Tre typer av falskhet: simulering, lögn och bedrägeri
Människor föds naturligt som lögnare. Vi vågar påstå att det inte finns en enda levande person på jorden som har varit helt ärlig i varje ögonblick av sitt liv. Människor kan använda olika typer av falskhet. Var och en har flera olika nivåer, motiv samt konsekvenser.
Vissas moraluppfattning fördömer alla former av falskhet. Detta kan vara ett misstag eftersom lögn är en del av människans natur och att använda sig av simulering, lögner eller bedrägeri kan vara giltigt beroende på omständigheterna.
Sanning som begrepp är svårt att hantera eftersom det är svårt att fastställa vad som är absolut sant gällande många saker. Dessutom kan du vara helt övertygad om något och upprepa en lögn utan att veta eller förstå att det inte är sant. Samtidigt är det värt att betänka relativismens obekväma relation med moraltänkandet.
“Sanningen kommer att resa sig över falskheten som olja på vatten.”
-Miguel de Cervantes-
Olika typer av falskhet i naturen
Människor är inte de enda som använder olika typer av falskhet. Naturen är full av exempel på djur som använder knep för att lura rovdjur, eller simulerar beteenden för att få tag i ett byte. De använder falskhet som ett sätt att överleva.
När ett djur står helt stilla för att förbli obemärkt framför ett rovdjur använder det simulering. Samma sak gäller när det kamouflerar eller gömmer sig. Målet är att lura de som kan skada det. Något liknande händer när ett djur vill stjäla mat och distraherar sin rival för att lyckas.
Människor börjar ljuga från tidig ålder av liknande skäl. Det är en del av naturen att ta hand om sig själv. Det är en överlevnadsinstinkt. Således är ärlighet ett inlärt beteende, men som inte innebär samma sak i varje samhälle. I vissa samhällen är ärlighet en del av en pakt för ett fredligt samliv: i andra är lögnen sedd som en synd.
Simulering
Jämfört med andra typer av falskhet är simulering ansedd som den mest acceptabla. I sin enklaste form handlar det om att låtsas. Detta innebär att verkligheten böjs till en viss grad. Liksom med de andra formerna av falskhet finns det olika nivåer av simulering. Det kan gå från att sätta på lite smink för en kväll till att dölja olika aspekter av sig själv eller sitt liv, till och med att anta en ny identitet.
Varför använder människor simulering? Det finns många svar på det. Ibland använder människor simulering för att bli mer tilltalande för andra. Andra gånger använder de det som ett överlevnadsverktyg. De försöker till exempel låta bli att visa rädsla gentemot en rival. Människor kan också simulera sjukdomar för egen vinnings skull.
Lögner och bedrägeri
Även om dessa slags falskheter kan verka lika, har de några viktiga skillnader. Att ljuga är relaterat till muntliga uttalanden. Du ljuger när du säger att något är sant och vet att det inte är det. Bedrägeri är ett bredare koncept. Du kan lura någon med hjälp av ord, men också med hur du agerar eller genom att skapa situationer som döljer verkligheten. Ett bedrägeri innefattar en hel plan, oavsett om den är enkel eller väldigt komplicerad. I det här fallet finns det också en process för att öka medvetenheten.
Hos människor kan simulering, lögner och bedrägeri vara mycket sofistikerade. Vad är det som gör dessa beteenden moraliskt fel? Två saker: motivation och syfte.
För några år sedan, i Colombia, skedde en attack mot gerillan där de inblandade använde bedrägeri, lögner och simulering. Detta tillslag hjälpte till att befria en grupp människor tagna som gisslan. Kan denna procedur ses som ”moraliskt fel”? I ditt dagliga liv har du förmodligen ställt dig själv samma fråga.
Simulering, lögn och bedrägeri är inte alltid moraliskt fel. Den bakomliggande motivationen och syftet är det som definierar deras moraliska giltighet. Hursomhelst kommer du att tjäna mer på att kritiskt granska dessa beteenden än att bara simpelt avvisa dem på grund av social kutym.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Giráldez, S. L. (2005). Simulación, engaño y mentira. Papeles del psicólogo, 26(92), 57-58.