Jag är protagonisten i min egen historia

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Valeria Sabater

Senaste uppdateringen: 19 december, 2022

Jag är protagonisten i mitt eget liv, jag är inte det som andra trycker på mig. Jag är ansvarig för det jag gör och säger, inte för det andra förstår. Mina dygder definierar mig. Jag älskar mig själv som jag är, med varje defekt, med varje galenskap jag tycker om, med varje misstag jag gör och varje skugga som jag omfamnar då och då för att läka mina ärr…

Självacceptans är en komplex uppgift. Det är ofta på toppen av listan när vi skriver vår lista med saker vi måste uppnå med osynligt bläck, som en person som skriver sina goda intentioner vid början av året. Utan att inse det kommer det en dag när vi tittar i spegeln och känner av ett plötsligt och oförklarligt nålstick. Är vi verkligen den personen som vi ser reflekterad i spegeln? Hur kan speglar visa oss en klar och perfekt bild av oss själva när vi känner oss så “nedbrutna”?

Vem är ansvarig för ditt liv?

Det uppstår något väldigt intressant hos personer som inte har arbetat med sin självacceptans och det är att de ofta håller andra ansvariga för sin olycka. Detta är personer som inte har integrerat alla de personliga och affektiva dimensioner som definierar en person. De skyller på andra för sin olycka och sitt obehag nästan automatiskt, och ofta med en ledsen och resignerad attityd.

Exempelvis: om jag inte kan hitta en bra partner antar jag att det är för att ingen tror på att binda sig längre. När jag misslyckas på en tenta så är det för att läraren inte tycker om mig. Om jag inte har bra vänner så är det för att folk är falska och otacksamma. När jag har fel rörande något så är det för att personen förklarade det för mig på ett dåligt sätt. Om jag känner mig osäker så är det p.g.a. min familj…

Folk med denna typ av attityd sprider ursprunget till sina frustrationer till alla runt omkring dem. Det finns därför få övningar som kan vara mer hälsosamma och terapeutiska som att ta kontroll och deklarera sig själv som protagonisten i den egna historien. Det gör man genom att säga att “jag är protagonisten och deklarerar mig själv ansvarig för den jag är och vad jag gör”.

Jag är protagonisten som tar personligt ansvar för att uppnå lyckan

Att deklarera sig själv ansvarig för den man är, för vad man gör och vad man tänker är en process. Personligt ansvar innebär främst av allt att man inte skyller på andra för sin egen olycka. Det innebär även att du kan upptäcka olika sätt att uppnå balans och välmående, trots den negativitet som du kan vara omringad av.

Vid det här laget undrar du kanske om detta innebär att du kan vara lycklig oavsett vilka omständigheterna är. Vad händer om jag har en sjukdom? Vad händer om min relation är stormig och instabil?

Svaret på dessa frågor är väldigt enkelt. Att vara ansvarig för sig själv är att förstå att det finns saker vi inte kan kontrollera. En fysisk sjukdom är ett bra exempel på detta. Det som gör skillnaden i detta fall, utöver att veta hur man accepterar det, är själva ATTITYDEN.

Den person som ser sig själv som protagonisten i sitt eget liv och inte som en skådespelare förstår att man, för att kunna vara lycklig, måste ta beslut. Allt som är i vägen för detta sänker självkänslan och distraherar. Det är bättre att lämna dessa saker och komma ihåg det engagemang som du har åtagit dig vid det där modiga tillfället. När du har bestämt att “du har kommit till denna världen för att vara lycklig, spill då inte din tid på saker som tar bort lyckan”.

Jag är protagonisten och jag deklarerar mig själv som fri

William Ury, en välkänd antropolog har blivit berömd genom böcker som The Way to the YES. Enligt denna författare finns det två grundläggande områden som innebär att man tar ansvar för sig själv. För det första måste vi veta hur vi tar hand om oss själva. Vi måste kunna se relationen mellan våra handlingar och deras konsekvenser. För det andra måste vi lära oss att respektera de åtaganden vi åtar oss åt andra.

Dr. Ury föreslår även att man för att kunna uppnå denna magiska balans måste ge sig själv detta “YES”. Vi måste validera oss själva som människor. Vi måste uppfatta oss själva som kapabla varelser, vackra varelser, och att vi är värda att uppnå det som vi försöker åstadkomma. Han rekommenderar därför att vi följer följande steg:

De 4 stegen till personligt ansvar

• Placera dig själv i din egen situation. Vi har säkert under livet fokuserat mycket på andra, på att tillfredsställa andras behov. Det är dags att vi lyssnar på oss själva och att vi tänker på våra egna känslor och värderingar, och att vi klargör vad vi vill ha och vad vi inte vill ha.
• Teckna ett kontrakt med dig själv. Om du inte redan har gjort det så rekommenderas det att du gör det så snart som möjligt. Vi bör komma ihåg varje dag att vi måste tänka på våra behov oavsett vad andra gör.
• Att vara ansvarig för sig själv innebär också att man lär sig att lita på både sina egna förmågor och på sitt eget öde. Anta att det finns saker som kommer och går. Sluta att hålla fast vid det omöjliga. Låt dig själv växa.
• Kom till slut ihåg att ditt dagliga liv inte är en tävling. Det finns inte någon lag som säger till oss att det finns vissa som alltid måste vinna och andra som alltid måste förlora. Att leva är att fira livet. Det är att ge och ta emot. Det är att leva tillsammans i harmoni, att vara ansvariga för oss själva med våra framgångar och nederlag, utan att skylla våra frustrationer på andra.

Låt oss nu omsätta dessa enkla tips i praktiken. Du måste tänka att “jag är protagonisten i mitt eget liv”.