Så kan du återupptäcka ditt inre barn

Så kan du återupptäcka ditt inre barn

Senaste uppdateringen: 13 maj, 2022

Att växa upp och bli vuxen betyder inte bara att bli äldre och lägga år till livet, se en rynka i ansiktet eller få saker gjorda. Att växa upp innebär att lära sig att mogna över tid, att behålla allt det goda från vart och ett av livets stadier. I den här artikeln delar vi fördelarna med att återupptäcka ditt inre barn.

Det är dock inte alltid lätt att mogna harmoniskt eller lyckligt. Det finns tillfällen i våra liv när den vuxne vi har blivit är frustrerad och fylld av olösta interna konflikter som fångar oss och dränker oss. Vi kan förlora vår entusiasm för saker, människorna runt omkring oss och, ännu värre, för oss själva.

När vi pratar om vårt “inre barn” avfärdar förmodligen många människor detta koncept för att de inte förstår dess innebörd. Ibland är det förknippat med en bokstavlig barndom. Alltså den där perioden av ‘blind oskuld’ där man inte har någon djup förståelse för hur den så kallade världen eller livet verkligen är. Tack vare denna oundvikliga oskuld eller snarare naivitet tillåter vi barn en viss touch av galenskap och spontanitet eftersom “de ännu inte har lärt sig”.

Men även om det kan vara svårt för oss vuxna att tro, vet barn ofta mycket mer än vi gör – de har fortfarande kvar vissa värderingar som vi har tappat bort för längesen. Det sägs också att vi alla går genom livet med ett inre barn, gömt i djupet av vår psykologi. Det är vårt inre barn som tillåter oss att upprätthålla en viss balans mellan rationellt tänkande och ett annat, mer fritt, renare och mer hoppfullt slags tänkande. Ett barn som fortsätter att kräva vår kärlek och uppmärksamhet.

Vårt inre barns röst

Tro det eller ej, vårt inre barn har inte gått någonstans för att ge vika för de seriösa vuxna personer vi är nu. Det finns fortfarande djupt inom oss, även om det är gömt och undertryckt för det mesta. Vi känner att vi inte vågar släppa ut det på grund av vad det var och vad det än idag representerar.

Det inre barnet kräver en rad saker av dig, men du vet inte alltid hur du ska lyssna på det

  • Det ber dig att inte lägga så stor vikt vid saker, att tona ner vikten av problem. Alltså att ta bort det där skalet av sorg och istället ersätta det med ett glatt uttryck så att du kan känna dig fri.
  • Ditt inre barn ber dig att älska det och ta hand om det på ett adekvat sätt. Det kräver kärlek och att du i sin tur kan ge den kärleken. Det vill bli omfamnat och omhändertaget och bli fokuset i ditt liv.
  • Ibland kräver ditt inre barn också att du inte ska vara så hård mot dig själv. Det ber dig att slappna av lite och fokusera på de enkla sakerna i livet som omger dig. Det vill att du ska värdera de små sakerna, de små glädjeämnena och triumferna. Och det vill att du ska leka och experimentera! Framförallt ber det dig att inte tappa entusiasmen för livet och för dig själv. Det vill att du ska vara spontan – att våga vara.

Det finns dock en viktig aspekt som vi inte kan bortse från när vi pratar om det inre barnet. Det är fullt möjligt att din barndom inte var riktigt lycklig och att du inom dig bär på många sår, tomrum och sorger. I det här fallet kanske du aldrig riktigt har fått vara ett barn.

Dina omständigheter kan ha tvingat dig att växa upp med våld utan förmånen att njuta av de olika dimensioner som ger näring åt alla varelser: kärlek, erkännande, tillgivna känslomässiga band och stöd.

Allt detta gör att vi växer upp med osäkerhet, med allmän misstro och med rädsla. Vad kan vi göra i dessa fall?

Barn på fält

Att återupptäcka och rädda vårt inre barn

Det sägs ofta att den som lever på att skapa konst vet hur man lever minimalistiskt. Han eller hon förstår därmed värdet av att le mot andra utan någon speciell anledning. Dessutom har personen aldrig haft oturen att förlora bandet med sitt inre barn.

Det är möjligt att sådana människor stämplas som “galna” för sin spontanitet eller excentricitet. Men oavsett om vi tror det eller inte, kan det vara en berikande upplevelse att hålla den hypotetiska navelsträngen fäst vid ett friskt och lyckligt inre barn som kan bota många av våra känslomässiga sår och stärka vår självkänsla.

Hur kan du återupptäcka ditt inre barn?

  1. Visualisera dig själv som ett barn. Titta på ett gammalt foto om du behöver. Det här är en enkel övning för att försöka få dig själv att reflektera. Målet är alltså att inspirera till ett ögonblick av introspektion i din essens och historia där barnet som du var gömmer sig.
  2. Fokusera på bilden du föreställer dig i ditt sinne och tänk tillbaka på ett ögonblick när du var 7 eller 8 år gammal. Vad ser du? Är du en bekymmerslös varelse, högljudd och frispråkig? Fråga dig själv om du fortfarande har några likheter med personen du ser. Var du ett barn som tyckte om att krama dina föräldrar? Håll fast vid den kärleken. Ser du kanske någon sorg från det förflutna, eller ett smärtsamt sår? Acceptera det och förlåt, och du kommer att känna dig mycket friare och lättare. Du behöver föra ett lugn till det minnet. Alltså en balans där du inte känner någon förbittring mot vad som än har tyngt dig och som låter dig leva i frid.
  3. Fortsätt din personliga visualisering och försök att skapa en dialog med barnet, med ditt yngre jag. Du måste således skapa ett starkt band med det och fråga vad det behöver nu för att ni båda ska bli lyckliga igen. Ta in dess ord, dess vädjanden. Du måste övertyga det om att du kommer att tillgodose dess behov bättre från och med nu. Att du kommer att älska det mer, att du kommer att ta väl hand om det. Att ni tillsammans kommer att gå framåt med en ny entusiasm. Därmed kommer du att minska effekten av problemen du möter, skratta, vara genuinare och inte undertrycka dina mest grundläggande behov.

Tveka alltså inte att återupptäcka ditt inre barn. Ta det bestämt i handen och tappa inte bort honom eller henne igen.

Detta kanske intresserar dig
Det sårade barnet inom dig
Utforska Sinnet
Läs det Utforska Sinnet
Det sårade barnet inom dig

Du har säkert någon gång hört konceptet med barnet inom dig. Ett inre barn som vi alla har inom oss och som vi håller nära våra hjärtan.