Jag är kärleken i mitt liv
Efter många upp- och nedgångar, efter att ha känt mig som en båt på drift, efter stormar av kärlek har passerat, efter att ha längtat efter kärleken i mitt liv, har jag äntligen hittat den…
Jag är kärleken i mitt liv. Jag har lärt mig att älska mig själv, att ta hand om mig själv, att respektera mig själv; jag har lärt mig att tala med mig själv om mina misstag och att förlåta mig själv utan hårda känslor.
Det är därför jag tror att jag hittat min perfekta partner: mig själv. Och jag säger inte detta för att vara pretentiös, utan som ett sätt att förklara för mig själv att jag har ett fint, stabilt, hälsosamt förhållande med den djupaste delen av mitt väsen.
För jag är min egen själsfrände, och jag behöver inte “min bättre hälft” för att känna mig komplett. Vi är nämligen alla redan kompletta om vi uppnår frid och lycka med oss själva och vad vi gör, utan att behöva söka kärlek eller godkännande från någon annan.
“Vi vet alla att självförtroende kommer från vad du tycker om dig själv, inte vad andra personer tycker om dig.”
–Gloria Gaynor–
För jag behöver inte göra mig vacker så att någon annan ska förälska sig i mig längre. Visst fixar jag till mig, men det är för min egen skull. Och om någon annan skulle kasta en blick åt mitt håll är det bara bra, så länge vi gör varandra lyckliga utan att gömma något eller spela spel. Vill du vara lycklig och fortsätta livets långa resa med mig? Ja? Jag också…
Framförallt måste vi vara säkra i oss själva och älska oss själva; brister såväl som dygder. Det spelar ingen roll om vi är den vackraste, mest intelligenta eller karismatiska.
Därför är jag kärleken i mitt liv
Varje person är unik och oersättlig, och det är där vår storhet ligger. Det är därför vi bör förbättra oss själva både på insidan och utsidan. Att försöka se attraktiva ut är inte dåligt så länge vi inte gör det för att vi är besatta av att alla andra måste gilla oss. Eller för att vi är osäkra över huruvida vi är värda tillräckligt – en osäkerhet som stöds av komplex som får oss att fokusera all uppmärksamhet på dem och glömma bort allt som är bra med oss.
Nu räcker det! Var lycklig över hur du är så kommer du reflektera över detta och bära det med dig under hela livet som en flagga.
Exempel från två kändisar
I början av sin karriär var Laura Pausini väldigt blyg och bar en frack. Nyligen sade samma kvinna under skratt att: “När jag började ville mina managers betona mina höfter och min rumpa med de där horribla frackarna… Länge leve rumpan!” Och hon erkände naturligt och genuint detta, vilket fick stora applåder från en publik som älskar henne. Varför då?
För att hon är vänlig, karismatisk, genuin och pratsam. Hon behöver inte ha den perfekta rumpan eller det perfekta ansiktet för att vara en oerhört attraktiv och fängslande kvinna. Hon är glad över att vara som hon är, och publiken ser det. Så varför kan vi inte alla vara så? Hela världen observerar oss inte ens, till skillnad från henne och många andra kändisar.
Varför är Joaquin Sabina den mest attraktiva mannen i världen? Han säger: “Det är jag inte alls. Jag är mer än det!” Han har varit med och kommer fortsätta att vara med mängder av kvinnor för att han vet hur man älskar sig själv precis som man är, och det finner folk fängslande.
Så varför börjar vi inte alla vara vårt livs kärlek, att älska oss själva och vara lyckliga som vi är?
Vågar vi prova?
