Det känslomässiga arvet från våra visa far- och mormödrar

Mina far- och mormödrar är de visaste kvinnorna. Deras arv kommer gå från generation till generation med kunskapen de delat, bandet av kärlek de har skapat och i de leenden som säger allt i världen utan ett ord.

De visaste kvinnorna upplever inte bara tusentals liv under vartenda av sina år. De vet även mer om att övervinna svårigheter än någon självhjälpsbok. För det är modets vishet och ovillkorlig kärlek som inte kräver saker, utan istället berikar och skyddar.

Arvet från våra tidigare generationer, från våra far- och mormödrar, är vittnesbörden från kvinnor som har lämnat sitt arv av blod och affektion. Ibland motsägande, men alltid intensivt och bestämt.

Låt oss idag tala om ett band som vävs mellan tre generationer – far- och mormödrar, mödrar och döttrar. Speciellt om den första rollen, som ofta har stor känslomässig vikt.

Det osynliga bandet med de visaste kvinnorna

Det sägs ofta att far- och mormödrar är de skickligaste hantverkarna när det kommer till kunskap som förs vidare utan ord.

Vi finner dem ofta mitt uppe i högt värderade ritualer, arrangemang av saker, vård av kläder och beredning av utsökta måltider eller flätning av sitt gråa hår varje morgon, för att sedan sätta det i en knut med subtil precision.

I var och en av deras rörelser ser vi inte bara åratal av övning. Vi ser även tystnaden av ett helt livs känslor inlåsta i varje gest och varje liten rörelse.

För i verkligheten känner vi egentligen inte till alla hemligheter de upplevde under sin ungdom, de sorger de grät över eller besvikelser de svalde. För det spelar ingen roll längre, för tiden har passerat och deras sår har läkt.

Vägledningen från våra far- och mormödrar

Experter tenderar att säga att det inte är samma sak att uppfostra barn som det är att uppfostra barnbarn. De säger att far- och mormödrar antar en mer avslappnad och signifikant roll.

Far- och mormödrar har inte pressen att vägleda allt i barnets liv. Barnbarn är deras blods gåva och en förnyad hyllning till deras liv. Och barnbarnen kommer de älska villkorslöst, men lämna rollen som vägledare och gränssättare till föräldrarna.

Far- och mormödrar utstrålar samma ståndaktighet till sina barnbarn som ett träd som erbjuder rötter. Balansen från en affektion som inte vet vad stormar är och som inte gör skillnad mellan skoldagar och lov.

Det finns alltid något sött i deras ugn. Det finns alltid en stol tillgänglig framför ett fönster, varifrån de ser på himmelen och berättar historier från det förflutna som de alltid minns med glädje.

Det generationsöverskridande arvet från far- och mormödrar, från dessa modiga kvinnor med sin uppriktiga uppsyn, talar ofta om motståndskraft. När vi ser in i deras ansikten får vi omedelbart en känsla av att de kan övervinna saker vi bara kan fantisera om. Att de har konfronterat strider där deras kön inte respekterades. Att de lärde sig att höja rösten när man krävde att de skulle vara tysta och att de kanske gav upp många av sina drömmar.

Drömmar som en dag projiceras på oss – deras barnbarn. Exalterade hopp om att vårda deras hjärtan. Men ingen kärlek är så uppriktig som kärleken från dessa äldre kvinnor. Från de visaste av kvinnor…