Teorin om ondskans vetenskap och dess egenskaper

Forskarna har spenderat en lång tid med att undersöka ondskan och har gett oss mängder med viktig information. Man har dock inte hittat en specifik faktor som definierar ondskan.

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Sonia Budner

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Många forskare har försökt komma närmre ett koncept som kallas för ondskans vetenskap för att hitta roten till onda beteenden. Neurovetenskapen har forskat rörande hjärnorna hos personer som gör onda saker, och många socialpsykologer har också utvecklat experiment med samma syfte.

Vad vi vet är att folk verkar vilja veta vad för slags ondska som andra personer döljer och hur de skiljer sig från oss andra. Som art verkar vi inte tröttna på att söka efter och försöka förstå denna skillnad. Vi kanske vill ha dessa svar så att vi vet vad vi ska undvika, eller så att vi kan försäkra oss själva om att vi är annorlunda. Det kanske finns någon fysisk faktor som avgör vem som är ond och vem som är god.

Trots faktumet att vetenskapen har hittat vissa ledtrådar och små strukturella skillnader i hjärnan så har vi fortfarande inte något tydligt svar. Det verkar som att det inte bara handlar om att separera det goda från det onda. Dessa onda personer har visat sig vara mer lika de goda personerna än vi skulle vilja erkänna.

I den här artikeln kommer vi gå igenom de möjliga faktorer som avgör om en person kommer bli ond eller bete sig på ett ont sätt. Det finns över fyrtio års forskning rörande denna fråga, och det verkar som att forskarna har lyckats isolera vissa faktorer som gör att en del individer hamnar i denna grupp.

Tillgivenhetens kvalitet

En av de faktorer som verkar förutsäga onda gärningar är den typ av tillgivenhet som utvecklas under barndomen. Forskning rörande personlighetsstörningar hos vuxna har visat att det ofta förekommit övergrepp i livets tidiga stadier.

Detta är såklart inte tillräckligt för att göra någon till en dålig person. Det verkar dock vara en gemensam faktor i många fall. Forskningen har visat att emotionella övergrepp under barndomen är ett hinder för att utveckla en förmåga att ta hand om andra.

Denna faktor förklarar dock inte till fullo varför vissa personer är onda och kan göra onda saker. Det finns personer som verkligen är onda som inte verkar ha genomlidit övergrepp som barn.

Biologi och ondskans vetenskap

Brittiska genetiker har upptäckt förekomsten av en MAOA-gen som kan öka risken för att utveckla beteendeproblem. Den kan också vara relaterad till ligistbeteende under tonåren. Denna upptäckt från Avssholm Caspi fann även en interaktion med övergrepp under barndomen hos denna gen. Med andra ord har vi ett exempel på där biologin avgörs av den omkringliggande miljön.

En annan biologisk faktor som kan ha att göra med ondskans vetenskap är testosteronnivåerna. Mängden testosteron som fostret utsätts för i livmodern kommer influera utvecklingen av den empatiska kretsen i den mänskliga hjärnan.

Ondskans vetenskap: den märka sidan av människan

En enastående kriminolog, Julia Shaw, publicerade nyligen sin forskning i en bok som tar upp ämnet rörande varför människor är onda och gör onda saker. Shaw går noga igenom neurovetenskapliga studier om låga nivåer av prefrontal ventromedial aktivering i hjärnan hos onda personer.

Detta verkar vara en annan faktor som är relaterad till vad Shaw kallar en process av avhumanisering och självberättigande av den skada som åsamkas andra. Denna typ av anomali kombinerad med en viss nivå av paranoia och en ångestfylld kultur kan tillsammans skapa en person som är villig att göra onda saker mot andra.

Shaw analyserar samtidigt vad psykologerna kallar “den mörka triaden”: psykopati, narcissism och machiavellism. Hon lägger dock till en sak till: sadism. Faktum är att denna författare gör en fantastisk analys av båda typerna av narcissism.

Julia Shaw kommer fram till att sårbara narcissister är betydligt farligare än grandiosa narcissister. Det verkar som att den förra löper högre risk för att bli fientlig. Under “rätt” omständigheter så kan sårbara narcissister bete sig på ett väldigt ondskefullt sätt.

Monster skapas, de föds inte

Om du går igenom all litteratur rörande ondskans vetenskap som finns så kan man inte säga till hundra procent att vissa personer föds onda. Det finns inte en enstaka faktor som gör att en person föds ond. Det verkar snarare vara fallet att ondskan är något som utvecklas över tid. De faktorer som avgör huruvida en person kommer bli ond eller inte tycks bero på den omkringliggande miljön.

De intressanta experimenten av Philip Zimbardo, Stanley Milgram och andra forskare har visat oss hur enkelt det är för goda personer att göra onda saker. Deras experiment har visat hur omständigheterna kan påverka folk och få dem att göra väldigt förvånansvärda och fruktansvärda saker.

Med andra ord så har det ofta mer att göra med vilka omständigheter som föreligger, snarare än själva personen ifråga. Denna kunskap tvingar oss till att vara iallafall någotsånär empatiska gällande personer som man dömer för deras onda handlingar. Det handlar dock förstås inte om att berättiga dessa handlingar.

Men ondskans vetenskap verkar innebära att det finns många variabler som påverkar folks handlingar. Och det är inte alla av dessa som är personliga.

Så det verkar inte som att vi har lyckats hitta en “ond personlighetsstörning”. Psykologernas mål bör vidare vara att förhindra denna typ av beteende. Detta kan kanske göras genom att man förmänskligar de personer som gör onda saker, eller att man förstå den roll som den omkringliggande miljön har inom allt detta.