ulysses eller Herkules, som symboliska uttryck för en mental förvandling som alla personer genomgår i livet. Jung kallade denna process för hjältens resa, eller individualiseringsprocessen.

Hjältinnans eller hjältens resa tenderar att börja med ett kall eller ett behov att överge den ordinära, kända världen. Det är ett kall som kommer avslöja hjältens sanna liv och potential.

Inom mytologin tenderar hjältar att uppstå i instabila tider, såsom när de sociala normerna kollapsar eller under politiska och religiösa kriser. I linje med detta kan vi i våra personliga liv känna att vi är fast i omständigheter, stillastående och kanske ängsliga. Det är då livet kan tvinga ut oss på en förvandlande resa.

Hjältens resa är en symbolisk sådan; det är möjligt att genomföra den utan att röra sig fysiskt. Livet kan mana till en resa genom att ge dig ett jobberbjudanden eller stipendium. Livet kan ge dig en chans att förbättra dig ekonomiskt, utbildningsmässigt eller socialt.

Skattjakten

Hjälten resa är mytiskt representerad som ett sökande. Efter en skatt, ett förlovat land, magikerns sten, den heliga graal, ett giftermål mellan prinsen och prinsessan. Varje person har ett ideal eller ett föremål som denne söker. Men oftare än inte så stöter resenären på överraskande skatter denna aldrig kunnat föreställa sig.

Ibland stöter hjälten på en situation innan resan börjar (kanske genom personer, böcker, filmer), och denna situation hjälper henne sakta men säkert att nå den slutliga destinationen. För Jung var dessa sammanträffanden synkronisiteter. Han såg på dem som ett uttryck av en existerande relation mellan den fysiska världen och den mentala-

Denna resa resulterar vanligtvis i en bildlig nyfödsel. Vi har nytt mod och ödmjukhet som vi utvecklade genom att ta oss över hinder på vägen. Hjältens resa är en process som involverar att röra sig från vissa skeden i livet för att återfödas i andra. Vi kan förstå rörelsen mellan stadierna som att röra sig från en arketyp till en annan.

Arketyper eller skeden i hjältens resa

Arketyper är karaktärer i myter som genomgår typiskt mänskliga situationer. Upplevelserna behövs för att hjälten ska kunna genomgå in resan mot uppfyllelse.

En person på en migratorisk resa kan genomgå dessa fyra arketyper eller skeden:

Den oskuldsfulla arketypen

Detta skede refererar till säkerheten och bekantskapen med var man börjar. Det är en miljö som vid någon punkt blir för liten och kvävande, vilket pressar oss att ge oss ut på vår förvandlande resa.

Här finner vi även idealiserade förväntningar om oss själva eller målet på resan. Till exempel kan vi anta att våra kunskaper i ett utländskt språk är bättre än vi senare kommer underfund med. Kanske tror vi på fantasin att något eller någon ska tillhandahålla allt åt oss. Eller kanske tror vi att jobbet vi behöver kommer falla från skyn.

Detta är en tid av falska illusioner. De är berättelser vi berättar för oss själva om hur saker skulle vara om vi jagade våra drömmar. Om vi visste hur det egentligen kommer bli på vägen, skulle det vara mycket svårare att motivera oss själva att ta de första stegen. Denna plats är även som en “smekmånad” – vi förälskar oss i platsen vi vill resa till.

När vi äntligen konfronterar den faktiska verkligheten av vad som krävs för att nå slutet av vår resa, faller ridån som blockerade allt negativt. Därifrån rör vi oss vidare till nästa arketyp, den föräldralöse, där mycket av vad vi föreställt oss under den oskuldsfulla arketypen försvinner.

Den föräldralösa arketypen

Vid någon punkt under resan är det normalt att tvingas göra saker som vi aldrig föreställt oss. Vi måste komma överens med personer och seder som överraskar oss. Här finns det en typ av fall, en nedgång som grekerna kallar för katabasis.

För en utlänning kan en ny kultur vara som en desorienterande labyrint. Våra fasta övertygelser kan svikta, och vi kan börja ifrågasätta många saker vi en gång ansåg vara “normala”.

Det är ett skede av längtan. En känsla av att det vi gör kanske inte spelar roll. i detta skede idealiserar vi vanligtvis minnet av varifrån vi kom. Vi känner en stor lockelse att ge upp vår resa.

Här kommer ytterligare en nyckeldel: när vi finner oss själva i ett annat land (fysiskt eller symboliskt), har personerna där aldrig sett oss förut. Detta ger oss flexibilitet i vår identitet. Det ger oss chansen att utforska nya sidor av oss själva och dra energi från förändringen.

Vi kan genomgå detta skede med en högre nivå av ovisshet, nästan som om vi hoppat ned i ett bottenlöst hål. Ibland har vi stunder när vi känner oss helt vilsna. Men det är just denna typ av urtidskaos som uppmuntrar nya attityder och principer.

Krigararketypen

Efter att ha rest genom känslor av hjälplöshet och föräldralöshet, uppstår krigararketypen ur själens mörka natt. Det är vad som ger oss energin att resa oss efter att vi fallit. Den uppmuntrar oss att finna styrkan som våra nya omständigheter kräver, och ger oss hoppet tillbaka.

Sakta men säkert, med ihärdighet, tålamod och hjälp, kan vi lämna labyrinten. Vår nya omgivning blir till ett hem när vi kommer använda våra nya färdigheter.

Magikerarketypen

Sist ut är magikerarketypen. Det är här vi tar en logisk titt på resan vi är ute på. Det ger oss visheten att vara tacksamma för både det bra och det dåliga vi genomgått, eftersom de hjälpt oss att hitta skatten.

Skatten är bättre förståelse för oss själva och mänskligheten, bättre kunskap om vår egen komplexitet, svagheter och potential. Vägen vi tog gav oss även chansen att se hur flexibel vår identitet är, och den har lärt oss att samexistera med livets ovissheter, eldprov och svårigheter.

Det symboliska hemlandet: slutet på hjältens resa

Efter denna förvandlande process känner vi oss ibland lite konstiga när vi återvänder till startpunkten. Det är som om allt har varit “fruset i tiden” medan vi har förändrats. Denna känsla av främlingskap är också en anledning och en morot att fortsätta leta efter våra mentala hemland. Ett symboliskt hemland som består av en aldrig upphörande insikt om oss själva och vår potential.

Vi kan då se att man genom att vara en migrant, en utlänning, bara är en intensiv version av en medfött mänsklig känsla: ej uppfylld åtrå. Dessa är känslor som motiverar oss att blicka inåt och återupptäcka oss själva.

Stora konstnärer och filosofer har gett oss mästerverk som de skapade ur känslan av främlingskap. För oss är hjältens resa en chans att vara mer medveten om behovet att utföra vårt livs syfte, vilket är att ha ett värdigt, djupt och berikande liv.

Detta sökande är, både lyckligtvis och olyckligtvis, evigt. Det finns ingen plats på Jorden som fullt ut kan tillfredsställa det.