Känner du till borderline personlighetsstörning?

Du har säkerligen hört talas om borderline personlighetsstörning. En borderline refererar till en barriär, en front, gränsen som separerar två delar. Vanligtvis är detta en känsla som definierar denna åkomma väldigt väl. Personer som lider av den känner som om de befinner sig på kanten av något. Detta är något vi fördjupar oss i i denna artikel.

En närmare titt på borderline personlighetsstörning

Personlighetsstörningar indikerar ett etablerat mönster av beteenden, tankar och känslor som är missanpassade för personen som upplever dem såväl som för omgivningen.

Alla har vi vissa drag från dessa åkommor. Vissa av oss identifierar mer med vissa än andra, men alla har personlighetsdrag som tenderar att tillhöra vissa åkommor. Det finns personer som till exempel är extremt översvallande, livliga och aktiva.

Detta kan blandas ihop med mani (ett karaktärsdrag för bipolär sjukdom), men så länge det inte möter specifika krav indikerar det inte nödvändigtvis något sådant.

De fundamentala kraven för att misstänka en personlighetsstörning antyder att personen möter alla kriterierna som krävs för att diagnostiseras med åkomman. Det måste även avsevärt påverka dennes sociala och personliga relationer och andra aspekter av personens dagliga liv (arbete, hem, medarbetare, vänner etc.).

Personlighetsstörningar genererar obehag och lidande

Personerna kan lida, men det är ett lidande de försöker acceptera eftersom de tror att det är oundvikligt. Vidare är det vanligt att de identifierar detta lidande med en konsekvens av sättet de beter sig på och uppfattar världen.

DSM-IV-TR definierar det som att “en personlighetsstörning är ett permanent och oflexibelt mönster av inre upplevelse och beteende som skiljer sig avsevärt från förväntningarna från individens kultur. Det börjar under ungdomen eller tidig vuxen ålder. Det är stabilt över tid och tillhandahåller obehag samt fördomar för individen.”

Karaktärsdrag för borderline personlighetsstörning

I borderline personlighetsstörning finns det en uppsättning väldigt prototypiska drag:

• För dem är det en källa till extremt lidande att tänka att någon ska överge dem. Det är därför de gör desperata ansträngningar att förhindra att detta sker, speciellt med deras vänner, partners och familjemedlemmar. Som en form av skydd är det faktiskt de som lämnar, innan de själva kan överges. Det är de som väljer att stöta bort andra. Paradoxalt nog söker de dock inte att vara separerade från personen. Lidandet som orsakas av denna “möjliga övergivning” är dock så pass stor att de väljer denna försvarsmekanism.
• De interpersonella relationer de upprätthåller med andra är instabila och verkar alternera mellan episoder av idealisering och absolut nedvärdering. I den idealiserande fasen tycker de att de andra personerna är fantastiska och nästa gudalika. Sedan blir de avskyvärda och dåliga personer.

Förvrängning av självbilden

• Deras självbild är förvrängd och väldigt instabil. Det är vanligt för personlighetsstörningar att även associeras med ätstörningar. Bulimi är en av de vanligaste. Detta har mycket att göra med brutal impulsivitet de känner och måste kanalisera. Ofta ägnar de sig åt beteenden som kan vara förhastade eller vårdslösa. Det kan röra sig om överdrivet spenderande, konsumtion av vissa substanser eller sexmissbruk.
• När det kommer till deras känslor tenderar dessa att förändras mycket. De kan lätt gå från ett deprimerat humör till ett väldigt entusiastiskt. De tenderar att uppleva mycket ångest, vilket får dem att leva i ett tillstånd av konstant irritabilitet. Dessa förändringar kan variera från timmar till dagar. Vid dagens slut är de väldigt instabila relationerna de har med andra endast en reflektion av relationen de har med sig själva. Detta genererar mycket lidande som de ofta accepterar som något ogenomträngligt och evigt.
• Dessa individer tenderar att känna skuld och skam när de drabbas av vredesutbrott. Det är något som får dem att verka som “onda” eller “dåliga” personer som aldrig kommer förändras. Det slutar med att de accepterar detta som en verklighet, och det är svårt för dem att förändra denna bild av sig själva.

Att fylla ett obevekligt tomrum

• Det finns ett symptom som är väldigt karaktäristiskt för borderline personlighetsstörning, och det är en kronisk känsla av tomhet. Det är som om de är inkapabla att fylla tomrummet de känner. Oavsett hur många impulsiva, vårdslösa, expansiva beteenden de har… räcker det aldrig. De behöver denna överdrivna stimulans för att inte känna tomrummet. Men känslan kommer alltid tillbaka – den försvinner aldrig.
• Dissociativa symptom är i sin tur väldigt frekventa och dyker upp under episoder av påtaglig stress. Det är som om de tänkte en sak och kände något helt annat. Som om de var två helt annorlunda sidor av samma person. Allt detta hindrar känslan av integration inom individen. Det är som om allt är splittrat och inte går att laga eftersom de inte lärt sig hur.

Det är därför psykoterapi är ett väldigt viktigt hjälpmedel för personer som fått diagnosen borderline personlighetsstörning. Psykoterapi som ett verktyg som kommer hjälpa dem att hantera och bli medvetna om alla sina svårigheter, socialt såväl som känslomässigt.

För att avsluta ska vi lämna dig med en video där denna åkomma förklaras från en väldigt personlig synvinkel.