Konsten att hjälpa: Ett annat perspektiv
Altruism, eller konsten att hjälpa andra, är en av de största gåvorna med att vara människa. Det är ett beteende som innebär moraliska ansträngningar. Men det har blivit en sällsynt vara idag, i en värld där materialism och själviskhet spelar en så viktig roll.
Vi har alla upplevt den tröstande energin vi känner när vårt stöd lättar på en annan persons börda. Nyligen har vetenskapen upptäckt den neurologiska grunden för denna behagliga upplevelse. Faktum är att när vi osjälviskt hjälper någon, aktiveras en del av vår hjärna som är kopplad till känslan av njutning.
Allt är inte guld som glimmar
Altruism är ett önskvärt beteende ur alla synvinklar. Biologiskt sett garanterar samarbete mellan individer artens bevarande. Ur ett psykologiskt perspektiv lindrar det att ge och ta emot stöd stress, det stärker självkänsla och känslomässiga band, samtidigt som det främjar självförbättring. Även vår andlighet berikas av altruism eftersom det bygger upp oss och förbinder oss med det transcendenta.
Mot bakgrund av dessa fynd verkar det som att det alltid är ett mycket önskvärt och fördelaktigt beteende att hjälpa andra. Men med tanke på den komplexitet som kännetecknar oss som människor, är svaret inte så enkelt.
Faktum är att motivationerna som styr den här typen av hjälpbeteende kan vara extremt olika, och det är de som gör skillnaden. På ena sidan finns äkta medkänsla. Det uppstår när vi ser att någon är överväldigad av bördor, vilket leder till att vi osjälviskt erbjuder vår hjälp. Vår enda önskan är att underlätta personens situation. I det här fallet finns det ingen dold agenda bakom våra handlingar. Men detta är inte alltid fallet.
Till exempel erbjuder en del av oss vår hjälp för att mata våra egon eftersom vi är angelägna om att få beundran och socialt erkännande. Vid andra tillfällen är det fördelen vi får i utbyte mot hjälpinsatsen som driver oss att göra den, oavsett om det är ett avancemang i karriären eller känslan av överlägsenhet som vi är beroende av. Det kan till och med hända att vi hjälper andra eftersom vi inte litar på deras förmåga att lösa problem på egen hand.
Att hjälpa andra kan faktiskt bli ett sätt att kontrollera våra medmänniskor, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Genom att göra det gör vi dem beroende av det stöd de får och därför av oss. På liknande sätt kan falsk altruism vara kyligt uträknad för att lura och manipulera andra, i form av en fälla eller ett bakhåll.
Att stå i vägen
Intressant nog kan även välmenande hjälp ofta ha motsatt effekt. Istället för att göra livet lättare för den andre, stör det i själva verket dess naturliga förlopp. Vid dessa tillfällen försvårar vår hjälp utvecklingen av den andres initiativförmåga och autonomi.
Detta händer med överbeskyddande föräldrar som i avsikt att undvika problem och lidande för sina barn gör för dem vad de skulle kunna göra alldeles utmärkt för sig själva. Ändå kommer det oundvikligen en tid då deras barn måste möta livets utmaningar ensamma. Men de måste därmed göra det utan att vara förberedda på det eftersom de ironiskt nog har fått för mycket hjälp.
Konsten att hjälpa
Att hjälpa är en sann konst. För att göra det måste vi veta hur vi ska välja ögonblick och vilken form av hjälp vi ska erbjuda. Vi måste kunna förutse vilka konsekvenser vår inblandning kommer att få för den andre. Därför bör vi ta reda på vad vår verkliga motivation är för att hjälpa.
Vi bör fråga oss själva: Vad hoppas jag egentligen få ut av det här? Letar jag efter beundran, kontroll eller att känna mig viktig? Kommer jag att gynna den andra personen med mitt beteende eller berövar jag denne chansen att utveckla sina egna förmågor? Till sist, är jag verkligen driven av en genuin vilja att underlätta livet för mina medmänniskor?
Altruism är ett underbart värde som i sitt rena tillstånd kan göra världen till en bättre plats. Men otillräcklig motivation eller ett dåligt valt ögonblick kan göra det till ett misstag. Låt oss inte tillåta våra egna brister och behov att överskugga den ursprungliga skönheten i en sådan ädel gest. Låt oss lära oss att bemästra den vackra konsten att hjälpa andra.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Gallegos, W. A. (2015). Conducta prosocial y psicología positiva. Avances en psicología, 23(1), 37-47.
- CRUCHAGA, X. L. EGO-(ALTRU)-ISMO. EMOCIONES: PERSPECTIVAS ANTROPOLÓGICAS, 19.
