Myten om Medusa och Perseus

19 december, 2019
Myten om Medusa och Perseus använder sig av en serie mycket intressanta symboler. Medusa representerar kvinnan som trängts in i ett hörn av den feminina kraften och Perseus är en symbol för en person som lyckas övervinna rädslan genom att projicera den på en spegel.

För vissa personer är myten om Medusa och Perseus en metafor för det fasansfulla och hur det är möjligt att rädda sig från det genom konst.

För andra representerar den en feminin myt där en illa behandla kvinna blir monstruös. Denna bild är utan tvekan något som förfärar och förstenar alla som står inför den.

Det finns flera versioner av myten om Medusa och Perseus, men den mest klassiska säger att de båda hade en tragisk bakgrund. Medusa var en av gorgonerna – döttrar till Forkys och Keto.

Av de tre var Medusa den vackraste och även den enda som var dödlig. Hennes skönhet väckte beundran hos gudar såväl som människor.

Vissa säger att Poseidon blev så slagen av henne att han våldtog henne vid en helgedom tillhörande Athena. Men Athena tillät inte detta vanhelgande och förvandlade Medusa till ett monster.

Hon gav henne och hennes syster metallhänder och vassa huggtänder. Medusas en gång vackra hår förvandlades dessutom till ormar.

Hon fick även ögon som lyste med ett fasansfullt sken, och alla som såg hennes ansikte förvandlades till sten. Gravid kastades hon sedan till människans värld.

Medusa med orm

Perseus ursprung

Myten om Medusa och Perseus säger att kungen av Argos fick berättat att hans dotters son skulle döda honom en dag.

För att undvika att profetian skulle bli verklighet låste han in dottern Danae i en bronskammare under jorden. Men Zeus var förälskad i henne och tog sig in i kammaren i form av ett guldregn.

Han förförde Danae, och så småningom föddes Perseus. Hans gråt fick kungen att inse vad som skett, och han låste därför in de två i en kista och kastade den till havs.

De två räddades dock till en ö, där Perseus växte upp och blev en vacker ung man. Öns konung lurade dock Perseus att lova att döda Medusa, eftersom kungen ville bli av med honom.

Athena hyste dock fortfarande agg mot Medusa och lovade därför att hjälpa honom, och så även Hermes. De guidade honom till graierna, som var profetiska släktingar till Medusa med bara en tand och ett öga att dela på.

När de inte var uppmärksamma stal Perseus både öga och tand, och i utbyte mot att ge tillbaka dem visade de honom vägen till nymferna.

Perseus krafter

Myten om Medusa och Perseus säger att han anlände till nymferna och där utrustades med bevingade sandaler så att han kunde flyga.

De gav honom även Hades hjälm, gjord av hundskinn, som gjorde bäraren osynlig. Han fick även en sadelväska medan Hermes gav honom en vass skära och en skinande sköld.

Perseus var fullt utrustad och redo att leta efter gorgonerna. På vägen dit stötte han på många statyer i sten – personer som tidigare besökt platsen och förstenats av Medusa.

Han visste att han var tvungen att vara försiktig och väntade på rätt tillfälle. När gorgonerna somnat använda han skölden för att se bakom sig och undvika att titta direkt på Medusa.

Väl framme vid dem tog han sin skära och skar av hennes huvud med ett enda hugg. Den bevingade hästen Pegasos och jätten Chrysaor kom ut ur hennes kropp, eftersom de varit barnen hon bar på.

Staty av Perseus

Myten om Medusa och Perseus – en vacker berättelse

Myten om Medusa och Perseus säger att den unga hjälten använde Medusas huvud för att besegra sina fiender, för det hade inte förlorat sin kraft.

Han lade det i sin sadelväska och tog fram det för att förvandla monster och fiender till sten.

Det sägs att den här myten är kopplad till konst på ett symboliskt sätt. Perseus sköld representerar ett sätt att möta fasansfulla saker indirekt, vilket i princip är vad konst gör: den reflekterar.

Den låter oss se odjuret i ögat men samtidigt förebygga att det paralyserar oss.

Medusas huvud blir dessutom ett vapen för Perseus, vilket också kan ses symboliskt. Det är med konst som vi lyckas konfrontera de demoner och inre fiender vi har inombords.

Medusas huvud är arbetet, resultatet och skapelsens produkt.

Hoys, A. M. V. (2004). La Gorgona Medusa¿ Un posible mito tartésico?. Huelva arqueológica, (20), 195-214.