Missbrukarens hjärna: anatomin hos tvång och begär

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 19 december, 2022

Man säger ofta att det finns mellan tre och fem “personer” eller krafter som är aktiva i missbrukarens hjärna. Det finns en som inte har viljestyrka och som bara bryr sig om att må bra som genererar och upprätthåller beroendet. En annan har förmågan att förutse vad missbruket kommer att leda till på kort sikt samt vad det kommer leda till på lång sikt: ångest, depression och abstinensbesvär. De andra “personligheterna” är ensamhet och rädsla.

Förekomsten av alla dessa röster är inte alls relaterad till den klassiska profilen för någon med multipla personligheter. Om det finns något vi bör veta om beroenden, är det att de helt fragmenterar vår egen identitet, våra tankar och vår viljestyrka. Beroende är som en tjuv som väntar tålmodigt i ett hörn för att invadera vår egendom och beröva oss på varje aspekt och fragment av vår hjärna, vårt sinne och vår värdighet.

Tekniker som leder till återhämtning

Ibland kan inte ens de bästa teknikerna av kognitiv beteendeterapi få denna tjuv att vända sig om och ge upp. Således är en annan strategi att omdirigera missbrukarens hjärna att använda ett medicinskt och farmakologiskt tillvägagångssätt.

Men vi måste vara försiktiga. Läkemedlen som man använder för att lindra abstinenssymptom och många associerade biverkningar kan bli beroendeframkallande i sig själva. Dessutom ger de nervbanor som skapar beroende, liksom vissa tankar och beteenden, och inte alltid en respons på de första behandlingarna. Vägen till återhämtning kan vara en lång och dyr process som kräver en flerdimensionell strategi.

Det betyder att många människor med kemiska eller beteendeberoende missbruk befinner sig i riktigt mörka återvändsgränder utan att kunna se en väg ut. Varje person behöver hitta en strategi som fungerar för dem och deras behov och egenskaper.

Missbrukarens hjärna: tvånget av det emotionella vakuumet

När vi pratar om beroende är det vanligt att vi omedelbart tänker på någon som använder opiater, hallucinogener eller andra droger, såsom amfetamin. Vi glömmer att missbruk har många ansikten, former och beteenden. Det finns människor som är beroende av shopping och människor som inte kan skilja sig från sina mobiltelefoner. Det finns människor som är beroende av sex, sport, spel och vissa livsmedel.

En missbrukare är inte bara en alkoholist eller någon som använder tunga droger. I huvudsak kännetecknas beroende av ett fysiskt beroende av en substans eller ett visst beteende. Slutresultatet är dock alltid detsamma: en oförmåga att fungera normalt i samhället. Missbrukare har också en tendens att lida mycket.

Vad har alla missbruk gemensamt?

Alla missbruk har något gemensamt. Vid 4th International Conference on Behavioral Addictions som hölls i Budapest med stöd av Journal of Behavioral Addictions, konstaterade experter att den gemensamma nämnaren i alla fall av missbruk är tvång.

Naomi Fineberg är psykiater och neurofarmakologispecialist vid NHS Foundation Trust (HPFT) och arbetar i Hertfordshire i England. Hon förklarade att personer med missbruk har tvångssyndrom såväl som begränsad kognitiv flexibilitet samt begränsade eller obefintliga personliga mål.

Missbrukarens hjärna visar alltid vissa förändringar i de ventrala områdena i prefrontala cortex – ett område som är kopplat till känslomässig betydelse och kapacitet för kontroll.

Således är något som många neurologer och specialister på missbruk konkluderar följande: människor som är beroende av en substans eller ett beteende ersätter sitt missbruk med ett känslomässigt behov. Men i deras strävan att fylla detta tomrum leds de in i ett tvångsmässigt beteende. Dessa beteenden är omöjliga för hjärnan att kontrollera.

Missbrukarens hjärna och den neurologiska mekanismen hos missbruk

Missbrukarens hjärna fungerar annorlunda. Dess enda mål, dess största prioritet och behov är att finna det välbefinnande som den får av användningen av den substans eller det beteende som den är beroende av. Detta beteende eller denna substans genererar en tillfällig och begränsad njutning. Lite i taget ersätter den yttre “stimulansen” organismens egna naturliga belöningssystem, och hjärnan börjar kräva mer.

• Dopamin är nyckeln i alla missbruk och beroenden. Anledningen? Dopamin genererar begär. Det gör att resten av hjärnområdena blir inriktade mot det aktuella behovet. Corpus striatum är det första som startar det hela. Detta område rekryterar sedan strukturer som mitthjärnan och orbitala cortex. Hela hjärnan anser att denna substans eller detta beteende är en prioritet och börjar fokusera på den.
• I allmänhet genererar alla droger allvarliga förändringar i aktiviteten hos mesolimbiska dopaminsystemet. Om konsumtionen blir kronisk kommer neuroadaptiva och neuroplastiska förändringar att ske, så att de helt förändrar strukturen i detta system.
• Prefrontala cortex är ett av de mest drabbade områdena i hjärnan. Här sker drastiska förändringar. Våra känslor och hur vi reglerar dem förändras, liksom våra kognitiva processer. Det blir därmed svårt för oss att fokusera vår uppmärksamhet, resonera klart, kontrollera vårt eget beteende och fatta beslut.

Det finns en annan aspekt som vi måste prata om. När vi talar om alkohol- och narkotikakonsumtion är förändringarna som sker i hjärnan enorma. De kan till och med vara förödande. De förändringar som genereras i prefrontala cortex, amygdala och striatum är i många fall irreversibla.

Är beroende en kronisk sjukdom?

Som vi har påpekat kan den beroende hjärnan ibland uppvisa kroniska förändringar. Förgiftning som uppstått av vissa substanser påverkar korttidsminnet och möjligheten att lagra ny information. På samma sätt har alkohol, till exempel, en allvarlig inverkan på hjärnhinnan, vilket kan störa faktorer som motorik och koordination.

• Därför gjorde experter från National Institute on Drug Abuse det klart att missbruk i grunden är en återkommande och kronisk hjärnsjukdom. Det finns emellertid redan många neurologer som ifrågasätter detta påstående.
• Nyckeln till ett sådant påstående är ett koncept som många av oss känner till och har hört om vid flera tillfällen: cerebral neuroplasticitet.
• Hjärnan är inte som hjärtat, magen eller bukspottkörteln. Hjärnan har en exceptionell förmåga: den är utformad för att förändras och producera nya nervkopplingar, lära sig och skapa nya vävnader och nervceller. Om vår hjärna inte hade förändrats under hela livet, skulle vi alltså vara i koma. Vi utvecklas, förändras och lär oss hela tiden nya förmågor.

Konsekvenserna

Vad betyder detta och vad har det att göra med missbrukarens hjärna? I grund och botten betyder det att det finns hopp, precis som många patienter med hjärnskador kan förbättra vissa aspekter av sina liv. Detsamma kan hända hos personer som lider av beroende.

Det handlar i huvudsak om att skapa nya synaptiska mönster baserat på nya beteenden och tankar. Denna metod är alltså en möjlighet och dörr till förändring som många kliniker och rehabiliteringscentrum anammar och som har visat sig ge positiva resultat.

Vetenskap och kunskap om människans hjärna är i ständig utveckling. Förhoppningsvis kommer detta göra det lättare att hjälpa de missbrukare som verkligen behöver det.