Utomkroppsliga upplevelser – vad är det?

Tänk dig att du har en utomkroppslig upplevelse där du ser dig själv så som andra ser dig. Det är ett otroligt fenomen. Läs mer om det här!

Skriven och verifierad av psykologen Francisco Roballo.

Senaste uppdateringen: 03 januari, 2023

Utomkroppsliga upplevelser omfattar olika fenomen som är lika fantastiska som de är komplexa.

Föreställ dig att du svävar ut ur din kropp; det är precis så det känns. Länge trodde man att orsakerna var etniska och mystiska. Dock vet vi numera att förklaringen finns i hjärnan.

Vidare är utomkroppsliga upplevelser perceptuella fenomen som inkluderar upplevelser av skenbara rörelser. Bland dem märker man känslan av att flyga, falla, sväva och att kunna se sig själv utifrån.

Dessa dissociativa erfarenheter är relaterade till neurologiska och psykologiska faktorer och kan inträffa hos såväl friska som sjuka personer.

Varianter av utomkroppsliga upplevelser

Man kan dela in dessa fenomen i två typer av upplevelser som skiljer sig klart från varandra:

• Sensoriska upplevelser. Känslan av att falla eller sväva beror på en störning i samordningen av de kroppsliga förnimmelser som är knutna till det vestibulära systemet (balansorganet).
• Autoskopiska upplevelser. Dessa erfarenheter innebär att man uppfattar den egna kroppen ur en betraktares perspektiv.

Varför har vi utomkroppsliga upplevelser?

Utomkroppsliga upplevelser är ofta förknippade med förändrade medvetandetillstånd. Därför jämför många författare detta fenomen med de tillstånd som utmärker mycket fantasifulla drömmar.

Dessutom är det en process som involverar en onormal multisensorisk integration, där en person är medveten om situationen.

Det är förklaringen till att de vestibulära, motoriska och sensoriska systemen är viktiga för kreativitet.

System som är involverade i detta fenomen

• Vestibulära. Receptorerna för detta system sitter i innerörat och ansvarar för att ge stabila bilder i näthinnan, vilket är avgörande för att man ska kunna hålla balansen.
• Motoriska. Under utomkroppsliga upplevelser aktiverar hjärnan motsvarande rörelseprogram på ett dissociativt plan, även om personen inte rör sig i verkligheten.
• Sensoriska. Detta fungerar som en motor och är lokaliserat i hjässloben. Många författare spekulerar i om en utomkroppslig upplevelse bara är en självupplevd bild av den egna kroppen.

Störningar och fenomen kopplade till utomkroppsliga upplevelser

Om det uppstår förändringar i något av ovannämnda system har man större benägenhet att uppleva att man befinner sig utanför sin egen kropp.

Störningar som hör samman med sömn, droganvändning och hjärnskador kan leda till tillstånd som framkallar dessa fenomen.

Bland de fenomen som inträffar under sömnen märker man särskilt följande:

• Hypnagogiska och hypnopompiska hallucinationer. Detta är livliga och förvirrande perceptuella upplevelser som inträder i sömnens begynnelse- och slutfaser.
• Sömnparalys. Armar och ben avsynkroniseras med den motoriska funktionen och kroppens multisensoriska bearbetning ändras. På så sätt uppfattar man sig själv som svävande utanför den egna kroppen.
• Klardrömmar. Dessa innebär att man är medveten under sömnen. Faktiskt är det delvis möjligt att klart och i detalj styra drömmarna.
• REM-sömn (rapid eye movement). Dagdrömmar uppträder i denna fas, eftersom hjärnan fortfarande är aktiv precis som när vi är vakna. Tack vare elektrofysiologiska undersökningar har forskare upptäckt att de tre föregående situationerna oftast uppkommer under denna sömnfas.

Går det att framkalla en utomkroppslig upplevelse?

Under flera århundraden kopplade man de här erfarenheterna till det paranormala. Och det är inte konstigt, då våra förfäder inte hade kunskaper nog att studera dem.

Idag vet vi att det är ett fenomen som beror på en förvrängd kroppsuppfattning som är förknippad med kognitiva processer som minne, självuppfattning och föreställningsförmåga.

Utomkroppsliga upplevelser och kreativitet

Precis som det finns en organisk grund för dessa erfarenheter, så är även en del psykologiska faktorer tätt förbundna med fenomenet. Av dessa är personlighet den viktigaste.

Flera studier avslöjar att dessa upplevelser är mer vanligt förekommande hos personer med en högt utvecklad kreativitet och öppenhet.

Detta samband visar att erfarenheterna även är relaterade till suggestion och personlighetsdrag.

Framkallande på konstgjord väg

Det går även att framkalla detta fenomen på konstgjord väg. De mest effektiva teknikerna för att göra detta är:

• Induktion av hjärnfrekvenser. Det är möjligt att inducera thetavågsaktivitet i hjärnan med de binaurala slag som utmärker tillstånden mellan sömn och vakenhet.
• Transkraniell magnetstimulering. Genom stimulering av tinningloberna, precis som i Persingers experiment. Hyperkonnektiviteten mellan loberna leder till ett intrång av den spatiala “jag-känslan” i den högra hjärnhalvan i den språkliga “jag-känslan” i vänster hjärnhalva.
• Direkt stimulering. I en del experiment lyckades forskare framkalla dessa upplevelser med hjälp av direkt stimulans av vestibulära och motoriska hjärnbarken.
• Elektrisk stimulering av den temporoparietala knutpunkten. Stimulering av detta område för omfattande multisensorisk bearbetning leder till felaktig självuppfattning, precis som i Arzys experiment.
• Sensorisk deprivation. Desorientering kan ge upphov till förändrade medvetandetillstånd, där mentala bilder kan skapa en överdriven verklighet när man saknar alla referenser till tid och rum.

Utomkroppsliga upplevelser och meditation

Detta fenomen uppstår oftast under tillstånd då hjärnaktiviteten liknar den som pågår vid sömn, men då personen bibehåller medvetandet.

Forskare upptäckte att de som regelbundet mediterar har lättare att uppnå dessa tillstånd.

Det är vad de kallar astral projektion. Alltså sprids vanligen thetavågor i tillstånd av extrem avslappning, som vid meditation.

Inblandningen av spegelneuroner

Författarna Jalal och Ramachandran föreslår att spegelneuronsystemet är så kopplat att det möjliggör virtuell syn i tredje person.

Spegelneuroner aktiveras helt enkelt så snart vi ser en annan person göra något och signalerar till våra högre centra att förutspå eller imitera beteendet, även om det bara sker på symbolisk nivå.

Signalöverföringen från dessa neuroner till hjärnbarken och inåtledande nervbanor är vad som leder till en “separation från kroppen” vid sensoriska rubbningar.

Ett psykobiologiskt fenomen

Utomkroppsliga upplevelser involverar det motoriska nervsystemet, kognitiva funktioner och personlighetsdrag. Och det är ett fenomen som under vissa förhållanden även kan vara patologiskt.

Observera att det inte nödvändigtvis är hälsosamt att eftersträva den här sortens upplevelse och det kan vara farligt, eftersom den har nära samband med psykotiska kriser.

Eftersom människor ofta associerar detta fenomen med det paranormala, vägrade man under många år att tala om det. Ingen ville betraktas som mentalt instabil.

Därför är det viktigt att först förstå de verkliga orsakerna till fenomenet innan man kan behandla det på rätt sätt.