Kära tjej i grön baddräkt

“Kära tjej i grön baddräkt” är det virala brev som berättar för oss att det inte spelar någon roll hur vi är. Det spelar ingen roll om vi anses vara smarta, kreativa, intelligenta eller hårt arbetande. Det viktigaste är att se fin, attraktiv och modern ut.

Det är därför vi gömmer oss. Det är därför vi gömmer märkena av våra liv, våra hudbristningar och våra extra kilon. Och det är därför vi försöker att se “vackrare” ut och varför vi använder oss av vår Photoshop-verklighet.

Jessica Gomes har reflekterat över detta perfekt i sitt brev “Kära tjej i grön baddräkt”, en text som vi nu kommer att visa dig för att du ska kunna reflektera och vara din egen inre röst och dina barns.

Det virala brevet “Kära tjej i grön baddräkt”

Kära tjej i grön baddräkt:

Jag är den där kvinnan som ligger på handduken bredvid dig. Den som kom gående med en liten pojke och en liten flicka.

Jag vill först och främst säga till dig att jag har en riktigt trevlig tid med dig och din grupp av vänner, under denna korta tid när våra utrymmen rör varandra och dina leenden, din “transcendentala” konversation, och musiken från din stereo invaderar min luft.

Vet du vad? Jag blev lite skräckslagen när jag insåg att jag inte vet när jag gick ifrån mitt liv där jag var som du och när jag började vara den jag nu är. Från att vara tjejen till att vara “damen bredvid henne”. Från att vara den som går ut med vänner till den som går ut med sina barn.

Men jag skriver inte till dig på grund av detta. Jag skriver till dig för jag skulle vilja säga att jag har uppmärksammat dig. Ja, jag har sett dig, och jag kunde inte låta bli att lägga märke till dig.

Jag såg att du var den siste som tog av sig sina kläder. Jag såg att du klädde av dig längst bak i gruppen, och tog av din t-shirt när du trodde att ingen såg dig. Men jag såg dig. Jag tittade inte på dig, men jag såg dig.

Och jag såg att du satte dig ner på din handduk och täckte över din mage med dina armar.

Jag såg att du placerade ditt hår bakom dina öron, att du böjde ner ditt huvud för att nå det. Kanske för att inte röra dina armar från din vardagliga, men extremt välkalkylerade position.

Jag såg att du ställde dig upp för att gå ner mot vattnet. Du svalde nervöst för att du var tvungen att vänta där. Stående, exponerad för din vän. Och att du återigen var tvungen att använda dina armar för att täcka dig: dina hudbristningar och dina celluliter.

Jag såg att du var nedtryckt av faktumet att du inte kunde täcka över allt på en gång när du rörde dig bort från gruppen. Precis som du gjorde i början när du tog av din tröja.

Jag vet inte om ditt missnöje med dig själv hade något att göra med faktumet att den vän du väntade på bredde ut sin långa man över en rygg som bara saknade ett par Victoria’s Secret-vingar, medan du stod där på marken, och letade efter ett gömställe inom dig själv, från dig själv.

Och jag skulle vilja säga så många saker till dig, kära tjej i grön baddräkt… Kanske för att jag, innan jag var kvinnan som kom dit med sina barn, var där, på din handduk.

Jag skulle vilja berätta för dig att jag verkligen har varit där på din handduk och på din väns. Jag har varit dig och jag har varit henne. Och nu är jag ingen av er – eller så kanske jag fortfarande är båda – så om jag kunde vrida tillbaka tiden, skulle jag bara välja att njuta av saker istället för att oroa mig – eller skryta – om saker som vilken av de två handdukarna, din eller hennes, som jag föredrar att vara på.

Jag önskar att jag kunde säga till dig att jag har sett att du har med dig en bok i din väska, och att den mage som du har vid 16 antagligen kommer att tappa sin lena yta långt innan du tappar ditt huvud.

Jag skulle vilja säga till dig att du har ett vackert leende och att det är så synd att du är så upptagen med att gömma dig själv att det inte finns någon plats kvar för dig att le.

Och jag skulle vilja säga till dig att den där kroppen som du verkar vara så skamsen över är vacker bara för att den är ung. Den är faktiskt vacker bara för att den är levande! För att vara paketet och transporten av den person som du verkligen är och som kan följa med dig i allt som du gör.

Jag skulle vilja säga till dig att jag önskar att du kunde se dig själv med ögonen av en kvinna i 30-årsåldern för då hade du kanske insett hur mycket du förtjänar att vara älskad.

Jag skulle vilja säga till dig att den där personen som verkligen kommer att älska dig en dag inte kommer att älska den person som du är trots din kropp, utan kommer att älska din kropp: varje kurva, varje linje, varje märke. Han kommer att älska kartan, unik och fantastisk, som din kropp ritar. Och om han inte gör det, om han inte älskar dig på det sättet, så förtjänar han inte att du älskar honom.

Jag skulle vilja kunna säga till dig att – tro mig, tro mig, tro mig – du är perfekt som du är.

Men vad kommer jag att säga till dig om jag bara är kvinnan bredvid dig?

Men vet du vad? Jag kom hit med min dotter. Hon är den i den rosa baddräkten, den som leker vid floden och som täcker sig själv i sand. Det enda hon bryr sig om idag är om vattnet är kallt.

Jag kan inte säga något till dig, kära tjej i grön baddräkt…

Men jag kommer att säga allt åt henne, ALLT.

Och jag kommer att säga allt åt min son också, ALLT.

För det är så vi alla förtjänar att bli älskade.

Och det är så vi alla bör älska.

Det finns ett annat liv bortom spegeln och anti-cellulit-krämer

Vårt välmående äventyras när vi springer iväg från oss själva, från att utforska och erkänna oss själva i vår egen kropp, vår egen figur som kvinnor. Vi är inte vad anti-cellulit-krämerna gör oss. Vi är oss själva, älskande och vi känner till varje bit av vår kropp. Och vi förstår varför det finns celluliter eller varför våra äggstockar bedriver ett krig mot oss.

Vidare är vi inte säkra för oss själva om vi varje gång vi tittar oss i spegeln skäller på oss själva för fettet på våra lår. För de hår som står ut, för att vi inte har kurvor, för våra celluliter, eller för våra rynkor. Vi måste därför skapa ett säkert utrymme inom oss själva för vår kropp, istället för att bestraffa och förnedra den.

Vi är mycket mer än det vi tror att vi är. Personen inom oss inkluderar mycket mer än vårt intellekt kan förstå.