Intolerans mot ovisshet: hjärtat av depression och ångest

Intolerans mot ovisshet är en del av essensen hos depression och ångest. Dess uppkomst kan mycket väl, i del, förklaras av att vi inte accepterar förändringar som positiva och konstruktiva saker.

Intolerans mot ovisshet spelar en nyckelroll i vår tendens till alltför stor oro. Sättet vi måste acceptera ovisshet eller det okända kan buckla vårt känslomässiga tillstånd. Det kan till och med främja uppkomsten av känslomässiga problem såsom ångest och depression.

Ibland verkar vi vara allergiska mot nya saker, mot förändringar och komplikationerna dessa för med sig. Vi är rädda för att acceptera att saker inte kommer vara som de har varit fram tills nu. Detta leder till att vi stänger in oss själva och inte uppmärksammar andra möjligheter som kan leda till förbättring.

Vad är intolerans mot ovisshet och vad baseras den på?

Per definition är en intolerans mot ovisshet ett personlighetsdrag bestående av negativa övertygelser om ovisshet och vad det innebär.

Nyligen upptäckt bevisning föreslår att intolerans mot ovisshet är orienterad mot framtiden. Det är dock inte samma sak som intolerans mot tvetydighet, vilket uppfattas påverka nuet.

Därför kan vi betona att den representeras av två dimensioner:

• Intolerans som fokuserar på framtiden är tanken att oförutsedda händelser är väldigt jobbiga. Denna typ av resonemangsmönster anses framförallt vara en specifik sårbarhetsfaktor för problem som associeras med ångest och depression.
• Hämmande intolerans: när minsta lilla tvivel blockerar dig och får dig att sluta med vad du gör. Denna specifika faktor är vanligtvis närvarande i patologier såsom tvångssyndrom.

Intolerans mot ovisshet är ett transdiagnostiskt koncept som man börjat ta mer hänsyn till när det kommer till att utvärdera känslomässiga problem som ångest och depression. Att förstå dess värde kan hjälpa oss tackla alla dessa tankar och känslor mer effektivt. Alla de tankar och känslor som förgör oss inifrån och skapar ett enormt obehag.

Vikten av att göra våra tankar flexibla

Ur denna synvinkel bör vi påpeka att sökandet efter absolut säkerhet inte leder någon annanstans än till olycklighet. Allt är inte orsak och verkan. Inget är faktiskt absolut i vårt liv. Alla tenderar vi att ställa denna typ av frågor till oss själva: Vad skulle ske om alla dessa krämpor var symptom på underliggande cancer? Vad skulle hända om jag inte fann ett bra jobb?

Både svaren vi ger oss själva på dessa typer av frågor och frekvensen och typen av händelser som får dem att uppstå, är avgörande faktorer i att tänka på denna tendens som en farlig vana. Personer med depression, ångest eller problem av denna typ tenderar att vara mer katastrofala eller negativa av naturen.

Vi reagerar starkt på ovisshet eftersom vi förälskat oss i visshet. Vi älskar att ha allt planerat. Detta leder ofta till att vi felaktigt överskattar de negativa konsekvenserna av händelser vi vet väldigt lite om. Eller även händelser som inte passar förväntningarna av vad vi anser vara “normalt”.

Våra försök att öka vår visshet minskar toleransen mot ovisshet och leder till att våra orosmoln ökar. Tvärtom leder ökning av toleransen mot ovisshet till en minskning av dina orosmoln. Detta är synonymt med att vara flexibel.

Vi kan verkligen lära oss att tolerera ovisshet bättre. För vid dagens slut handlar allt om en vana som man kan jobba med. Först kan du undersöka reaktionen du har när du står inför okända situationer. Sedan kan du försöka delta på ett uttalat sätt i möjligheten att denna händelse kan ske på många olika sätt. Sätt som kanske inte riktigt passar dina definitioner.

För om vi genom att inte tolerera ovisshet blir stelare och olyckligare, kan tolerans mot den hjälpa oss bli mer flexibla och därigenom lyckligare. Ofta ligger nyckeln till förändring och att uppnå total känslomässig hälsa där vi minst anar. Och detta fynd är ett perfekt exempel på det.