Jag lämnades med nästan ingenting, men jag fann frid
Vi går alla igenom vissa stormar som förstör oss. Och sedan finns det mindre irriterande vindar som blåser, och de kan komma om och om igen och ta bort vår frid. Och sedan finns det andra vindar som återför meningen med livet till oss. Starka vindar som för med sig omtanken från de personer som föddes för att dela livet med oss. Vissa av dessa vindar är kraftiga, andra är stillsamma.
Men vissa vindar kan omvandlas till väldigt starka cyklonvindar och de drar iväg med dig. Du kanske har försvagats av små negativa känslor som fick dig att snubbla, även om du inte föll. Andra gånger kommer stormarna när du minst anar dem, och de träffar dig med en oväntad brutalitet och tar bort friden från ditt liv.
När du är mitt inne i detta och du känner kraften från stormen kan du komma att känna att du sakta börjar förlora allt som du trodde var säkert i ditt liv. Ditt huvud börjar snurra tills du ser smärtsamma verkligheter som du aldrig ville se (som besvikelse eller känslan av att bli övergiven), samtidigt som dessa idéer verkar trycka bort andra som är betydligt viktigare.
Vid detta laget förstår du att stormen tog bort en del från dig, men detta var inte den bästa delen. Det behövde hända på detta sätt för att du skulle kunna reagera och hitta din egen frid. Jag har genomlidit samma stormar i mitt liv, och även i dagens läge är jag inte säker på om det hade varit bättre om de inte hade träffat mig med en sådan kraft som de gjorde. Men de visade mig vad som var viktigt i livet. Jag lämnades med väldigt lite, men det var tillräckligt för att fortsätta framåt och känna frid.
Mina grenar är bara, men jag känner frid
Vi har alla genomlidit gånger när vi har känt att livet aldrig kommer att bli lättare. Jag tror inte på attraktionslagen; jag tror att då något går fel, och man inte förstår varför, så kommer livet inte att stanna förrän man bemöter detta problem. På det hårda sättet.
Poängen är att all smärta som du trodde var värt det egentligen bara var färgad rök. Den hade ingen styrka alls när det gällde att bemöta motgångar. Känslan av beundran och mystik försvinner för att visa dig hur medelmåttigt allt är bakom den.
Det finns gånger då det verkar som att vi förlorar alla våra grenar och våra vackra blommor, som ett träd som håller på att fälla sina löv. Men glöm inte bort att det finns något poetiskt rörande detta träd som är så torrt och bart. Det verkar inneha en önskan, ett hopp, ett löfte.
Det där trädet står stolt och rakryggat trots allt som har hänt. Det har inte längre något som pryder det, men det verkar mer autentiskt än någonsin förr. Det har inget kvar, men tillräckligt för att gå framåt.
Det verkar fridfullt, men lovar att kämpa. Detta löfte verkar vara dess starkaste egenskap. Och ibland är de bästa sakerna i livet de som en gång var vackra och som inte kommer att bli det igen, som har vissnat men samtidigt visat upp sin intention att återuppliva sig själva.
Grenarna börjar att blomma
Det känns som att man bör sluta jämra sig. Den tsunami som tog bort allt du trodde gjorde dig så speciell, tog även bort många oanvändbara saker. Tänk på detta, sträck på axlarna och känn hur vikten tas bort från din rygg.
Allt har blivit mer spontant och naturligt. Hyckleriet irriterar dig inte längre. Det får dig bara att skratta på insidan. Det finns inget bättre svar åt personer som har skadat dig än den likgiltighet som du nu plötsligt känner. Du måste inte ens berätta detta för någon. Det är som ett spontant leende som formas vid första tecknet på ömsesidig kärlek.
Passionerade hjärtan kan bara brista av något som verkligen kan göra en buckla i dem för evigt. Intelligenta personer saknar alltid saker som hade värde. Fegheten behöver inte stanna kvar i ditt minne. Det påminner dig bara om skadan som gjorts på ditt ego, inte själva smärtan av att ha förlorat något.
Detta är anledningen till att blommor återföds. Du inser att det känns som att du inte har något kvar, men att hela processen var nödvändig för att du skulle kunna bli den som du är idag. Du har inte ens en intention av att vilja skylla på någon. Den där känslan av frid är något som man bara stöter på när man finner vägen tillbaka från de starka smällar man har fått. De kan slå ned dig eller så kan de omvandla dig fullkomligt.
“Less is more”
Ibland är det ett privilegium att inte ha något, att kunna göra sig av med saker. Det är inte alla personer som kan förstå processen med att låta saker flyga ut genom fönstret, samtidigt som de själva stretar emot. De förväntar sig att det ska uppdagas att de hade rätt, men ofta blir det inte så.
Anledningen till denna process ligger i framtiden. Du har redan sett vad som är viktigt för att du ska kunna gå framåt. Du är nu mer smidig, men det innebär inte att du inte har problem. Men nu kan du gå tillbaka till att skaka när kärleken rör vid dig, att skratta högt med dina vänner, att njuta av ditt sociala liv. Du måste inte ens skryta om det längre.
Det viktigaste är att du fortfarande står rakryggad. Du är inte längre samma person, men du känner dig mycket bättre och du längtar inte efter gårdagens leenden. Du kan nu identifiera nuets leenden med det goda som kommer att närma sig och den klarhet som har fötts av stormens kraft.