Jiddu Krishnamurti: Hans tankar om självkännedom, rädsla och döden
Jiddu Krishnamurti stod ut för sin stora visdom. Han fungerade som en andlig guide för många människor runt om i världen. Hans huvudidéer uppmanade oss att starta en psykologisk revolution som börjar med oss själva. Faktum är att Krishnamurtis reflektioner hjälper oss att fördjupa vår kunskap om vilka vi verkligen är.
Ämnen som Krishnamurti tar upp för oss närmare att uppleva processen med ökad självkännedom. Detta kommer från vår erfarenhet, inifrån, och inte från yttre påverkan eller teorier som vi absorberar. Den uppmanar oss att tveka, ifrågasätta och förbli skeptiska till allt som kommer i vår väg, inklusive våra egna erfarenheter, tankar, idéer och slutsatser.
Självupptäckt är en process som pågår från födseln tills vi dör. Inom denna process har vi resurserna att komma närmare vår ständigt föränderliga natur.
Det är normalt att vi vänjer oss vid det bedrägeri vi lever med. I själva verket vill vi inte riktigt veta vilka vi är. Vi längtar efter lycka, balans, trygghet och harmoni. Men allt detta är självbedrägeri om vi inte är villiga att uppleva alla de olika tillstånd vi befinner oss i. Till exempel, om vi försöker undvika smärta, ilska, sorg, nostalgi, gråt och ångest, förlorar vi den vi är.
Vi orsakar vårt eget lidande, lever genom våra fasthållanden och rädslan för att inte bli värderade av andra. Faktum är att vi inte är villiga att uppleva vår mänskliga natur.
Jiddu Krishnamurti om tankens natur
Tanken fungerar som ett utmärkt verktyg för att generera energi, för att mobilisera oss att göra vad vi vill. Samhället vi har skapat för att leva i började från tanken. Men vad är tanken? Jiddu Krishnamurti frågade sig om detta ämne. Han hävdade att tanken är baserad på vår kunskap. Faktum är att kunskap är konstruerad av minne och tanke.
Kunskap kommer genom det vi upplever. Detta skulle vara början på tanken. Men våra erfarenheter, vår kunskap, vårt minne och våra tankar är alla begränsade. Allt vi skapar har alltså en begränsad natur. Våra gudar, vår tro, våra framsteg och upptäckter; allt har en begränsad struktur, som alltid kan antingen utvidgas eller vederläggas.
Tanken skapar också rädsla
Rädsla för att bli lämnad ensam, rädsla för att bli övergiven, rädsla för att inte passa in bland andra människor, rädsla för att inte nå dit vi vill, rädsla för avslag, för att inte bli accepterad, för att förlora jobbet, rädsla för vad som kan hända i framtiden…
Alla dessa rädslor är skapade av oss. De hindrar vår egen utveckling och begränsar våra sinnen till att bara tänka på det vi är rädda för. Därför blir vi rädda för livet, för att tänka på framtiden, det förflutna och på hur vi snabbt kan anpassa oss till miljön. Rädsla uppstår när vi vill ha trygghet. Så här säger Krishnamurti:
Men om du söker trygghet i en relation blir det en investering i komfort, i illusion; och det stora med relationen är dess osäkerhet. Genom att söka trygghet i en relation hindrar du dess funktion, vilket medför sina egna speciella handlingar och olyckor.
Säkerligen är relationens funktion att avslöja tillståndet för hela ens varelse.När osäkerhet smyger sig in i beroende, som det oundvikligen gör, så kastas just den relationen åt sidan och en ny antas i hopp om att finna varaktig trygghet; men det finns ingen trygghet i relationer, och beroende föder bara rädsla. Utan att förstå processen av trygghet och rädsla, blir en relation ett bindande hinder, ett medel för okunnighet. Då är all existens kamp och smärta, och det finns ingen utväg ur det förutom i rätt tänkande, som kommer genom självkännedom.
Rädsla förstör kärleken
Jiddu Krishnamurti förmedlar budskapet till oss att det inte är möjligt att älska när rädsla är närvarande. För kärlek har ingen plats vid sidan av rädsla, precis som rädsla inte har någon plats vid sidan av sann kärlek. Dessa energier är absoluta motsatser.
Genom att förstå ursprunget till rädsla kan vi i sin tur förstå kärlekens natur. Rädsla är något som delas av alla människor. Vi är alla rädda för döden och förlusten.
Vi har skapat rädslan för döden genom vår övertygelse om vad döden är, men vi vet inte vad den är. För vi har inte upplevt vad det innebär att dö. Ändå dör vi alla faktiskt medan vi lever. Krishnamurti betonar detta: att leva är att dö.
Krishnamurtis budskap får oss att tänka på det absurda i våra tankar. Tankar som genererar rädsla i oss och därmed hindrar oss från att leva fritt.
Kan vi leva genom att överge det vi fäster oss vid varje dag? Med denna fråga uppmanar Krishnamurti oss att tänka på vad det innebär att leva. Dessutom uppmanar han oss att befria oss från vår rädsla för att uppleva kärlek.
“Du älskar rädsla. Slutet på rädsla är döden och du vill inte att den ska inträffa. Jag pratar inte om att utplåna kroppens fobier. De är nödvändiga för att överleva. Rädslans död är den enda döden.”
-Krishnamurti-
