Konsekvensen av att bli övergiven av föräldrarna

Det avtryck som ett barn upplever genom att bli övergiven av föräldrarna kan orsaka ett stort emotionellt tomrum. Detta enorma hål isolerar oss, gör oss deprimerade och orsakar en emotionell nedbrytning inom vår personlighet på alla nivåer.

Tack vare åratal av studier vet vi att affektiva band garanterar en utveckling av ett fulländat liv med hälsosamma relationer, hälsosam självkänsla och tillit i förhållande till andra. Å andra sidan skapar en osäker emotionell situation en låg självkänsla och en brist på tillit i relation till andra runt omkring oss.

Negativa affektiva band mellan föräldrar och barn skapar destruktiva beteenden och en stor ångest. Att gå igenom en övning med själviakttagelse kommer hjälpa oss förstå detta och arbeta med att nå en större emotionell frihet och som ett resultat av detta bättre organisera vår personlighet (med andra ord vårt sätt att bete oss samt hantera vår omgivning).

Vi kommer därför i denna artikel prata lite om detta ämne för att bättre omdirigera vår emotionella verklighet.

Svårigheten med att definiera en förälder och resultatet av att bli övergiven av föräldrarna

Det är enklare att prata om familjerelationer än vad det brukade vara, men då du har blivit övergiven av föräldrarna, oavsett anledning, måste du även hantera något som är svårt att beskriva.

När en person frågas om föräldern i dessa fall så kan personen bara tveka, sänka sin blick och svara med vaga ursäkter. Detta visar svårigheten med att definiera det emotionella vakuum som har orsakats av att bli övergiven av föräldrarna.

Vi bör betona att det finns olika typer av sätt att bli övergiven på. Faktum är att det finns lika många typer som det finns fall i världen. Detta är dock de vanligaste:

• Emotionellt frånvarande men fysiskt närvarande. Om vi beaktar den socioemotionella verkligheten i vår miljö kommer vi förstå att denna typ av uppväxt har blivit väldigt vanlig under årens lopp.
• Den förälder som övergav oss innan, under och efter barndomen. Smärtan av att bli fysiskt och emotionellt övergiven av vår referensfigur skapar sår under uppväxten. Det är svårt att hantera att man måste leva med denna verklighet, för hur assimilerar man faktumet att den person som borde vara närvarande under alla dessa år i ens liv har valt att distansera sig?
• Den förälder som övergav oss fysiskt eller emotionellt under barndomen eller vuxenlivet. Att bli övergiven på detta sätt kommer antagligen ses som ett svek. Det måste därför hanteras verbalt med en stor grad av medvetenhet.
• Den nästan totala avsaknaden av en föräldrafigur. I detta fall finns det flera möjligheter:
  • Den förälder som dog tidigt och inte hade möjligheten att spela denna roll i våra liv.
  • Den förälder som dog men som vi kände först. I detta fall kommer idealiseringen och längtan att skapa ett karaktäristiskt hål.

Att hantera ett förstört eller destruktivt band

Psykologisk hantering på både en emotionell och mental nivå beror inte bara på barnet utan även på hela omgivningen. Skuggan av en frånvarande förälder har alltid en påverkan på familjelivet på ett eller annat sätt. Det är inte enkelt att acceptera att ens far eller mor, som är menade att vara ens förebilder, inte stannar kvar i ens liv. Därför har denna frånvaro en stark påverkan på vår emotionella utveckling.

Å andra sidan är det, beroende på vår position inom familjehierarkin, möjligt att andra familjemedlemmar tar sig an föräldrarnas roll. Det kan även vara så att vi själva känner av pressen av att hantera vissa omständigheter.

Vi har vidare den eviga frågan vad det egentligen innebär att vara en förälder; ett vanligt dilemma med komplicerade implikationer. Det naturliga är att den emotionella fadern även är den biologiska fadern, men som vi kan se är detta inte alltid fallet.

Vi bör påpeka att vi kommer få olika egenskaper, uppgifter, skyldigheter och roller som inte korresponderar mot den utvecklingsnivå som vi för tillfället har nått. Exempelvis:

• Om föräldrafiguren saknas på ett eller annat sätt under barndomen (0-6 år) är det svårt att uppnå den emotionella nivå som behövs för att bygga grunden.
• Att bli övergiven av föräldrarna under det andra stadiet av barndomen (6 till 12 år) är annorlunda. Svårigheten med att bygga hälsosamma band kommer inte vara lika påtaglig. Tonåren är även ett stadium där det är viktigt att ha stöd, förebilder och klara gränser eftersom det är lätt hänt att identitetsbilden bryts ned.
• Under barndomen och tonåren, utvecklingsstadier där personligheten ännu inte är strukturerad, kommer ångesten och smärtan lämna ett djupt märke på vårt sätt att vara och relatera till världen.
  • Med andra ord skapar detta en inre bortkoppling som inte borde existera naturligt. Därför kommer en speciellt traumatisk erfarenhet att påverka oss djupt, samt vårt sätt att relatera till andra.
• Att bli övergiven av föräldrarna skapar konflikter både internt och när det kommer till att etablera relationer.
  • Det är vanligt att man känner sig osäker och rädd för att bli sviken. I detta fallet måste vi gå igenom en mer medveten emotionell analys och vi kommer behöva omsätta detta i ord.

När vi omsätter detta i ord blir känslan en aning råare eftersom vi inte längre förmildrar verkligheten; istället gör vi den mycket mörkare. I vilket fall som helst blir vår rustning hårdare och samtidigt mer sårbar, vilket gör att återbyggnadsprocessen blir ännu mer komplicerad.

Vi känner till hemligheterna, vi inser verkligheten och vi vet hur man läser mellan raderna, men vi är aldrig beredda att släppa taget om idén av att ha våra föräldrar som mentorer, beskyddare och hjältar.

Lindra smärtan för att leva med förlusten

Märk väl att vi inte sade komma över förlusten, utan att leva med den. Du kan komma över att du har blivit av med dina nycklar eller till och med din favoritleksak. Men att komma över att bli övergiven av föräldrarna är omöjligt.

Det är viktigt att förstå detta, för om vi försöker övertyga oss själva att det inte kommer påverka oss att bli övergiven av föräldrarna så bygger vi luftslott. Det är orealistiskt att tro att något med en så stor emotionell laddning inte kommer påverka oss.

Att hantera avtrycket av att bli övergiven av föräldrarna kräver förlåtelse på både individ- och familjenivå. Detta är dock inte alltid enkelt att uppnå. Om vår miljö hela tiden straffar vår fadersfigur eller om vi ser att vår mor lider, eller att våra syskon eller far- eller morföräldrar mår dåligt kommer vi antagligen projicera denna känsla inom oss själva.

Att bli medveten om detta är en process, för vi tenderar att separera andras smärta från vår egen. Kombinationen skapar förstås en cocktail som på något sätt kommer göra oss sårbara för evigt.

Men om vi betraktar varje tillfälle separat kommer vi kunna uppnå en större förståelse för vad som har hänt. Detta kommer hjälpa oss sluta lagra denna smärta och känslorna kommer bli lättare att hantera längs vår emotionella resa.