Internal Family Systems therapy (IFS)

7 minuter

Har du hört talas om Internal Family Systems therapy (IFS)? Den menar att Jaget består av flera delar. Ta reda på mer här.

Skriven och verifierad av psykologen Gorka Jiménez Pajares.

Senaste uppdateringen: 27 september, 2024

Internal Family Systems therapy (IFS) är en evidensbaserad terapi skapad av Richard C. Schwartz, MD. Den har anor från 1980-talet och dess mål var att hjälpa ungdomar med ätstörningar (ED), såsom anorexi och bulimia nervosa, som ofta talade om “inre samtal” – många av dem extrema – med vad de identifierade som “olika delpersonligheter inom sig själva”.

Schwartz förstod att när dessa delar av dem var trygga och deras bekymmer hördes, var de mindre oroande för dessa unga människor.

Vad är Internal Family Systems therapy (IFS)?

Schwartz fann att terapeuten kunde övertyga personer som lider av extrema ätstörningar att mentalt frigöra sig från sina förvrängda perspektiv. Således kunde de inta en position där de inte dömde dessa delar av sig själva. Istället iakttog de dem med nyfikenhet. Detta sätt att förhålla sig till sina olika delar och att vara medkännande och vänlig mot dem var avgörande i deras läkningsprocess. Det utgör den centrala axeln för Internal Family Systems therapy (IFS).

Denna terapi bygger på en modell som integrerar systemiskt tänkande med utgångspunkten att sinnet består av olika delar. Dessa involverar distinkta sätt att tänka och specifika egenskaper. Det är en integrativ terapi eftersom den kombinerar ovanstående förhållningssätt med familjesystemteori. Varje del antar en egen roll som definierar klientens inre värld: Jaget.

Kvinna som genomgår Internal Family Systems therapy (IFS) — IFS bygger på systemiskt tänkande och anknytningsteori.

Terapin

Det finns två delar som terapin jobbar med: beskyddande delar och sårbara delar (exiles).

1. Beskyddande delar: proaktiva eller reaktiva?

Varje beskyddande del har som mål att eliminera de negativa känslor, tankar och beteenden som uppstår från de skadade delarna i syfte att undvika ytterligare smärta och hålla individen trygg. Det finns dock olika beskyddande delar som svar på emotionell skada:

Proaktiva delar

De proaktiva delarna har som mål att organisera vår existens på ett sådant sätt att vi frigör oss från lidandet i vårt medvetande. Deras mål är att motivera oss att bli bättre, att arbeta och att vara produktiva och sociala.

Men när dessa delar blir extrema blir de dysfunktionella. Till exempel kan perfektionism eller överdriven intellektualisering uppstå. Eller så kanske vi bryr oss om andra på bekostnad av vår egen hälsa, är besatta av vårt utseende eller undviker konflikter med höga psykologiska kostnader.

Reaktiva delar

Dessa är våra känslors brandmän. När vi lider för mycket försöker de distrahera oss så snabbt som möjligt oavsett vad som händer. De tänker inte på konsekvenserna. De agerar under premissen “Om du behöver det, använd det. Oavsett vad som kan hända”.

Om de blir extrema kan de trigga dysfunktionella beteenden som hetsätning och utrensning, missbruk, dissociation, självskadebeteende och självmordstankar.

Sårbara delar: Exiles

Exiles är de områden som har lidit så mycket att de har “kopplat bort sig” från vårt medvetande. När vi till exempel står inför skrämmande upplevelser, särskilt när vi är unga, kan vi utveckla överväldigande hotfulla tankar. Till exempel “Jag förtjänar inte att bli älskad”, “Ingen kommer någonsin att älska mig” eller “Jag är värdelös”.

Det är vid denna punkt som våra beskyddande delar träder fram för att hålla dessa mer sårbara delar borta från vårt medvetande i så hög utsträckning som möjligt. Exiles är delar som har skambelagts, förödmjukats, misshandlats eller avvisats. Mängden energi som våra sinnen spenderar på att försöka undvika dem är enorm.

Jaget

Genom att ta hand om de olika delarna är det möjligt att uppnå det Schwartz kallar “det kloka ledarskapet för Jaget”. Detta är inget annat än samordningen av egenskaperna tillit, öppenhet och medkänsla.

Jaget är centrum från vilket de olika delarna som utgör oss artikuleras. Jaget är “den del av oss som inte är en del”. Att få tillgång till det är huvudmålet för IFS.

“Jaget är kärnan i psykisk balans, sätet för medvetandet och den inre källan till kärlek. Alla har ett Jag. Precis som ljus kan vara både partiklar och vågor, kan Jaget uppträda i energin av ett visst tillstånd av sinnet (nyfikenhet, lugn, mod, medkänsla, kärlek) eller med känslan av att en individ är närvarande.”
-Schwartz, 1995-

När klienter ägnar mer uppmärksamhet åt sitt Jag och lyssnar på sina delar istället för att försöka undertrycka eller förändra dem, ändras deras inre dialoger. Faktum är att de extrema delarna lugnar ner sig och börjar må bättre, med känslor av större trygghet, lätthet, frihet och öppenhet.

Hur hänger delarna ihop?

Relationerna mellan de olika delarna kan vara av tre typer:

Polarisering. Det uppstår när det finns två eller flera beskyddande delar som står inför varandra när de hanterar en konflikt med en sårbar del. Det orsakar smärta som med tiden blir mer extrem. När klienterna uppmärksammar denna motsägelse i Jaget, tillåter de beskyddande delarna som polariserades dem att ta hand om, skydda och återansluta till den sårbara delen. Förbrukningen av mental energi minskar och de beskyddande delarna frigörs.
Beskydd. Vi har redan nämnt dessa delar. De kan vara proaktiva eller reaktiva.
Allians. Detta är ett av målen för IFS. Det är samarbetsrelationen mellan olika delar för att arbeta tillsammans i strävan mot gemensamma mål.

Målen med Internal Family Systems therapy (IFS)

IFS lägger fokus för interventionen på klienten. Därför är terapeuten fri att fokusera på ett värdefullt mål: att vägleda klienterna att komma åt sina Jag och hjälpa dem att utnyttja den visdom de har om sig själva.

Terapeuten inleder terapin genom att hjälpa klienterna att ta avstånd från sina olika delar för att återknyta kontakten med sina Jag. Från mitten av sig själva kan de observera var och en av delarna för att förstå och läka dem. Syftet är att stoppa självdestruktiva beteenden.

Bland målen med denna terapi är att:

Låta klienterna hjälpa sina beskyddande delar att separeras.
Upprätta en samarbetsrelation med de beskyddande delarna och få “deras tillåtelse” för att kunna ta hand om de sårade delarna.
Få kontakt med de mest skadade och misshandlade delarna. Dessa är vittnen till fruktansvärda upplevelser. De får hjälp att släppa de övertygelser de har och de skadliga sinnesstämningar som ackompanjerar dem så att de kan läka.
Lämna utrymme för de delar som har läkt och därmed återupprätta Jaget som klientens kontrollcenter.

En glimt av de tekniker som används i Internal Family Systems therapy (IFS)

En av de grundläggande skillnaderna mellan IFS och andra psykoterapier är att det inte patologiserar eller diagnostiserar. Dessutom ger det hopp. Några av resurserna som används i IFS är följande:

Sex aspekter som differentierar delar. Hitta, fokusera, stärk det, känn, bli vän med och frukta.
Åtta aspekter som utgör egenskaperna hos självenergi. Nyfikenhet, lugn, tydlighet, samhörighet, självförtroende, mod, kreativitet och medkänsla.
Direkt tillgång. En metod för kommunikation med delarna. Terapeuten talar explicit till klientens olika delar. Till exempel: “Kan jag prata direkt med den delen? Varför vill du att Andrea ska dricka?”.
Göra om. När en sårbar del återför klienterna till ett plågsamt och störande minne där de har fastnat, hjälper terapeuten till att ta dem till en lugn plats.
Inre kommunikation. Klienterna måste vara medvetna om sina olika delar, med hjälp av visuella, kinestetiska eller auditiva upplevelser. De inser att de har tillräckligt med självenergi för att kommunicera direkt med dem. Om de beskyddande delarna blockerar inre kommunikation används vanligtvis direkt tillgång.

Patient i terapi — Richard C. Schwartz utvecklade IFS för att förstå våra inre liv.

Tillämpningsområden

Vi skulle kunna betrakta IFS som en form av psykoterapi som man kan tillämpa på många former av mänskligt lidande. Men det är inte bara det utan också en grundläggande allierad för både personlig och andlig självupptäckt. På en klinisk nivå kan vi använda det för att hantera:

Trauma. Till exempel kan klienter med dissociativ identitetsstörning (DID) (tidigare känd som multipel personlighetsstörning) ha haft liten eller ingen tillgång till sina Jag i flera år. Därför måste terapeuten anta rollen som klientens Jag.
Borderline personlighetsstörning (BPD). Vid detta tillstånd förhindrar beskyddande delar tillgång till skadade och sårbara delar (desperata, internt avvisade eller unga delar som söker räddning).
Narcissistisk personlighetsstörning. De beskyddande delarna inser “att jobba riktigt hårt och självidealisera oss är en perfekt sköld mot skammen över att känna sig otillräcklig”.
Depression. Enligt IFS undertrycker depression kroppens emotionella signaler. Det bromsar både fysiska och emotionella upplevelser på ett paralyserande sätt.

“För att adressera depression kan vi fråga klienten: – Är det här en del av dig som känner sig deprimerad eller är det en beskyddande del som använder eller förstorar depression av någon anledning?”
-Schwartz-

Utöver ovanstående tillstånd är IFS också lovande vid behandling av ångestsyndrom, tvångssyndrom, sociopati, beroendesjukdomar och ätstörningar.

IFS har dock sina kritiker. Faktum är att vissa IFS-terapeuter menar att behandlingen har sina begränsningar även om den är effektiv. Till exempel kräver självutveckling och självupptäckt tid och ansträngning.

Dessutom kan terapin genom dess intensiva fokus på känslor, betraktas som “överdrivet emotionell” och generera mer oro hos klienten. Av denna anledning fungerar den inte bra i fall av psykoser som vanföreställningar, paranoia och schizofreni.