Quattrones och Tverskys experiment om självbedrägeri

04 februari, 2020
I Quattrones och Tverskys experiment blev det tydligt att folk har en stark tendens att ljuga för varandra och tro på dessa lögner. Vi ändrar eller undertrycker information, ibland medvetet, ibland inte, för att undvika interna konflikter och problem.

De flesta av oss tror att sanningen präglar vårt liv och att vi är helt uppriktiga i merparten av våra ord och handlingar. Ett experiment om självbedrägeri säger dock annorlunda.

Vi talar om Quattrones och Tverskys experiment, som utfördes 1984 och inledningsvis publicerades i tidskriften Journal of Personality and Social Psychology.

Det huvudsakliga målet med denna studie var att bevisa existensen av ett kognitivt bias som kallas konfirmeringsbias. Detta har att göra med behovet att övertyga oss själva om att det vi säger är sant, vare sig det är det eller inte.

Detta konfirmeringsbias handlar om lögner och bedrägeri. Men i detta fall fokuserar sådana lögner främst på oss själva – det var trots allt ett experiment om självbedrägeri.

Det är en process där vi upphör att se eller ta hänsyn till aspekter av verkligheten som motsäger våra övertygelser eller som gör oss obekväma.

Quattrone och Tverskys experiment om självbedrägeri visar att vi ofta bedrar oss själva. Vi gör det inte med ont uppsåt eller brist på respekt för sanningen.

Det är helt enkelt en mekanism som låter oss undvika smärtsamma aspekter av verkligheten.

Att ljuga för sig själv

Quattrones och Tverskys experiment om självbedrägeri

Quattrones och Tverskys experiment inkluderade två grupper av volontärer som delades upp och fick sänka ned armarna i kallt vatten så länge de kunde.

Efteråt sade forskarna till en grupp att detta test kunde avgöra huruvida de hade ett typ 1- eller typ 2-hjärta.

De tillade att de som hade ett typ 1-hjärta – alltså ett starkt och motståndskraftigt – skulle kunna hålla sina armar i det kalla vattnet längre.

De sade motsatsen till den andra gruppen – att de med starka hjärtan skulle klara av att hålla armarna nere kortare tid.

Efter det bad man dem att sänka ned armarna i vattnet igen så att de kunde utvärdera dem. Resultaten var mycket intressanta.

Medlemmarna i den första gruppen härdade ut lite längre den här gången medan motsatsen skedde med den andra gruppen.

Hinkar med vatten

Slutsatserna av experimentet

Över lag var skillnaden i tid som de höll armarna i vattnet runt tio sekunder. De som inledningsvis härdade ut i 35 sekunder klarade den andra gången av 45 sekunder om de var i grupp 1.

De i grupp 2 som inledningsvis härdade ut i 35 sekunder kunde under den andra vändan bara klara av 25. Vilka slutsatser kunde forskarna dra av detta?

För att sammanställa vad man lärt sig ställde man en fråga till alla deltagare. De frågade huruvida informationen om de två typerna av hjärtan fick dem att härda ut mer eller mindre för att bevisa att de hade ett starkt hjärta.

Av de 38 deltagarna förnekade 29 detta. De frågades sedan om de trodde att de hade ett friskt hjärta. 60% av de som nekat till att ha blivit påverkade av hjärtinformationen svarade ja.

Enligt forskarna bevisade resultaten att vi har en stark tendens att lura oss självaVissa undertrycker sann information helt och hållet bara för at bevisa för sig själva och andra att de har rätt.

Genom att göra det undviker de situationer som kan vara obekväma eller oroväckande.

Trivers, R. (2013). La insensatez de los necios. La lógica del engaño y el autoengaño en la vida humana. Katz Editores.