Det är svårt att vara barn i en värld full av trötta vuxna

Det finns inga svåra barn. Vad som är svårt är att vara barn i en värld full av upptagna, otåliga, skyndande och trötta vuxna. Det finns föräldrar och vårdnadshavare som ofta glömmer en av de viktigaste förpliktelserna när det kommer till att uppfostra barn: att tillhandahålla dem med äventyr.

Detta problem är så verkligt att vi uppvisar oro när ett barn bara är rastlöst, högljutt, glatt, känslomässigt eller färgglatt. Vissa föräldrar och experter vill inte ha barn, de vill ha blomkrukor.

Det är normalt för barn att springa runt, härja, skrika, experimentera och göra sin omgivning till en nöjespark. Det är normalt för barn, åtminstone i ung ålder, att vara precis som de är, och inte som vuxna vill att de ska vara.

Men för att detta ska ske måste man förstå två fundamentala saker:

• Rörelse är inte en sjukdom. Vi vill ha en självkontroll som varken naturen eller samhället uppmuntrar.
• Vi gör barn en tjänst när vi låter dem bli uttråkade och undviker överstimulans.

Varför medicinerar vi våra barn?

Även om det börjar bli trendigt inom fälten hälsa och utbildning så är existensen av ADHD ganska tveksam, åtminstone sättet den uppfattas på. Den används för tillfället som en väldigt inkluderande term där fall med stora skillnader samlas på hög. Här ingår allt från neurologiska problem och beteendeproblem till oförmåga att hantera sig själv i sin miljö.

Statistiken är överväldigande. Enligt data från Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders IV-TR (DSM-IV-TR) är prevalensen av ADHD hos barn 3-7 fall per 100 barn. Det som är oroväckande är att den underliggande biologiska hypotesen inte är mer än en hypotes. Denna försöker man bekräfta med hjälp av försök och misslyckanden, med resonemang som “det verkar som att detta sker på grund av…”.

Samtidigt övermedicinerar vi våra barn eftersom de uppvisar störande beteenden, eftersom de inte är uppmärksamma och eftersom de inte tänker innan de utför en uppgift. Detta är ett känsligt ämne, så det är nödvändigt att vara särskilt försiktig och ansvarsfull genom att tala med en bra barnpsykolog eller psykiatriker.

Vid den här punkten bör vi påpeka att det inte finns några kliniska eller psykologiska tester som objektivt slår fast existensen av ADHD. Dessa tester görs faktiskt baserat på intryck och prestationer i olika prov. Diagnosen baseras på tiden testerna utförs på och subjektiva intryck som görs av testerna. Störande, eller hur?

Barn blir medicinerade med amfetamin, antipsykotiska läkemedel och anxiolytika, som kan ha katastrofala konsekvenser på deras neurologiska utveckling. Vi känner inte till vilka konsekvenser dessa läkemedel kan ha, för att inte tala om överdriven användning av dem. Dessa läkemedel minskar bara symptomen, men de botar inte “åkomman” på något sätt.

Det kan verka grymt, så varför fortsätter det att ske?

En av anledningarna är troligen ekonomisk eftersom läkemedelsindustrin tjänar miljarder dollar på medicineringen av barn. Det finns även en filosofi om att “det är bättre än inget”. Detta självbedrägeri från “lyckopillret” är en vanlig faktor bland många sjukdomar.

Vi bör därför skjuta tvivelaktiga etiketter och diagnoser åt sidan, i alla fall i proportion till hur de delas ut. Vi måste inse att det faktiskt är vi vuxna som är sjuka och att de huvudsakliga symptomen är den dåliga hanteringen av utbildningspolitik och skolor.

Fler och fler specialister blir medvetna om detta faktum. De vill få oss att inse att problemen ofta har mer att göra med omgivningen och brist på möjligheter för barn att släppa lös sina förmågor.

Precis som Marino Pérez Álvarez – specialist i klinisk psykologi och professor i psykopatologi och insatstekniker vid University of Oviedo i Spanien – säger, är ADHD inget mer än en etikett för barns problematiska beteenden. Den har inte någon solid vetenskaplig eller neurologisk bas, tvärtemot vad som ofta hävdas. Det är en olycklig etikett som inkluderar jobbiga men normala problem.

ADHD: vetenskap eller ideologi?

“Det existerar inte. ADHD är en diagnos utan klinisk tyngd och medicineringen behandlar inte våra barn, den drogar dem”, säger Marino. Uppfattningen att neurologiska obalanser orsakar diverse problem är utbredd, men det är inte säkert att detta är en orsak. Med andra ord kan neurologiska obalanser också vara ett resultat av miljön.

Den rätta frågan bör vara: är ADHD vetenskap eller ideologi? Det är viktigt att vara kritisk och ta en titt på världen. Den söker fysiska orsaker till allt, utan att stanna upp och tänka på vad som är orsak och vad som är konsekvens. Kanske bör vi ta en titt på hur vi bygger samhället och vilka vetenskapliga bevis som finns.

Med start där bör vi fråga oss själva vilka behoven och styrkorna är hos varje barn och vuxen som troligen kommer få diagnosen. Att anta en individuell metod kommer resultera i bättre hälsa och välmående, både för barn och för samhället rent generellt. Så det första vi måste göra är att vara självkritiska.