Kärlek enligt buddhismen: medkänsla och respekt

Kärlek enligt buddhismen skiljer sig avsevärt från kärlek enligt västerländskt tänkande. Inom buddhismen är det en ren känsla som man osjälviskt ger en annan levande varelse. Den åtföljs av en känsla av totalt välbefinnande, för att man inte har åsamkat en annan person smärta eller lidande. Istället har man hjälpt att bringa någon glädje.

I västvärlden är kärlek ett tvåsidigt begrepp som alltid innefattar en annan person, ömsesidiga känslor och en tillhörighetskänsla. Kärleken är tvåsidig, för även om du måste ha den andra personens acceptans, så fokuserar den andra sidan på dig. Det betyder att det är en “mindre osjälvisk” form av kärlek.

Här föreligger det två motstridiga begrepp. Som Sigmund Freud uttryckte det kommer den som är föremål för kärleken att söka beskydd, samtidigt som personen i fråga försöker att behålla kärleken för sig själv. Det kan göra personen utsatt för förolämpningar och angrepp om älskaren inte finns på plats.

Detta inträffar för att dina livsdrifter och dina dödsdrifter bara existerar tack vare varandra. Kärlek kan inte finnas utan hat. På samma sätt gäller enligt psykoanalysen att livsdriften försöker bevara saker och hålla dem samman, men att denna är kopplad till dödsdriften, som försöker förstöra och separera dem. I slutändan främjar de båda drifterna varandra.

Utmärkande för kärlek enligt buddhismen

Kärlek enligt buddhismen är något helt annat än vad vi menar med kärlek i västvärlden. Till att börja med är ett grundläggande uttryck för kärlek enligt buddhismen förmågan att visa medkänsla för andra personer. Denna medkänsla är vad som skulle leda oss att respektera alla levande varelser.

Enligt buddhistisk livssyn måste kärleken även alltid ha samma utgångspunkt som tron. Den har som mål att vara upplysande och kunna avlägsna det lidande som är så vanligt i västvärldens uppfattning av kärlek. Den uttrycker en genuin önskan om en annan människas välmående, som innebär att man delar med sig av sin energi och sina resurser.

Vänskap och välvilja som kärlekens huvuddelar

Kärlek enligt buddhismen har också mycket att göra med vänskap och välvilja. Men det innebär inte att du ska framtvinga ett band till en annan person, eftersom det kan ge upphov till lidande. Du behöver inte klamra dig fast vid någon för att visa kärlek enligt buddhistisk åskådning, för det vore omöjligt. Inget förblir på samma plats för evigt. Allt förändras, allt omvandlas.

Den här religionen utgår ifrån att man bara kan finna sann lycka och tillfredsställelse inom sig själv. Man kan bara dela med sig av dessa med andra på en inre nivå, dock bara på ett ofullständigt sätt. Det förklaras av att beroende inte är en del av buddhistisk filosofi.

Kärlek enligt buddhismen är evig, för energin som kärleken ger dig kommer från kosmos och inte från dig som individ. Om kärleken inte har de kännetecken som vi redogjort för här, är den enligt buddhistisk tro bara en projektion av dina egna behov.

“Buddhas läror om kärlek är tydliga, vetenskapliga och tillämpbara… Kärlek, medkänsla, glädje och jämnmod är själva essensen av en insiktsfull person. Detta är de fyra komponenterna av sann kärlek, inom oss själva och inom allt och alla.”

-Thich Nhat Hanh-

Ett annat kännetecken för sann kärlek är förmågan att vara lycklig för någon annans skull. Det får inte finnas någon som helst svartsjuka, bara glädje över andras välmående. Kärleken måste även vara välbalanserad och likvärdig, så att den inte skadar själen och leder till beroende.

Det är inte alltid lätt att betrakta sann kärlek för en annan människa ur ett österländskt perspektiv. Det kan vara svårt att göra sig av med allt kulturellt bagage man burit med sig hela livet. Men om du anstränger dig för att omsätta dessa insikter i praktiken, kan det ge dig en fantastisk möjlighet att ta fördel av alla dina resurser.