Förr eller senare blir halvsanningar lögner

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 18 december, 2022

Det finns ingen värre ynkrygg än den som konstant säger halvsanningar. För han som kombinerar sanning med falskhet kommer förr eller senare avslöja hela lögnen. Lurendrejerier förklätt med gott uppförande är skadligt och frätande. De tenderar att komma upp till ytan, precis som lögner.

Unamuno sade i sina skrifter att det inte finns några goda dårar. Alla vet de på sitt eget sätt hur man konspirerar och spelar effektiva trick för att ta oss på sängen. Och finns det något vårt samhälle har i överflöd så är det inte direkt dårar eller genier. Halvsanningar är vanligare strategier, och vi ser dem överallt – framförallt inom politiken.

Personen som säger halvsanningar eller små vita lögner känner att hon inte gör något fel. Hon känner sig immun från ansvaret hon har till den andra personen. Det verkar som att undanhållning av information för att vara “snäll” tar bort allt ditt ansvar.

Det är som när någon säger “jag älskar dig väldigt mycket men behöver utrymme” eller “jag uppskattar ditt arbete och vi värderar din ansträngning, men vi måste klara oss utan dig i några månader.”

Hur ont den än gör så är sanningen vad vi alla föredrar och behöver. Det är det enda sättet att gå framåt. Sanningen ger oss styrkan att använda rätt psykologiska strategier för att vända blad. Sanningen hjälper oss att lämna osäkerheter och emotionell instabilitet bakom oss och avmaskerar våra vanföreställningar.

Den bittra smaken av halvsanningar

Hur konstigt det än må verka så är den psykologiska analysen av lögner relativt ny. Freud berörde knappt ämnet eftersom det under hans tid var en fråga för etiker och till och med teologer, som studerade dem i koppling till moral.

På 80-talet blev dock psykologer intresserade av och började studera lurendrejeri och alla de intressanta fenomen som associeras med ämnet. De bekräftade något Nietzsche sade under sin tid: “lögnen är ett villkor för livet”.

Vi vet att det kan verka oroväckande. Trots det faktum att vi från tidig ålder uppmanas att alltid säga sanningen, börjar vi vid fyra års ålder märka att lögner har vissa fördelar. Med det sagt står det även klart för oss från tidig ålder att en regelrätt lögn nästan aldrig är gångbar i det långa loppet.

Robert Feldman från University of Massachusetts påpekar dock att många av våra dagliga konversationer är strösslade med halvsanningar. 98% av dem är oproblematiska, harmlösa och till och med funktionella (till exempel att säga “jag mår bra, kämpar med ditten och datten” när vi i själva verket genomgår en tuff period).

Men de resterande 2% utgör halvsanningar – den perversa strategi där bara en del av sanningen förmedlas genom utelämnande av information. I denna situation försöker förövaren rättfärdiga sig själv för att undgå skuld. Om det inte är en hel lögn har man trots allt inte gjort något fel…

Lögn kontra ärlighet

Kanske har många av oss fått dessa halvsanningar levererade till oss under en tid, vilket vid dagens slut utgör kompletta lögner. Kanske sade någon vita lögner till oss på grund av medömkan eller upprepade samma lögn gång på gång i hopp om att vi till slut skulle tro på den.

Likt en kork i vatten kommer lögner dock alltid upp till ytan.

Det finns en rad olika förklaringar: allt är relativt eller “ingen kan säga sanningen jämt”. Men om vi ser förbi allt det är det bäst att utöva och kräva ÄRLIGHET från andra. Uppriktighet och bryskhet må associeras med den absoluta förpliktelsen att inte ljuga, men ärlighet har en mycket mer intim, användbar och effektiv koppling till oss själva och andra.

Framförallt talar vi om respekt, integritet och att vara genuin såväl som konsekvent. Det viktiga är att undvika feg och passiv aggression. Avslutningsvis finns det ingen värre lögn än den dolda lögnen. För att leva med harmoni och respekt finns det inget bättre än ärlighet.

Ärlighet kräver i sin tur ytterligare en oersättlig värdering: ansvar.