Om elden brunnit ut, sök efter en ny flamma

Du vet redan att man för att få ett förhållande att fungera måste låta det flöda utan överdrivna mängder ansträngning. Du förtjänar en person som tänder dina flammor av åtrå, inte släcker dem. Vidare måste du bara ha modet att upprepa detta för dig själv tills du tror på det. Du bör inte utmatta dig själv över en flamma som redan brunnit ut. Du måste bereda plats så att en ny eld kan brinna igen.

Det är möjligt att du känner ett visst hopp. Du kanske känner att upplevelsen av så många brinnande flammor intill någon har lämnat ett litet märke. Men det gör dig gott att förstå att om det inte finns något sätt att dela ditt liv med denna person igen så kanske det är för att det enda som finns kvar av er flamma är askan.

Så om du är helt säker på att det inte längre finns något värde i att fortsätta försöka, är det enda alternativet att acceptera det. Låt det öppna såret bli till en skorpa. Vi måste alla läka våra sår vid någon punkt, så ge dig själv tid att återhämta dig. Ta dig lite tid tills du återigen är kapabel att börja om och låta en ny eld brinna.

Du behöver tid och utrymme

Det finns ingen logik i att återtända elden med bara två händer. Speciellt inte eftersom den inledningsvis tändes av fyra.

Det finns ett tomrum och en sorg på grund av att denna eld, som du jobbat så hårt med, har slocknat. Det kan få dig att känna dig avvisad, och det är troligt att du inte kommer kunna se hur du ska kunna gå framåt. Speciellt eftersom den var något som verkade byggd för att vara stark och evigt varaktig. Tomrummet du klänger dig fast vid är oundvikligt, speciellt om du konstant tänker på hur personen som alltid fanns där för dig inte längre finns kvar. Han eller hon har försvunnit… nu behöver du denne som mest.

Om du dock finner dig i denna situation är den bästa gåvan du kan ge till dig själv acceptans. Acceptera att de flesta saker har ett utgångsdatum och att förhållanden inte är ett undantag. Allt har sin egen tajming, så ta askan från denna flamma och gör den till lärdomar.

Hamra ut bucklorna, lindra dig själv

En modern poet, Pedro Andreu, sade följande: “Du måste lära dig hur man lever genom slag och träffar.” Detta skulle praktiskt taget kunna vara en universell lag. Om du tänker på vad du upplevt och genomlevt så kommer du perfekt komma ihåg det stora slag som du var tvungen att parera. Vidare kommer du inte glömma hur du uppnådde det – hur du parerade slaget och bara fortsatte framåt.

Förr eller senare kommer såret börja klia av tvivel, men samtidigt börjar en skorpa bildas. Och om du inte river av skorpan kommer du efter ett tag få ett litet märke och ett minne fullt av mer positiva aspekter än smärta och sorg. Du börjar älska denna nybildade hud. Du kommer återigen att älska, men på ett annorlunda sätt. För inga två kärlekar är likadana, men alla är de ändå lika vackra eller vackrare än den senaste.

Låt en ny flamma lysa upp ditt liv

Dessvärre har du hamnat i en situation där du måste avsluta ett förhållande du inte ville skulle ta slut. Därför är det normala för dig att rygga bort från nya möjligheter att dela ditt liv med någon annan igen. Du kanske inte känner dig redo för det.

Till slut lyckas du återvända till punkten där ditt hjärta krossades och förlåter. Du bryr dig inte längre om huruvida du träffar personen igen eller om du ser denne med någon annan. Du kommer inte längre söka efter någon som kan ersätta eller vara ett substitut för personen ifråga. Slutligen kommer du även ha förstått det gamla talesättet “det bästa sättet att komma över en kille är att hamna under en annan”. Om du lyckats med allt detta så är du redo att finna värmen hos en ny flamma. Precis som låten går: “You have managed to survive, now make the choice to smile.”