Postvention: Stöd efter självmord
Självmordsbeteende är ett komplext fenomen som påverkas av psykologiska, biologiska, sociala, kulturella och miljömässiga faktorer. Det kan drabba människor i alla åldrar, av alla kön och från alla kulturer och sociala grupper. Den multikausala karaktären bakom självmord innebär att ett systemiskt och tvärgående tillvägagångssätt behövs för att förhindra det. Men när förebyggande av självmord misslyckas måste vi börja prata om postvention – stöd efter självmord.
Postvention är utformat för att erbjuda stöd till familjen och de närstående till människor som har tagit sina liv. På grund av stigmatiseringen kring självmord är det inte ovanligt att de som befinner sig närmast den avlidne har motstridiga känslor.
Självmord är den främsta orsaken till onaturlig död i USA och är orsaken till fler dödsfall än vägtrafikolyckor. År 2018 tog över 48 000 människor sina liv, vilket innebär 132 dödsfall per dag och 5 dödsfall varje timme.
WHO rapporterar att det förekommer närmare en miljon dödsfall av självmord varje år och de förutspår att antalet år 2020 kan öka till en och en halv miljon. De har också funnit att män är mer benägna att ta sina liv, medan kvinnor gör dubbelt så många försök.
Förebyggande av självmord
Det är viktigt för alla som upplever självmordstankar att veta att de har någon som de kan vända sig till för att få hjälp – någon de kan lita på och som de kan dela sina problem med utan rädsla för stigma. Det är också viktigt att de söker professionell hjälp från någon som kan rekommendera lämplig förebyggande åtgärd.
Kom ihåg: självmord är en permanent och oåterkallelig lösning på ett eller flera problem som nästan alltid är tillfälliga. Bara för att det inte finns en uppenbar lösning just nu betyder inte det att du inte finner en imorgon.
Det kan vara till stor hjälp för självmordsbenägna personer att identifiera situationer som utlöser en kris. Med andra ord måste de hitta orsaken till sina självmordstankar för att förstå när en kris kan inträffa.
Att ta fram en slags “beredskapsplan”, med eller utan hjälp av en nära vän eller läkare, kan bidra till att minska sannolikheten för att personen försöker ta sitt liv i framtiden. Denna plan kan innehålla följande punkter (endast för vägledning):
- Varningstecken.
- Stödnätverk: namnen på betrodda personer, tillsammans med deras kontaktuppgifter så att de kan ringa dem i en nödsituation eller vid ett överhängande självmordsförsök.
- Ankarpunkter: människor eller skäl som gör livet värt att leva.
- Förebyggande åtgärder: hitta alternativa lösningar och avlägsna föremål som de kan använda för att skada sig själva.
- En lista med telefonnummer till dygnet-runt-öppna hjälplinjer för förebyggande av självmord.
- En påminnelse om att ringa 112 eller att ta sig till akuten på närmaste sjukhus om de föregående stegen inte har fungerat, och risken för ett självmordsförsök är överhängande.
Postvention: stöd efter självmord för nära och anhöriga
Som vi redan har nämnt går postvention ut på att erbjuda socialt, psykologiskt och institutionellt stöd till nära och anhöriga till någon som har tagit sitt liv. Dessa individer bör få stöd som hjälper dem att sörja på ett hälsosamt sätt, samtidigt som man tar itu med riskfaktorer som kan komplicera sorgeprocessen.
Alla sörjer på olika sätt, och sorg efter ett självmord skiljer sig ofta mycket från andra typer av sorg. Det finns inga rätta eller felaktiga reaktioner – alla känslor är helt normala och acceptabla (chock, förnekelse, skuld, smärta, skam…)
Efter ett självmord är det vanligt att familj och vänner frågar sig “varför” (varför gjorde personen detta, varför hjälpte jag inte honom eller henne..?) och tänker “om bara” (om jag bara hade insett allvaret i tid, om bara personen hade sökt hjälp…)
När de till slut förlikar sig med sin sorg så börjar de förstå att även om man kan förhindra självmord i vissa fall så finns det andra fall då inget ingripande kan göra det. De kunde inte ha förändrat det som hände. Sorgeprocessen slutar när nära och anhöriga förstår att de aldrig kommer att få svar på alla sina frågor, och att de kanske aldrig kommer att förstå skälen till varför personen tog sitt liv.
Att uppnå acceptans är det bästa sättet att förlika sig med en förlust. Hur svårt det än kan verka så måste de närstående respektera personens beslut och de får inte längre skuldbelägga personen för den sorg det lidande denne orsakat. Personens nära och kära kan äntligen börja förlåta honom eller henne och sig själva. Trots deras acceptans och förlåtelse kan skuldkänslor dock fortfarande kvarstå.
Att slå hål på myter: grundläggande strategier vid stöd efter självmord
Ämnet självmord är höljt av myter och är fortfarande i högsta grad ett tabubelagt ämne. Som ett resultat känner familjen och vännerna till människor som har begått självmord ofta ett antal motstridiga känslor. Förutom sorg ser vi ofta känslor som ilska och raseri. Skam är också vanligt, vilket får många att dölja den verkliga dödsorsaken för utomstående, av rädsla för att bli dömda.
Det är viktigt att stöd efter självmord inkluderar psykosocialt stöd och psykologiska utbildningsstrategier. Dessa är strategier relaterade till de reaktioner och känslor som många upplever under sorgeprocessen, samt sätt att motverka social kritik. Det är också viktigt att låta familjemedlemmar och nära och kära veta att de har all rätt att tiga, om de så önskar.
Att slå hål på vissa myter kring självmord kan framförallt bidra till att minska motstridiga känslor och rädsla för att bli dömd. Några vanliga missuppfattningar inkluderar:
- Att prata om självmord leder till och uppmuntrar självmord.
- Självmord kan inte förhindras eftersom personen vill dö.
- Självmord är en feg eller modig handling.
- Människor som tar sina liv gör det för uppmärksamhet.
- De som menar allvar med att ta sina liv pratar inte om det.
Slutsats
Människor som utför självmordsförsök eller som vill ta sina liv behöver och förtjänar hjälp, liksom de omkring dem. Det är viktigt att inte glömma bort dem som har förlorat nära och kära i självmord. Ofta åtföljs sorgen av skuldkänslor och skam som kan vara mycket ihållande och motståndskraftiga mot ingripanden.
Om en person inte får sörja ordentligt kan det orsaka problem på lång sikt. Utan nödvändiga resurser och stöd kan det även till depression.
Med allt detta i åtanke är det viktigt att vi inte bara fokuserar på förebyggande av självmord, utan också på förbättring av stöd efter självmord. Dessutom behöver vi åtgärder för att öka medvetenheten i samhället och eliminera stigmat som drabbar de närstående.
