Social isolering: ett växande problem

Alla länder bryr sig inte om att sammanställa statistik på ensamhet och social isolering. USA är ett av de få som gör det, och resultaten är inte lovande: mängden personer som rapporterar att de är ensamma har fördubblats under de tre senaste decennierna, från 20% till 40%.

Dessa antal verkar sammanfalla med vad som sker i många andra länder. Fler och fler människor väljer att förbli singlar. Antalet personer över 65 som lever i isolering fortsätter växa på grund av likgiltighet och ointresse från släktingar. Grannar pratar mindre och mindre. Till och med barn spenderar mer tid ensamma än någonsin tidigare.

Tillsammans är alla dessa fenomen priset för individualism. Vi designar samhällen som övervärderar självständighet, självgående och individualitet. Många personer bryr sig mer om att vara annorlunda jämfört med andra än att finna sätt de är lika. Att nära egot är en prioritet för många människor.

Effekterna av social isolering

Vi kan inte bara acceptera att social isolering är ett levnadssätt. Det finns studier från hela världen som kommit till samma slutsats: folk som är eller känner sig ensamma löper högre risk att bli sjuka och dö i förtid.

Framförallt en studie från University of Chicago indikerar att barn som växer upp i ensamhet löper högre risk att drabbas av allvarliga hälsoproblem 2o år senare. En annan studie föreslår att personer som lever i social isolering löper 30% högre risk att dö under de kommande sju åren.

Man har även visat att personer som lever i isolering börjar uppleva sömnbrist. De drabbas dessutom av sänkt immunförsvarsfunktion, högre risk för hjärtattack och högre nivåer av stresshormon.

Grupperna som är mest drabbade

Social isolering ses hos båda könen, även om det är något vanligare bland män. Det mest oroväckande är att det även ses i alla åldrar och sociala klasser. Allt man vet är att personer med universitetsdiplom tenderar att isolera sig själva mindre.

Det är vanligare i specifika grupper av människor, varav nästan alla är sårbara på något sätt. Personerna som löper högst risk att isolera sig själva är barn, vuxna över 65 och personer som lider av någon form av sjukdom eller fysisk begränsning.

Den allvarligaste delen är att det i nästan alla fall finns en barriär som hindrar dem från att tala om sin ensamhet. Det är mycket svårare för dem att be om hjälp. De känner att de genom att erkänna sin ensamhet skulle förstöra sin image och är rädda för hur folk kommer reagera.

Hur man bekämpar social isolering

Även om individualism har främjats på senare år har en stark trend mot samarbete också börjat höja sig. Detta fenomen sågs först i ekonomin: verbet “att ha” började bli utbytt mot ord såsom “att dela”, “att hyra”, “att låna” etc. Ett vanligt exempel på detta är samåkningsresor.

Folk har även börjat dela sina hus (AirBnB), verktyg, mat och till och med upplevelser. I denna värld av produktion har en anda av samarbete och solidaritet börjat växa. Palo Alto Medical Foundation har skapat en plattform vid namn linkAges, som erbjuder utbyte av tjänster mellan generationer.

På plattformar såsom dessa kan varje medlem lägga upp ett inlägg om något denne behöver. Man kanske till exempel behöver lära sig att baka, hitta någon som går ut med ens hund eller få hjälp att ta sig till läkaren. Alla som är beredda att tillfredsställa det behovet gör detta frivilligt. Efteråt kan de motta hjälp med något annat eller bara må bra över att erbjuda sina tjänster.

Detta verkar vara hur modern solidaritet fungerar: via internet. Internet må ha varit en stor anledning till social isolering, men det kan även användas för att bekämpa det. På så sätt kan man fixa brustna band i världen. Initiativ såsom dessa ger oss tydliga ledtrådar för möjliga lösningar på modern isolering. De är ljuset i ett mörker som verkar fortsätta växa medan ingen gör något åt det.