Psykostimulantia: medicin för irriterande barn

I en värld där vi alltid prioriterar att komma i tid, kan det vara störande när ett barn börjar leka i en vattenpöl. Det är därför inte så konstigt att diverse barnsliga beteenden bidrar till massdiagnosticering av irriterande barn. Det är här psykostimulantia kommer in i bilden.

Vi har sagt det många gånger: det finns inga svåra barn. Svårigheten ligger i att vara barn i denna värld; en värld full av personer som är trötta, upptagna, otåliga och stressade. Det normala för ett barn är att springa runt, skrika, flyga, experimentera och göra denna omgivning till en personlig nöjespark.

I de tidiga skedena är det normalt för ett barn att uttrycka sig precis som han är, snarare än hur vuxna vill att han ska vara.

Men det finns vuxna som inte vet hur man njuter av barn, och därför utbildar dem att mer likna blomkrukor än barn. Denna “massoro” över störande och ej uppmärksamma beteenden hos barn genererar givetvis en massdiagnosticering hos barn- och ungdomspsykiatrin.

ADHD och psykostimulantia: irriterande barn blir medicinerade med amfetamin

Ökningen av ADHD-diagnoser på en global nivå har ringt varningsklockor hos sektorer med koppling till barn och ungdomar. Den sanna existensen av detta tillstånd är därför starkt ifrågasatt, åtminstone som vi uppfattar det nu.

Nuförtiden samlas därför många olika typer av fall på hög, inklusive neurologiska problem till beteendeproblem eller brist på resurser och färdigheter för att hantera omgivningen.

Det är ingen slump att ordinationen av psykostimulantia sköt i höjden på 90-talet. Detta inkluderar länder såsom Spanien (där konsumtionen är 20 gånger högre). Även i USA, som är den största konsumenten i världen, är konsumtionen fyra gånger högre.

En förbjuden drog som vi erbjuder likt godis…

När vi refererar till psykostimulantia refererar vi specifikt till metylfenidat (MTA). Denna substans har en kemisk sammansättning som liknar amfetamin. Det är det mest använda läkemedlet i världen för att behandla ADHD.

För att utvärdera den goda (eller dåliga) kopplingen mellan psykostimulantia och förbättring av det så kallade ADHD som jobbiga barn blir diagnosticerade med, har man utfört en rad olika studier. Dessa studier är tvivelaktigt utförda, men har lyckats tippa vågen i favör för bruket av sådana läkemedel (såsom MTA).

Det påföljande uttalandet från dess koordinator, Peter S. Jensen, är inte lika välkänt. Detta är synd, för i det erkänner han att han tagit emot inofficiellt arvode från många multinationella farmaceutiska företag som säljer psykostimulantia i USA.

Vårt mål här är dock inte att fördjupa oss i detta. Istället vill vi fokusera på vissa argument som får oss att vända ett misstroende öga mot en oroväckande vana, nämligen bruket och missbruket av psykostimulantia på barn.

Historien om psykostimulantia

Du bör veta att man har använt psykostimulantia i sekel. För att minska trötthet, öka fysisk och intellektuell prestationsförmåga och för att förbättra folks humör. Kaffe, te, tobak, kokain… dessa är naturliga ämnen med en lång historia av bruk (och missbruk) för att stimulera kroppen.

Låt oss ta ett historiskt skutt som rättfärdigar kopplingen mellan medicinering med psykostimulantia och mängden ADHD-fall. Du bör veta att amfetaminer är helt förbjudna i länder som Spanien. Det finns dock en typ av amfetamin – lisdexamfetamin – som används för behandling av barn och ungdomar med ADHD.

Detta får oss att undra hur detta ens är möjligt. Hur kan psykostimulerande läkemedel av denna typ vara tillåtna och skrivas ut så regelbundet? Kortsiktigt minskar denna behandling symptomen av ADHD i 70% av fallen. Effekterna av psykostimulantia är dock identiska hos barn som blivit diagnostiserade och de som inte har det. Detta antyder att de inte producerar en specifik effekt.

Denna effekt är heller inte långvarig eftersom kronifiering av vissa problem har observerats. De långsiktiga effekterna av psykostimulantia i den unga hjärnan är mycket oroväckande. Det kommer dröja åratal innan vi verkligen får reda på vad vi gjort mot våra barn och vad ADHD verkligen är.