Panikattacker är paradoxala
Panikattacker är så vanliga att du förmodligen känner någon som lider av dem eller som kommer att göra det någon gång i sitt liv. Därför är det viktigt att förstå varför panikattacker är paradoxala.
Panikattacker är nära relaterade till ångest, även om inte alla ångestsyndrom manifesterar sig med panikattacker. Panikattacker är kontraintuitiva.
När någon får en panikattack känner personen att denne kommer att dö. Denna känsla kommer plötsligt och är extremt intensiv. Faktum är att den drabbade ofta känner sig väldigt rädd. Men i praktiken har väldigt få, om ens några alls, faktiskt dött av symtomen orsakade av en panikattack i sig.
Därför är det intressant att studera paradoxen för återkommande panikattacker. Varför upplever en person ännu en panikattack om denne redan har haft en och inte har dött? Och varför är personens nästa panikattack lika obehaglig eller ännu värre?
Återkopplingsslingan av panikattacker
Innan vi talar om paradoxen för en panikattack är det viktigt att du förstår hur de inträffar. Olika förklaringsmodeller hävdar att det finns en återkopplingsslinga mellan flera element. Dessa kan vara:
- Fysiologiska eller kognitiva förändringar. Till exempel rädsla, ilska och frustration. Med andra ord, alla omständigheter som gör att en person blir spänd.
- Uppfattningen av kroppsliga förändringar. Den drabbade blir medveten om andningen eller att hjärtat slår snabbare och börjar oroa sig. Men vissa panikattacker inträffar utan dessa varningstecken.
- Association med ett hot. Om en patient känner sig hotad, orsakar detta kroppsliga förändringar som utlöser rädsla och ångest.
Samtliga tre faktorer återkopplas och blir därmed till en positiv återkopplingsslinga. Till exempel kan en person som redan har haft en hjärtinfarkt vara extremt rädd för att få ännu en och denne börjar därför svettas överdrivet. Detta symtom försvinner bara när ett negativt feedbackelement kommer in i bilden, som att personen sätter sig ner, försöker slappna av eller använder hanteringsstrategier.
Det finns primära och sekundära symtom på panikattacker. De primära symtomen är de som den drabbade först märker. De inkluderar kvävningskänsla, yrsel och hjärtklappning. De sekundära symtomen uppträder när de första har bedömts som negativa av den drabbade. Dessa inkluderar svettning och skakningar. De inträffar för att den drabbade tror att något verkligen händer med honom eller henne.
Den kognitiva teorin om panikattacker
Katastrofala tankar kommer automatiskt och omedelbart vid paniksyndrom och agorafobi. Drabbade tenderar också att tolka sina kroppsliga förnimmelser på ett negativt sätt.
På grund av deras negativa bias tenderar de drabbade att finna katastrofala betydelser i minsta lilla. Till exempel tenderar människor med större benägenhet för panikattacker att ge ett katastrofalt svar på alla frågor. Möjliga svar på frågan “Varför slår mitt hjärta så snabbt?” kan exempelvis vara “Eftersom jag precis har mött upp min flickvän”, “Eftersom jag är glad”, “Eftersom jag har rökt för mycket”, “Eftersom jag har en hjärtattack”. Personer med negativ bias väljer svar i stil med de två sistnämnda exemplen.
Nyckelfaktorn för katastrofal tolkning är den drabbades grad av tro på fenomenet, inte antalet symtom personen upplever. Så även om personen bara upplever ett symtom, tror denne på riktigt att denne kommer att dö och får därför en panikattack.
Panikattacker är paradoxala eftersom de inte försvinner
Om en person är rädd för möss och exponeras för ett rum fullt av möss denne kan leka med och röra vid, kommer denne att inse att dessa djur inte utgör något hot. Således kommer personen att sluta frukta dem. Detta kallas tillvänjning. Det händer på praktiskt taget alla områden av våra liv.
Till exempel slutar barn vara rädda för skolan när de vänjer sig vid den och ser att den inte utgör något hot mot dem. Eller så slutar en man vara rädd för att ta bilen när han inser att han kan köra utan att orsaka en olycka.
Detta händer på grund av exponering. Exponering är en teknik som gör det möjligt för patienter att vänja sig vid en viss stimulans. Följaktligen inser de att de katastrofala konsekvenserna de förväntade sig skulle hända innan de genomgick exponeringen inte inträffar.
Vid kommande panikattacker bör de första symtomen på kvävningskänsla, yrsel och hjärtklappning inte längre skrämma dem. För nu vet de att dessa symtom inte leder till hjärtinfarkt. Detta är dock inte alltid fallet.
Faktum är att vissa människor bara drabbas av en panikattack och får aldrig någon mer under resten av sina liv. Andra kan ha fler än en och vissa kan utveckla paniksyndrom med veckovisa eller till och med dagliga panikattacker. Det finns några svar på varför panikattacker kan återkomma.
Ekvipotentialitet
Beroende på stimulansens natur kan den drabbade uppleva mer eller mindre rädsla. Beredskapsteori hävdar att det finns vissa rädslor och fobier med redan existerande associationer som tar längre tid att släcka. Dessa tenderar att vara biologiska och förvärvade genom evolution. Till exempel känner vi oss mer hotade av rädslor som kan vara livshotande, som höjd, på grund av risken för att falla.
Att eliminera denna typ av rädsla är därför mycket mer problematiskt. Ett annat exempel kan vara rädsla för ormar. Faktum är att bara för att du inte blir biten vid ett tillfälle betyder inte det att en annan orm inte kommer att bita dig i framtiden. Samma sak med hjärtinfarkt. Du kanske inte får en varje gång du upplever ett misstänkt symtom, men det kan komma ett tillfälle när symtomet utgör en riktig varningssignal.
Minnen i hippocampus
Enligt biokemisten P. Quijada är hippocampus ansvarigt för att konsolidera dessa farliga händelser som minnen. Detta betyder att när människor upplever panikattacker så “lagras” minnet av dem i hippocampus.
Som ett resultat tenderar panikattacker att vara associerade med känslomässiga minnen om hur dåligt man kände sig efter sina attacker. Dessa minnen med starkt emotionellt innehåll är svåra att radera från sinnet.
Säkerhetsbeteenden som förvärrar problemet
Människor som lider av panikattacker tenderar att försöka undvika situationer eller stimuli som orsakar dem. Men att undvika dessa situationer eller utföra säkerhetsbeteenden förvärrar faktiskt problemet. Därför leder ångest till undvikande som i sin tur leder till mer ångest.
Rädsla för panikattacker
Det faktum att det upplevda hotet inte materialiserar sig efter en attack betyder inte att det inte finns något att frukta. Tvärtom, en ny panikattack bekräftar inte att den drabbades fruktan inte finns; det validerar den faktiskt.
Faktum är att personen känner att det är nästan lika farligt att få en panikattack som att verkligen få en hjärtattack. För även om personen inte dör så känner denne att denne håller på att göra det.
Även om panikattacker och paniksyndrom är obehagligt kan de dock behandlas snabbt och effektivt. Tack vare psykoedukation, kognitiv omstrukturering, beteendetekniker som avslappning och andning, uppmärksamhetsfokaliseringstekniker och exponering med responsförebyggande, behöver de drabbade aldrig mer uppleva en panikattack.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Aronson, T. A. y Logue, C. M. (1987). On the longitudinal course of panic disorder: development history and predictors of phobic complications. Comprehensive Psychiatry, 28, 344-355.
- Chambless, D. L. y Renneberg, B. (1988). Personality disorders of agoraphobics. Paper presented at World Congress of Behavior Therapy, Edinburgh, Scotland.
- Green, M. A. y Curtis, G. C. (1988). Personality disorders in panic patients: Response to termination of antipanic medication. Journal of Personality Disorders, 2, 303-314.
