Den osjälviska handlingen att sätta oss själva först
Att sätta oss själva först är ett hälsosamt, användbart och nödvändigt utövande. Det är inte själviskt – att ha stor kärlek för personen man ser i spegeln är tvärtom självvård. Det är att investera i vårt eget personliga välmående och vår livskvalitet. Vidare är det bara när du tar hand om dig själv som du förtjänar som du kan ta hand om någon annan.
Intressant nog så fokuserade Sokrates delar av sina lärdomar på konceptet med självvård och vad som då kallades för “epimeleia heautou”.
Michel Foucault kom sedan att analysera idén lite mer och kom till följande slutsats. Det är bara när en person lyckas med att verkligen lära känna sig själv och uppskatta sig själv som han kan uppnå sann frihet.
“Om du inte har självkärlek, vad för slags kärlek kan du då få?”
-Walter Riso-
Faktum är att vi inte vet när eller varför de flesta av oss har lärt oss att detta är en självisk attityd. Terminologierna blandades ihop, vilket fick oss att tro att altruism och respekt för andra inte är kompatibelt med självkärlek eller att sätta oss själva först som vi borde. Denna uppfattning är helt enkelt falsk.
Nästan utan att inse det så har vi då byggt relationer baserade på uppoffringar; baserat på uppfattningen att ju mer vi ger andra, desto mer kommer de älska oss och uppskatta oss. Men det vi i slutänden gör är att överge självkärleken. Vi tittar inte tillbaka och vi tror att vi gör saker på rätt sätt, det som förväntas av oss.
Vi måste försöka sluta med detta ohälsosamma utövande. Varför? Eftersom det skapar många problem: frustration, ångest, sömnlösa nätter och till och med fysisk smärta…
Om vi slutar sätta oss själva först så kommer vi slita ut oss själva
När vi slutar sätta oss själva först och istället fyller våra huvuden med tankar som “jag måste göra”, “jag måste hjälpa” eller “de förväntar sig att jag går dit”, kommer vi bara köra slut på oss själva.
Det tömmer oss på energi, identitet, önskningar och främst av allt självkänsla. Det värsta är att vi ibland gör så utan att tänka på det. Vi stannar aldrig upp för att fundera på huruvida vi verkligen vill göra den där tjänsten.
Psykologer menar att vi går i fällan av att göra saker automatiskt och sedan rationalisera dessa handlingar som naturliga och nödvändiga. Vi tänker att om vi är användbara för andra så är vi värdefulla. Om våra närstående behöver oss så kommer de att älska oss.
Men denna regel ger inte alltid de förväntade resultaten; faktum är att detta sällan händer. Vad som händer i dessa fall är både förödande och ledsamt. När vi upplever att våra ansträngningar och konstanta uppoffringar inte uppskattas så utvecklar vi en väldigt kritisk syn på oss själva. Vi beskyller oss själva för att ha varit naiva.
Den där inre rösten kan ibland vara väldigt tuff. När detta sker tar det inte lång tid innan somatiseringen (Briquets syndrom) visar sig. Muskelsmärtor, utmattning, matsmältningsproblem, infektioner, huvudvärk och till och med håravfall…
Att överge oss själva för andras behov suddar ut oss som personer och suger ut vår livskraft, tills vi har slut på både hopp och identitet. När detta händer kommer vi först uppleva en djup fysisk utmattning och en tjock mental dimma…
Lär dig att “betjäna dig själv”
Det finns många sådana personer som har fastnat i andras scheman. Likt tåg som färdas på spår från andra platser, andra världar. De har med sig en last som inte är deras egen, och de får inte en enda dag ledigt. En dag för att vara sig själva, ta hand om sig själva och göra vad de vill.
Att vara i denna situation under en lång tid försämrar vår psykologiska balans och vår hälsa. Därför rekommenderar vi att man eliminerar denna tröghet och ger sig själv ett nytt fokus.
Att sätta oss själva först: hur man gör det i 4 steg
- Tid. Människor som har slutat sätta sig själva först säger automatiskt bara “ja” hela tiden. De finner det nästan omöjligt att inte säga detta magiska ord. Vi måste undvika denna impuls.
Så när någon säger, ber om eller kräver något så är det första man bör göra att vara tyst. Vi bör undvika att ge svaret direkt så att vi kan reflektera under några minuter. Vi bör utvärdera om vi vill göra det som de har bett oss om eller inte. Lär dig att säga “NEJ”.
- Perspektiv. För att vi ska kunna lära oss att ta hand om oss själva måste vi kontrollera avståndet till vår omgivning, antingen genom att förlänga eller korta ned det. Det kommer en tid när en person är så van vid att göra allt att denne tappar perspektiv.
Att därför säga “Jag vill inte, jag kan inte, idag sätter jag mig själv först” är inte världens undergång.
- Hjälpsamma fraser. Det skadar aldrig att ha en liten samling fraser som kan hjälpa oss att skydda våra behov, vår identitet och vår fritid.
“Jag är ledsen, men det som du ber mig att göra fungerar inte för mig.”, “Jag uppskattar att du tänker på mig angående detta, men jag behöver lite tid.”, “Just nu känner jag inte att jag vill göra det som du har bett mig att göra, jag behöver lite tid för mig själv.”
- Sluta med vissa konversationer. Vi vet alla hur dessa konversationer börjar, de som alltid slutar med att man blir bedd om något. Konversationerna går bra tills plötsligt det roliga slutar när den andra personen ber om en tjänst, och personen förväntar sig vanligtvis att vi kommer säga ja.
När vi nu har några strategier i vår verktygslåda, kommer vi att veta hur vi stoppar dem så snart som möjligt. Vi kommer undvika att köra slut på oss själva och lära oss att vara bestämda.
Att sätta oss själva först är viktigt
Vi kommer inte lära oss dessa fyra steg över en natt. Men om vi använder vår viljestyrka och tar ett fast beslut att ta hand om oss själva och förstår att det är nödvändigt att sätta oss själva först, kommer vi att bli bättre på det varje dag. Vi kommer att bry oss om andra, men även oss själva.
