Tackbrev till min mor för hennes kärlek

4 december, 2015 i Känslor 91 Delat
Mor

Du vet inte hur mycket jag älskar dig och kommer att älska dig. Visst, du bör kunna föreställa dig det ganska bra, för det finns ingen i denna värld som kan älska som du.

Jag försöker, det försäkrar jag dig, men jag kan inte uttrycka allt som kommer till mitt hjärta när jag tänker på dig. Du är så stark och kämpar mot allt som kan skapa olycka för dem du älskar mest.

Som barn, vilket var väldigt länge sedan, trodde jag att du var någon typ av superhjälte… och idag är jag helt övertygad om att du är det. En kärlekens mästare som alltid vårdat mina sår, oavsett om de var på mitt knä eller i mitt hjärta; dina kyssar läkte all min smärta.


Solen må bli molntäckt i evighet;
havet må torka på ett ögonblick;
Jordens axel må brytas
som en svag kristall.

Allt må hända! Döden må
täcka mig med sin svepning;
men aldrig kommer din kärleks flamma
släckas i mig.

Gustavo Adolfo Becquer

Min barnflicka, min sköterska, min bekännare, mitt livs lärare, min eviga följeslagare. Du har alltid vetat hur du lindrar min sömnlöshet och min oro, och en dag kommer du berätta hur du fick denna färdighet. Att vara din dotter är ett stort privilegium, och jag vill att mina barn ska känna samma sak.

Trots att du ibland kände dig besegrad ser jag i dina ögon att vardagslivets strider aldrig besegrade dig. Jag vet också att de aldrig kommer göra det, för ditt mod och din styrka har räckt till för att uppfostra en familj med enorm styrka.

Varför är jag så säker? Av många anledningar, men bland annat för att du nu, efter åratal av kamp för familjen, har en stor armé som alltid kommer skydda ditt hjärta.

Fånga

Din kärlek är anledningen till att jag inte nöjer mig med vad som helst; anledningen till att jag vill ha mer. Genom goda exempel har du lärt mig de viktigaste värderingarna: att älska med hela mitt hjärta, att ha en hand för att ge och en annan för att ta emot, att vara ödmjuk och känna mig stolt över mig själv och min familj.

Du har kämpat mot alla odds, du har lugnat de ondaste av stormar, trots att jag då och då har sårat dig med likgiltighet eller tanklöshet. Jag har dock alltid haft en säker tillflyktsort mellan ditt hjärta och dina armar.

Tack vare dig vet jag idag att mina framgångar tillhör mig och att mina drömmar inte har något utgångsdatum. Och ju mindre jag kände mig, desto mer tröstade du mig och fyllde tomrummet orsakat av hopplöshet med dina kyssar. Tack för ditt tålamod när jag begick misstag och för att du hade den övermänskliga styrkan att alltid lätta bördan på mina axlar så att jag inte skulle lida.

Du är mitt största privilegium och min största gåva. För att du lärt dig att göra allt med en hand, för att du ”sovit” med ett öga öppet tills du hörde mig komma hem efter en kväll ute, för att du gett mig din tårtbit, för att du lärt dig namnen på hundratals dockor, för att du hade tålamodet att lära känna mig till den grad att du visste vad jag tänkte och kände.

Tack för att du var min lärare i livet, för att du var min skyddsängel, för att du gjort min börda mycket lättare, för att du gav mig ditt hjärta, fyllt av sann kärlek, och för att du gav mig drivet att uppnå det omöjliga.

MER FÖR DIG