Serien Hollywood: nya perspektiv på välkänd historia
Med endast sju avsnitt har serien Hollywood lyckats skriva om historien. Den nya Netflix-serien av Ian Brennan och Ryan Murphy har helt splittrat kritikerna. De antingen älskar eller hatar den. Många anser att det är en ytlig och vilseledande omskrivning av en tid definierad av glamour och ojämlikhet.
Hollywood tar dig tillbaka till stjärnornas guldålder, då film var den högsta underhållningsformen. Den bjuder in dig till en resa till Hollywood på 1940- och 1950-talet, till den plats där drömmar tycktes gå i uppfyllelse på filmduken och stjärnorna var som gudar.
Men bakom all glitter och glamour låg en del mörka verkligheter. Början av serien bjuder in dig till en grym, kortlivad och orättvis värld. Den skapar en föreställning av hur Oscars skulle vara nu om vi verkligen kunde skriva om historien. I drömmarnas stad kan vem som helst föreställa sig en annan värld.
Palimpsest: sanningar och lögner
När vi säger att serien Hollywood är en omskrivning menar vi att den skriver en ny historia över en sann bakgrund. Därför kanske begreppet palimpsest ger en mer exakt beskrivning. En palimpsest är ett manuskript som har raderats för att man vill skriva om det, dock innehåller det fortfarande vissa spår av det ursprungliga innehållet.
Om du tänker efter det så har alla berättelser baserade på verkliga händelser något element av palimpsest. När allt kommer omkring så kan den verkliga bakgrunden inte hindra skönlitteratur eller fantasi från att sätta sin egen prägel på saker. När det gäller Hollywood kan v itydligt se eran som serien berättar om. Det är en tid då ett vackert ansikte och en bra image betydde mycket mer än kvaliteten på en skådespelare eller skådespelerska. Här finns också några välkända karaktärer, som Rock Husdon och Vivien Leigh. Det mesta av det du ser är dock ren fiktion.
Ett sagolikt slut
Ryan Murphy-fans vet att manusförfattaren är ett stort fan av Hollywoods guldålder. Han gillar särskilt skådespelerskan Bette Davis. År 2017 överförde han faktiskt en av Hollywoods mest kända fejder till ett mindre format i sin serie Feud: Bette and Joan.
Det kan vara anledningen till att vissa tittare och kritiker förväntat sig en mer bitande kritik av “guldåldern” och filmindustrin. För i Feud: Bette and Joan roar sig Murphy med miljön och sina skådespelerskor, men pekar direkt på de som är ansvariga för fejden. Serien bjuder på en hård kritik av branschen.
Hollywood är dock inte så. Historia kan skrivas om på otaliga sätt. Man kan välja att inkludera mycket av det som faktiskt hände eller så kan man helt och hållet uppfinna det igen.
I den meningen påminner Hollywood förmodligen många om den senaste Tarantino-filmen, Once Upon a Time in Hollywood. Inte för att de båda handlar om filmindustrin, utan för att de båda börjar med en tragisk, sann historia som får ett sagolikt slut.
Och serien Hollywood är inget mer än just det: en saga. Kritiken av det förflutna är subtil och indirekt. Kritiken ligger i hur storyn förändrar det förflutna; i den poetiska rättvisan som skulle förändra vår nutid för alltid. Och även om serien har orsakat mycket kontrovers, tenderar kritikerna och publiken ändå att applådera dess atmosfär och iscensättning.
Tänk om…
Tänk om saker hade varit annorlunda, homosexualitet inte hade varit ett problem, stjärnor hade kunnat leva sina liv utan konsekvenser och rasism inte existerade?
För publiken idag är det kanske inte ett ouppnåeligt mål att vara med i en film och dagens stjärnor kanske inte är hyperidealiserade. Vi lever i en värld där allt som rör människors personliga liv är ganska öppet. Vi vet att våra idoler inte är perfekta, och fler och fler är villiga att prata om sina brister. Stjärnor använder sitt inflytande för att försöka göra skillnad i frågor som psykisk ohälsa och ätstörningar etc. Men på 1950-talet var film den mest populära formen av underhållning och en plattform som användes för att förstärka normerna.
Som ett resultat kände filmstjärnor sig skyldiga att dölja allt om sig själva som avvek från sociala normer. Sexuell läggning till exempel. Även om det är sant att skönhetsidealen fortfarande är ganska begränsande så bevittnar vi en rörelse som har som mål att demontera införda ideal.
Därför utspelar sig Hollywood i ett förflutet där allt var dolt. En värld där lika möjligheter inte var mer än en dröm som du inte ens såg på film.
Det intressanta med serien är att den berättar historien om en ung man som, som så många andra, känner att han har en chans i den där drömfabriken. Den unge mannen heter Jack, en krigsveteran vars fru är gravid med tvillingar. Men medelst allt annat än en idealisering av hans karaktär, ser du hur hans pengaproblem står i kontrast till hans drömmar om att bli en stor stjärna.
Mellan harpyor, agenter som tror att de äger sina kunder och deras liv, och kvinnor som lever i sina mäns skuggor, måste seriens karaktärer kämpa för ett projekt som strider mot alla branschstandarder.
En film gjord av drömmare
Projektet heter Peg, senare Meg, en film skriven av en afroamerikansk man. Storyn är, liksom Hollywood, en palimpsest baserad på den sanna historien om Peg Entwistle, en misslyckad ung skådespelerska som begick självmord genom att hoppa från H:et på Hollywoodskylten.
Det är ett projekt som bekräftar branschstandarden och visar Hollywoods mörkaste sida. Det är viktigt att nämna att huvudskådespelerskan, Camille, är svart. Fram till den här filmen innebar hennes hudfärg att hon alltid var tvungen att spela rollen som pigan eller tjänaren.
Denna kontext visas utmärkt i serien och får tittaren att tänka på Borta med vinden, där de svarta skådespelarna och skådespelerskorna tvingades spela rollerna som tjänare. Ännu värre, att de var tvungna att spela karikatyrversioner av sina roller.
Poetisk rättvisa i serien Hollywood
Hollywood visar sig vara en saga med en känsla av poetisk rättvisa. Serien skriver om historien för att straffa ondska och belöna rättvisa och jämlikhet. Vi får se Rock Hudson, som har möjligheten att leva sitt liv öppet. Och e n svart skådespelerska som får en Oscar för sin huvudroll och en kvinna som är chef för en prestigefylld studio.
Den tar också upp frågan om ras med Raymond, en ung filmskapare av asiatiskt ursprung som knappt “ser asiatisk ut”. Som ett resultat av hans neutrala utseende har Raymond vissa privilegier som andra asiater inte har.
Det är också intressant att tänka på ämnet sexarbete. Filmer och TV-serier behandlar vanligtvis manliga sexarbetare som komedi. Om sexarbetarna är kvinnor blir problemet allvarligare.
Således kan det verka som att serien Hollywood är nonchalant eftersom den behandlar frågan om manliga sexarbetare på ett “trevligt” sätt, men kom ihåg att serien undviker extremerna av tragedi och komedi för att presentera ämnet utan förbehåll. Med andra ord skriver den om rollerna och lyfter fram att det enda sättet för många filmstjärnor att ta sig till toppen var att sälja sina kroppar för sex.
Serien Hollywood och dess kritik av Hollywood
Hollywood är en saga, men det betyder inte att den undviker kritik. Den berör till exempel sexarbete och skådespelare. En person som sticker ut är Jim Parsons, som rör sig från den Sheldon Cooper som alla känner väl till att porträttera en man som, förutom att han har en historisk bakgrund, i samtida termer påminner oss om Harvey Weinstein.
Det övergripande budskapet är att det enda som kan förändra framtiden är att vi vidtar åtgärder. Om 1950-talets Hollywood hade lyckats göra ett projekt som Meg till en framgång, kunde vår nutid ha varit väldigt annorlunda.
Oavsett om du älskar eller avskyr den, påminner Hollywoods fantasi sina tittare om att kampen inte är över. Det finns väldigt mycket att göra, och det är viktigt att hålla kampen för jämställdhet i framkant. Det är det enda sättet för alla att kunna njuta av lika möjligheter och välbefinnande.