När eftertänksamhet egentligen är rädsla

Eftertänksamhet är en dygd som ibland helt genomsyrar en persons personlighet. När någon främjar eftertänksamhet så blir det till något av en gloria över allt denne gör.

Aristoteles definierade denna dygd som det som uppmuntrar till anständigt och korrekt beteende. Kyrkan ser det som en av kardinaldygderna hos människan. I denna tidsålder har dock detta koncept fått en något annorlunda betydelse. Vi associerar eftertänksamhet mer med försiktighet.

Vi kallar någon eftertänksam om personen tänker innan denne agerar eller om denne undviker att göra något eftersom denne tror att konsekvenserna kommer vara dåliga. En eftertänksam person kan även agera långsamt och försiktigt om omständigheterna kräver det.

För inte så länge sedan trodde folk att där det fanns eftertänksamhet, där fanns det även andra dygder. Men vi måste säga att ordet ibland beskriver brist på beslutsamhet och motivation, eller till och med närvaron av osäkerhet. Det är viktigt att skilja mellan de olika varianterna.

Positiv eftertänksamhet

Eftertänksamhet har en väldigt positiv sida. Nyckelordet här är framsynthet – att se något innan det sker. Det handlar inte bara om en gissning, utan logiskt tänkande. Det antyder att du reflekterar över och utvärderar situationen för att tyda var en specifik handling kan leda dig.

Förmågan att vara eftertänksam och ha framsynthet är fundamentalt för beslutsfattande. Dessa dygder sätter dig på vägen mot framgång och hjälper dig att välja rätt oftare. Det främjar strategisk problemlösning, och om du begår misstag kommer eftertänksamhet göra dem mer hanterbara.

Eftertänksamhet är motsatsen till impulsivitet. Det är vitalt när ett beslut eller en handling bär med sig en risk eller fara. Det är en dygd som är nära associerad med intelligens, reflektion och självkontroll. I komplexa situationer är den otroligt värdefull.

Överdriven eftertänksamhet och emotionell bearbetning

Det finns vissa personer som är försiktiga men inte nödvändigtvis eftertänksamma. Eftertänksamhet inkluderar förmågan att vara modig när omständigheterna är gynnsamma. Annars talar vi inte längre om eftertänksamhet, utan rädsla.

När du tar eftertänksamhet till extrema nivåer är det dock inte en dygd längre. Det blir till ett problem för din emotionella bearbetning. Överdrivet eftertänksamma personer uppfattar verkligheten som ett hot. Som ett resultat undviker de handlingar som kan utlösa oangenäma eller katastrofala saker. De stöter bort allt som innebär förändring. Det “eftertänksamma” svaret är att hålla sig till den värld de känner till.

Denna typ av emotionell bearbetning leder varken till framgång eller rätt beslut. Det leder till paralys. Att helt eliminera risker är trots allt näst intill omöjligt. Inte ens i vardagsrummet eller sovandes i sängen är du 100% säker från fara. Tak kan rasa in, flygplan krascha, tjuvar komma in… Om du alltid koncentrerar dig på möjliga faror kommer du i princip aldrig få frid.

Eftertänksam eller blyg?

Överdriven eftertänksamhet kommer i konstiga former. En är extrem perfektionism. Perfektionister vill att allt ska vara hugget i sten. De försöker hålla allt under kontroll och undvika misstag till varje pris. Detta besatta beteende tyder mer på rädsla än eftertänksamhet. Bakom detta beteende finns en något paranoid förväntan: om jag lämnar några lösa trådar kommer det värsta ske.

Avslutningsvis finns det personer som använder eftertänksamhet som en ursäkt för att inte agera. Dessa personer är snarare blyga och fega än eftertänksamma. Det kommer alltid finnas nya situationer som man inte är förberedd på, men de erbjuder spännande möjligheter för personlig utveckling.

Om du säger “nej” bara för att du inte är helt säker på resultatet kommer du säga “nej” till livet självt. Eftertänksamma personer vet även att misstag är möjliga, men att det inte finns någon anledning att vara rädd för dem eftersom de är en otrolig källa för vishet och erfarenhet.

Att vara eftertänksam är inte att vara rädd, utan att ta ansvar.