Kärleksdikt från en man med tvångssyndrom
När hon talade—Tvångssyndrom är en typ av ångestsyndrom som manipulerar tankar, känslor och beteenden. Ett av de mest begränsande symptomen hos personer som lider av tvångssyndrom är att de känner sig förpliktigade att konstant upprepa ord, tankar eller handlingar för att lindra den ångest som deras tankar och känslor genererar.
Men vad är detta för besattheter? De är idéer, tankar, bilder eller impulser som är återkommande, ihållande eller absurda. De är även ofrivilliga eller egodystoniska (oangenäma eller inkräktande).
De handlar inte om överdriven oro om verkliga problem, utan om rädsla som uppstår ur förutsedda eller ej troliga problem. De är kapabla att orsaka avsevärd ångest, trots det faktum att en person är kapabel att se att dessa tankeprocesser är en produkt av dennes eget sinne.
I de flesta kliniska fall kan patienten sluta försöka motsätta sig besattheten eftersom kampen att ta bort den från sinnet kan vara utmattande.
Den andra termen som är involverade i definitionen av denna åkomma är “tvång”. Tvång kan i detta fall ses som ett upprepande beteende som sker som svar på en besatthet, i enlighet med specifika regler eller på ett stereotypiskt sätt.
Det har inget slutmål, utan ska producera eller förebygga vissa situationer eller tillstånd. På så sätt är “lösningen” oftast inte rationell (att stänga och öppna bildörren x antal gånger), men om den är det är den tydligt oproportionerlig till problemet ifråga (att tvätta händerna x antal gånger).
Låt oss ta ett exempel för att illustrera tvångsmässiga beteenden. En person med tvångssyndrom kan köra bil när hon plötsligt tror att något dåligt kommer drabba hennes familj. Hon vet att denna rädsla är en produkt av hennes sinne, men känner även behovet att bita i dörrens fönster tre gånger i rad för att “förebygga att något ska drabba dem”.
Detta är ett irrationellt resonemang, men den tvångsmässiga impulsen får personen att göra det. Själva handlingen är inte tillfredsställande för henne, men den är effektiv i stunden för att dämpa hennes ångest.
Den förkrossande och emotionella dikten från en man med tvångssyndrom
Kärlek och sorg är djupa känslor som vi alla, eller nästan alla, har upplevt eller skulle vilja uppleva. Väldigt lite sägs dock om hur personer med tvångssyndrom upplever kärlek och sorg.
Vi anser att dessa känslor utgör en grundläggande pelare för mänsklig, emotionell erfarenhet. Så om det är sant att det inte finns något sätt att beskriva eller teoretisera om en sådan unik emotionell upplevelse, kan det faktum att någon delar med sig av sina känslor medan han medger sina problem hjälpa oss att komma honom närmre för att validera hans upplevelser.
Det kan inte vara lätt för personen med tvångssyndrom eller för partnern. Neil Hilborn tydliggör detta i sin dikt. Han är en författare och poet med tvångssyndrom från USA, som vill ge en röst till vad som skedde i hans sinne under förälskelseprocessen.
Han talar även om vad uppbrottet betydde för honom och etablerandet av hans dagliga besattheter och tvång.
Första gången jag såg henne…
Blev allt i mitt huvud tyst.
Alla tics, alla konstant uppdaterande bilder bara försvann.
När du lider av tvångssyndrom får du aldrig riktigt tysta stunder.
Till och med i sängen tänker jag:
Låste jag dörren? Ja.
Tvättade jag händerna? Ja.
Låste jag dörren? Ja.
Tvättade jag händerna? Ja.
Men när jag såg henne var det enda jag kunde tänka på kurvan hos hennes läppar…
Eller ögonfransen på hennes kind–
ögonfransen på hennes kind–
ögonfransen på hennes kind.
Jag visste att jag var tvungen att tala med henne.
Jag bjöd ut henne sex gånger på trettio sekunder.
Hon sade ja efter den tredje, men ingen av dem kändes rätt, så jag var tvungen att fortsätta.
På vår första dejt spenderade jag mer tid på att organisera min måltid efter färger än att äta den, eller tala med henne…
Men hon älskade det.
Hon älskade att jag var tvungen att kyssa henne farväl 16 gånger eller 24 gånger om det var onsdag.
Hon älskade att det tog mig en evighet att gå hem eftersom det fanns många sprickor på vår trottoar.
När vi flyttade in tillsammans sade hon att hon kände sig säker, som om ingen någonsin skulle göra inbrott eftersom jag definitivt låst dörren 18 gånger.
Jag tittade alltid på hennes mun när hon talade–
När hon talade—
när hon talade—
när hon talade—
när hon talade—
När hon sade att hon älskade mig brukade hennes mun vrida sig uppåt vid kanterna.
På kvällen låg hon i sängen och såg på när jag släckte alla lampor… Och tände, och släckte, och tände, och släckte, och tände, och släckte, och tände, och släckte, och tände, och släckte, och tände, och släckte, och tände, och släckte, och tände, och släckte, och tände, och släckte, och tände, och släckte.
Hon slöt ögonen och föreställde sig att dagarna och nätterna passerade framför henne.
Vissa morgnar började jag kyssa henne farväl, men hon gick bara eftersom jag bara gjorde henne försenad till jobbet…
När jag stannade framför en spricka i trottoaren fortsatte hon bara gå…
När hon sade att hon älskade mig var hennes mun en rak linje.
Hon sade att jag ockuperade för mycket av hennes tid.
Sista veckan började hon sova hos sin mamma.
Hon sade att hon inte skulle ha låtit mig bli så fäst vid henne; att allt detta var ett misstag, men…
Hur kan det vara ett misstag att jag inte behöver tvätta mina händer efter att jag vidrört henne?
Kärlek är inte ett misstag, och det tar kol på mig att hon kan springa iväg från allt detta och jag inte kan det…
Jag kan inte – jag kan inte gå ut och finna någon ny, för jag tänker alltid på henne.
Vanligtvis när jag är besatt över saker ser jag baciller som kryper in i min hud.
Jag ser mig själv krossas av ett oändligt tåg av bilar…
Och hon var det första vackra jag fastnat på.
Jag vill vakna varje morgon och tänka på sättet hon håller i bilratten…
Hur hon vrider på kranen i duschen som om hon öppnade att kassaskåp.
Hur hon blåser ut ljus–
blåser ut ljus–
blåser ut ljus–
blåser ut ljus–
blåser ut ljus–
blåser ut…
Nu tänker jag bara på vem som kysser henne.
Jag kan inte andas, för han kysser henne bara en gång – han bryr sig inte om huruvida den är perfekt!
Jag vill ha henne tillbaka så mycket…
Jag lämnar dörren olåst.
Jag lämnar lamporna tända.
Författare: Neil Hilborn
Hur lever man med en person med denna diagnos?
De som lever med personer med tvångssyndrom måste förstå att personen med åkomman inte kontrollerar sina besattheter och tvång. Någon med tvångssyndrom kan vara medveten om att dennes tankar är irrationella, men kan inte kontrollera dem utan hjälp.
Du bör inte döma en person med tvångssyndrom eller försöka hindra denne från att utföra sina rutiner. Detta kan öka stressen och öppna upp ett ännu större sår. Du kan inte övertyga henne att tänka eller agera annorlunda, och det är viktigt att behandla henne med tålamod och vänlighet.
Du bör inte vara en del av ritualerna. Stöd bör vara en del av det dagliga livet, och du bör inte gömma eller tillåta passiva kommunikationsstilar att kväva förståelse och acceptans.
Vissa författare talar om att förhandla om gränserna med personer som lider av tvångssyndrom på följande sätt: “Eftersom jag älskar dig kommer jag inte delta i skadligt beteende”, “jag vet att det är svårt och att det kan göra dig upprörd, men det är bättre om jag inte utför denna ritual för dig.”, “läkaren sade åt mig att inte delta, och han vet vad han talar om, vi har beslutat att lita på hans bedömning.”
Vi kan inte avsluta denna artikel utan att belysa behovet att finna psykologisk och psykiatrisk hjälp som är specialiserad för tvångssyndrom. Personen som drabbats såväl som personerna runt honom bör få hjälp från en kvalificerad expert som kan hjälpa dem att hantera situationen och förbättra det dagliga livet.
