Ingen har rätt att döma mina känslor

Ingen har rätt att döma mina känslor… speciellt när vi alla varit ledsna utan tårar eller lyckliga med tårar i ögonen. Alla har vi vid någon punkt försökt leva ett normalt liv när vårt hjärta brutits i tusen bitar. Och det finns inget fel i det. Men ibland stöter vi ihop med budskapet att vi känner något annat än vi borde. Det är då skuldkänslor dyker upp.

Ingen ska döma mina känslor

Det är som att vissa situationer är så karaktäristiska för en uppsättning känslor att de verkar bli påtvingade. Barnafödsel associeras till exempel av allmänheten med glädje. Ett nytt liv, en anledning att le. Slutet på en nio månader lång väntan. Men personer med tidigare erfarenhet av födslar vet att de inte alltid följs av ett glädjefullt uttryck hos mamman.

Samma sak gäller för begravningar och döden. I västerländsk kultur associeras en närståendes bortgång som något sorgligt. Vi anser det vara logiskt med gråt, allvarliga ansikten och manifestationer av smärta. Men detta gäller inte alla kulturer. Detta sätt att se på en förlust är därför kanske inte så naturligt som vi trott.

… för ingen har rätten att döma mina känslor.

Känslor och försvarsmekanismer

Specialister sm hjälpt familjemedlemmar som drabbats av en plötslig förlust (trafikolyckor, naturkatastrofer, terroristattacker etc.) säger att många befinner sig i ett chocktillstånd. Den känslomässiga smällen var så pass stor att de försvarar sig genom att blockera alla känslor.

Dessa personer vill faktiskt gråta och befria sig från allt de håller inne, men de kan inte övervinna försvarsmekanismen som de själva satt upp.

Säkerligen har du vid någon punkt i livet slagit i knät mot något vasst. Ett ögonblick passerar innan du känner av smällen, och snart börjar smärtan göra sig påmind. Ett ögonblick när du förbereder dig mentalt på smärtan som är på väg. Något liknande sker även i dessa situationer.

Smällen från förlusten inträffar, men smärtan har ännu inte kommit. Istället känner dessa personer bara ett tomrum – en tomhet som genererar skuldkänslor och rädslor på samma gång.

Ett annat sätt som smärta inte känns eller verkar dissocierat på är när vi aktivt förnekar den. Att förneka denna förlust eliminerar automatiskt den medvetna delen av sörjandet. Det är lätt för dessa personer att gråta över en tappad tallrik eller för att de är fem minuter försenade. Men det kommer aldrig vara för den äkta källan för smärtan eftersom de förflyttar den.

Saknad sorg, förväntade känslor

Som vi sade tidigare med födsel som exempel, är sorg inte den enda känsla som är frånvarande när du minst förväntar dig det. Det kan även ske med känslor på den positiva sidan av spektrumet, såsom glädje.

Tänk på den där drömmen du kämpade så hårt för att uppnå, den du lagt så mycket tid på. När du når den kanske du känner dig väldigt glad, men det finns även en chans att du känner en form av tomrum eller till och med sorg.

Åtrå döljer en paradox som en stor del av 1900-talets filosofiska pessimism baseras på: när en önskan uppfylls kommer den dö eller förminskas.

Låt oss ta en titt på besvarad kärlek. Vi föreställer oss att denna persons ögon kommer skina och stråla med glädje. Men det finns en annan verklighet som är nästan lika vanlig. Den glädjefyllda älskaren är den som fylls med stress. Han finner sig själv i ett tillstånd av idealisering där han känner att han endast kan visa upp den bästa versionen av sig själv.

Detta ger i sin tur upphov till ett tillstånd av spänning som får glädjen att fly. Den ersätts med ovisshet som är väldigt svår att stå ut med. Var kommer hon vara? Vad kommer hon göra? Kommer hon älska mig mer eller mindre än hon gjorde för en timme sedan?

Ingen har rätt att döma mina känslor

Existensen av denna dissonans mellan det förväntade och vad vi faktiskt känner skulle inte spela någon roll om det inte vore för den stora känslan av skuld den producerar hos vissa personer. Någon som inte gråter över förlusten av en närstående tenderar att känna sig väldigt skyldig. En mor som inte upplever en överväldigande känsla av glädje över att ha blivit mamma kan också känna det.

En annan sak som kan vara lika skadliga i dessa situationer och som kan göra skuldkänslorna ännu värre, är att personerna inte känner sig mänskliga. De kan till och med tro att de inte känner sorg eftersom de är psykopater – personer utan känslor, med allt det innefattar.

Kommentarer av den sociala typen tenderar inte att hjälpa. Runt den nyfödde brukar det finns en grupp “substitutmödrar” som tror att de har visheten att diktera hur man ska ta hand om ett barn under de första månaderna av dess liv. Deras hjälp är faktiskt ett stort stöd om den delas ut korrekt. När det görs felaktigt blir det dock till en sten som kan sänka moderns självkänsla till fasansfulla djup.

Påtvingad skuld

Andra kan komma med kommentarer för att kritisera dig när du inte känner dig ledsen. Till exempel: “Du sade att du älskade honom så mycket, och nu festar du två dagar senare”, “du älskade henne inte lika mycket som jag om du kan jobba nästa dag”. Dessa fraser är så djupt orättvisa och sägs ofta på okänsliga sätt… de glömmer helt enkelt att ingen har rätt att döma mina känslor.

På ett eller annat sätt är vår känslomässiga värld väldigt känslig för våra individuella och specifika omständigheter. Därför har ingen rätt, inklusive oss själva, att döma oss för vad vi känner. Kom ihåg att känslor inte gör oss till bättre eller sämre människor. Sättet vi agerar och beter oss på är ofta långt ifrån överensstämmande med hur vi känner. Det är just därför skulden vi lägger på oss själva eller andra helt saknar logik.