Savannteorin om lycka: bättre ensam än i dåligt sällskap
Savannteorin om lycka kommer från slutsatser som drogs i en vetenskaplig utredning som publicerades i The British Journal of Psychology. Det är en intressant teori, även om den ännu inte har fått tillräckligt med vetenskaplig uppbackning.
Allt började när en grupp med forskare utförde en djupgående studie där de studerade lycka. De ville ta reda på om lyckan hade någon koppling till den miljö som man levde i. Tanken var även att jämföra lyckan hos de personer som levde på landsbygden och de som levde i städerna.
Under forskningen samlades det in demografisk information samt IQ från de personer som blev intervjuade. Totalt intervjuades 15,000 vuxna mellan 18 och 28 års ålder. Savannteorin om lycka uppstod sedan som ett resultat av denna studie.
Den första slutsatsen med hjälp av savannteorin om lycka
En av de första slutsatserna har att göra med relationen mellan en persons IQ och den plats där personen föredrar att bo. Enligt studien föredrar mer intelligenta personer att bo i en stadsmiljö, medan personer med lägre IQ föredrar landsbygden.
Detta är en av de viktigaste aspekterna med savannteorin om lycka. Forskarna undrade varför personer med högre IQ föredrar att bo i en stadsmiljö, som är betydligt svårare att hantera och som ger upphov till mycket mer stress.
De kunde sedan dra slutsatsen att detta var något som var nedärvt från våra förfäder, vilket gör att vi söker upp landsbygdsmiljöer – eller savanner – eftersom de är enklare att hantera.
Allt eftersom våra hjärnor utvecklades började vi dock anpassa oss till mer tätbefolkade miljöer, trots att dessa åsamkade mer stress. Folk med högre IQ har lättare för att hantera tätbefolkade områden och känner även att de har större möjligheter där.
Ensamheten, en viktig faktor
Studien undersökte även deltagarnas relationer, och resultaten visade ett intressant mönster. Folk med högre IQ kände sig gladare med färre sociala interaktioner. För personer med högre IQ kunde man se ett inverterat mönster: de var gladare ju mer sociala interaktioner de hade.
Forskarna förklarade att personer med högre IQ använder ensamheten som en mekanism för att hantera den stress de upplever inom stadslivet. Genom att minska de sociala relationerna lyckas de undvika stress och investera mer tid i annat.
Personer med lägre IQ kände sig å andra sidan gladare då de kunde interagera med andra, eftersom deras stress och oro då minskar. Även här kan vi dra analogier med savannteorin om lycka.
Vikten av savannteorin om lycka
Slutsatsen från savannteorin om lycka är därför att de smartaste personerna är ensamvargar som lever i stadsmiljö, och att de med lägre IQ är mer sociala och föredrar landsbygden. Personerna i den första gruppen föredrar att vara ensamma istället för att beblanda sig med personer som de inte tycker om, och personerna i den andra gruppen känner sig obekväma när de är ensamma.
Men man bör tänka sig för innan man drar förhastade slutsatser. Teorin är baserad på en väldigt utförlig studie, men det behövs ändå vidare forskning, för en teori måste baseras på flera studier och inte bara en.
Det är inte heller hållbart att det läggs så mycket vikt vid IQ. Intelligensstudier och hur man mäter intelligens är något kontroversiellt. Man bör vidare komma ihåg att det finns olika typer av intelligens. Det är dock en intressant studie som säkerligen kommer ge upphov till nya teorier.
