Skillnaden mellan ett lyckligt barn och ett bortskämt

I egenskap av förskollärare är jag bekant med ett fenomen som stör mig något enormt. Det är hopblandningen av småttingarnas behov av vissa gränser och den dessvärre populära “stränga handen”. En villfarelse som är otroligt ineffektiv eftersom ett lyckligt barn och ett bortskämt barn inte har något att göra med varandra. Därför får de två koncepten inte blandas ihop.

Därför vill jag framföra en liten vädjan från min ödmjuka position. Att alla bör lära sig skillnaden mellan ett lyckligt barn och ett bortskämt. För detta vill jag koncentrera mig på ett citat från den berömde amerikanske psykiatrikern Karl A. Menninger: “Vad som görs mot barn, kommer de göra mot samhället”.

Vad är skillnaden mellan ett lyckligt barn och ett bortskämt?

Det finns många skillnader mellan vad som definierar ett lyckligt barn och ett bortskämt. Och låt oss inte glömma att det är precis som Menninger säger: Det vi gör mot våra små är vad de kommer erbjuda och kräva av samhället och miljön i vilken de utvecklas.

Barndomen är ett vitalt stadium, för det är då barnen börjar katalogisera sådant som värderingar, förmågor, färdigheter och förkärlekar. En typ av formbar figur som vi måste respektera och utbilda med all affektion i världen och ett lämpligt korssnitt av utbildning för planeten vi vill bygga.

Ett lyckligt barn ställer inte lika stora krav

Bland skillnaderna vi hittar när vi jämför ett lyckligt barn med ett bortskämt är den utsträckning i vilken barnet ställer krav. Ett bortskämt barn kommer konstant ha en serie av krav som, när de inte uppfylls, leder till vrede och utbrott, för barnet har vant sig vid att få vad han eller hon vill ha.

Men ett lyckligt barn lär sig snabbt sakers värde. Han eller hon vet hur långt man kan gå från tidig ålder. Därmed känner inte barnet frustration i så hög grad om han eller hon inte besitter ett visst föremål.

Utvecklingen av ett system av värderingar

Ett bortskämt barn har ett väldigt begränsat system av värderingar, som ofta matchar konceptet “om du kan betala, kan du stanna”, för det är så de blivit lärda och det är vad de har sett i sina omgivningar.

Samtidigt utvecklar ett lyckligt barn, som blir uppskattat i sin uppväxtmiljö, ett system av värderingar där han eller hon förstår meningen av kärlek, fred, frihet och solidaritet mycket snabbare. För lyckliga barn är ägande inte så viktigt, och de behöver inte föremål eller leksaker för att må bra; de behöver endast affektion och förståelse.

Ett lyckligt barn och ett bortskämt barn har helt olika karaktär

Ett bortskämt barn kommer ofta utveckla en karaktär som lutar mot frustration och tyranni från ung ålder. Dessa barn lär sig snabbt att om de vill ha något, måste de ihärdigt kräva det utan att riktigt veta varför. De associerar helt enkelt ilska och vrede med belöning.

Ett lyckligt barn tenderar å andra sidan att ha en känsligare karaktär och vänjer sig snabbt vid att be om det han eller hon vill ha. Vidare utvecklar detta barn verktyg för att skydda sig självt mot frustration. Det lär sig strategier för att själv skaffa vad det vill ha samt en mindre beroende attityd.

Nivå av förståelse

Mellan ett lyckligt barn och ett bortskämt står deras förmåga att förstå världen verkligen ut. Om ett barn har allt kan det förlora sin förmåga att undersöka och utveckla.

Ett bortskämt barn som omedelbart får allt som han eller hon vill ha utvecklar en låg nivå av nyfikenhet för saker i omgivningen och ett ointresse av att lära sig och förstå. Om dessa barn tycker att de behöver något så ställer de krav, utan att blicka bortom detta.

Ett lyckligt barn utvecklas i en miljö fylld med förståelse, nyfikenhet och en önskan att veta och lära sig om världen det lever i. Detta är en del av livet och barnets egen livsväg.

Skillnaderna mellan ett lyckligt barn och ett bortskämt barn är flera till antalet och tydligt definierade. Det handlar inte om att barn ska ha allt. Vad det handlar om är att de ska lära sig på ett hjärtligt och vänligt sätt.