Värdighet är självkänslans språk, inte stolthet

14 mars, 2018 i Känslor 75 Delat
Värdighet är självkänslans språk

Värdighet handlar inte om stolthet. Det är en dyrbar juvel som vi inte kan lägga i andra personers händer eller lätt tappa bort. Värdighet är självkänslans språk, respekt för en själv och ens hälsa.

Det är även kraften som lyfter oss när våra vingar har brutits, i hopp om att komma långt bort till en plats där inget gör ont, där vi kan se på världen igen med högt hållna huvuden.

Man kan nästan helt säkert säga att få ord är lika viktiga idag som det i denna artikels rubrik. Det var Ernesto Sábato som sade för inte så länge sedan att människans värdighet tydligen inte var förutsedd i denna globaliserade värld.

Vi ser det varje dag. Vårt samhälle blir i allt högre utsträckning ett system där vi gradvis förlorar fler rättigheter, möjligheter och till och med friheter.

Det finns dock något intressant att ha i åtanke: många filosofer, sociologer, psykologer och författare försöker ge oss strategier för att skapa vad de kallar ”värdighetens tidsålder”, där självkänslans språk talas.

De anser att det är dags att finna vår identitet, att ha en röst och att jobba på våra styrkor för att finna högre tillfredsställelse i vår omgivning, och därmed åstadkomma sann förändring i detta ojämställda samhälle.

Personer som Robert W. Fuller – fysiker, diplomat och utbildare – har myntat ett uttryck som vi garanterat kommer börja höra mer av: ”rankism”. Termen inkluderar beteenden som dagligen tär på vår värdighet: att skrämmas och trakasseras av andra (i relationer, på arbetet), sexism och att falla offer för en stel social hierarki.

Alla har vi någon gång i livet känt hur det är att förlora sin värdighet. Oavsett om det var ett förhållande med övergrepp eller ett nedvärderande jobb, kommer det till ett högt personligt pris.

Att kräva förändring, stå upp för sig själv och kämpa för sina rättigheter är aldrig stolthet. Det är mod.

Gråtande kvinna

Värdighet i Kazuo Ishiguros verk

Förre året vann den brittiske författaren av japansk härkomst Kazuo Ishiguro Nobelpriset i litteratur. Allmänheten känner främst till honom för en av hans romaner, Återstoden av dagen, som även framgångsrikt filmatiserats.

Intressant nog kan inte alla säga vad det centrala temat är i denna minutiösa och ibland irriterande – men ständigt briljanta – bok. Man kan se på Återstoden av dagen som en kärlekshistoria. En berättelse om feg kärlek och murar, där älskare aldrig kan vidröra varandra och inte kan se något annat än personen de älskar.

Kanske säger vi att det är en berättelse om ett hus och de som bor där, herrar och betjänter. Och hur adelsmannen Lord Darlington sökte vänskap med nazisterna samtidigt som hans passiva butler såg på medan hans lord förrådde sitt land.

Vi kan säga detta och mycket mer, för det är utan tvekan magin med böcker. Men mer än något annat talar Återstoden av dagen om värdighet.

Återstoden av dagen och värdighet

Den talar om berättarens värdighet, som i sin tur är berättelsens protagonist: herr Stevens, butler i Darlington hall.

Anthony Hopkins

Hela romanen är en försvarsmekanism, ett försökt till konstant rättfärdigande. Vi träffar en person som känner sig värdig av och ärad för arbetet han utför. Men sådant arbete är inget annat än grym och absolut träldom. Det finns inget utrymme för reflektion, tvivel, erkännande av ens egna känslor och än mindre kärlek.

Men det kommer en tid när fasaden hos den ”utmärkte butlern” faller samman. Under en middag ställer en av lord Darlingtons gäster frågor till herr Stevens för att demonstrera hur enfaldiga de lägre klasserna är.

Det var en direkt attack mot herr Stevens identitet. Butlern i honom ställer sig åt sidan för att bereda väg för den sårade mannen som aldrig hade värdighet under sin fasad. Mannen som gav upp sann kärlek för att tjäna andra.

Hur man återställer värdighet och talar självkänslans språk igen

Det är väldigt intressant hur en åskådare och till och med en läsare som bläddrar bland sidorna i böcker som Återstoden av dagen omedelbart vet hur en viss person blir manipulerad eller hur han använder utarbetat självbedrägeri för att rättfärdiga saker som i våra ögon är irrationella.

Men även vi kanske gör saker i vårt dagliga liv som liknar vad butlern i Darlington Hall gör.

Vi kanske ger vårt allt för denna kärlek, detta skadliga, giftiga, utmattande förhållande. Ibland älskar vi faktiskt med blinda ögon och öppet hjärta, utan att se hur vår självkänsla slits sönder.

Du kan stanna på det där dåligt betalda jobbet, där du inte är uppskattad… Du släpper taget om ditt liv och din värdighet… men vad kan du göra… livet är vad det är, och är inte ondskan du känner bättre än ondskan du inte känner?

Fundersam uggla

Vi måste vakna. Som vi sade är detta värdighetens tidsålder, där vi alla måste komma ihåg vårt värde, vår styrka, vår rätt till ett bättre liv, att vi förtjänar vad vi vill ha och behöver. Men för att nå dit måste vi börja tala självkänslans språk.

Att säga det högt, sätta gränser, stänga dörrar för att öppna andra och definiera oss själva innan andra gör det… är inte stolthet. Förlora inte din individualitet. Låt oss sluta rättfärdiga det oförsvarliga och vara ett kugghjul i livets maskin, som tär på våra fantastiska personligheter.

Låt oss äntligen sluta vara offer för olycklighet och istället skapa lycka med våra händer, vårt mod och självkänslans språk.

MER FÖR DIG