Arzy-experimentet: riktiga spöken eller hjärnspöken?

26 november, 2019
Har du någonsin känt att någon annan befann sig i din närvaro, även när ingen var det? I den här artikeln ska vi berätta om dessa vanligt förekommande förnimmelser som vi alla har upplevt. De berättar en fascinerande historia om hur känslig vår hjärna är.

Arzy-experimentet försökte bevisa något som få har vågat sig på tidigare.

Under lång tid ansågs allt som hade att göra med oförklarliga förnimmelser, som att se skuggor eller känna en närvaro, vara något som skulle klassificeras som paranormala upplevelser.

Men tack vare ny teknik för utforskning av hjärnan kan vi nu studera de flesta av dessa saker ur en vetenskaplig synvinkel.

Alla har åtminstone någon gång känt som att någon tittade på dem. Du kanske började tvivla på dina egna sinnen, men det gör dig inte ”galen”.

Detta beror på att eftersom hjärnan är en komplex organisatör av förnimmelser, kan minsta förändring leda till uppfattningsfel.

Arzy-experimentet

Shahar Arzy är professor vid Swiss Federal Institute of Technology Lausanne, i Schweiz.

I sin forskning har han bevisat att det finns en fysiologisk aspekt av hallucinatoriska tillstånd och hjärnområden som är involverade i multisensorisk assimilering.

Att känna någon annans närvaro intill dig när det inte finns någon där är en erfarenhet som har beskrivits av både psykiatriska patienter och mentalt stabila människor.

En kvinna med handen för ansiktet känner sig extremt bedrövad för att hon upplevet närvaron av ett spöke.

Hur genomfördes Arzy-experimentet?

Arzy lyckades i ett experiment framkalla en förnimmelse hos en studiedeltagare att det fanns en annan skugga i rummet. Han gjorde det genom fokal elektrisk stimulering.

Arzy genomförde experimentet på en studiedeltagare som inte hade någon historia av psykiska problem.

Han stimulerade studiedeltagaren på ett område i hjärnan där de temporala och parietala loberna möts (temporoparietal junction, även förkortat TPJ).

Varje gång Arzy stimulerade det området började studiedeltagaren känna som att det fanns en skugga bakom honom.

Variationer av Arzy-experimentet

Arzu upprepade experimentet med studiedeltagaren i andra positioner, men det visade sig att skuggan skulle alltid befann sig på samma plats i förhållande till studiedeltagaren.

Det tyder på att skuggan helt enkelt är en projicering av vår egen kropp.

Det är troligt att det uppstår på grund av en avvikelse i hjärnans multisensoriska eller sensor-motoriska processer som ett resultat av TPJ-stimulering.

Det som gör det ännu mer intressant är att man brukar associera området TPJ i hjärnan med självbearbetning och urskiljandet mellan jaget och andra.

Vilken roll TPJ har i hjärnan

Som namnet antyder är det temporoparietala området den del av hjärnan där de temporala och parietala loberna möts.

Parietala loben har en stark anknytning till kroppens funktion för somatosensorisk och motorisk kartläggning.

Den temporala loben är associerad med bearbetning av språk och skapar förbindelser med subkortikala områden för emotionell bearbetning.

Men mötesplatsen mellan dessa två lober, TPJ, är inte bara en plats för multisensorisk assimilering. Det området är också associerat med självbearbetande kognitiva aspekter.

TPJ och upplevelser av att vara utanför kroppen

Arzy-experimentet fokuserade på en intensiv aktivering av denna del av hjärnan eftersom den bearbetar saker som:

  • Mentala bilder av dig själv.
  • Visuellt-rumsligt perspektiv och placering.
  • Skillnad mellan jaget och andra .
  • Vestibulära systemet och multisensoriska assimilering.

När Arzy i detta experiment stimulerade TPJ, upplevde inte studiedeltagaren skuggan som en projicering av sig själv. Utan upplevde det som en extern närvaro.

Detta fenomen beror på den temporala lobens roll i vår språkliga upplevelse av oss själva.

Känslan av att någon annan är där

Den första frågan du kanske ställer dig själv efter att ha läst om Arzy-experimentet är: hur är det möjligt att vi inte är medvetna om den nivån av dissociation? Bör vi vara det?

Experimentet antyder att dessa förnimmelser upplevs som yttre för försökspersonerna. Teorin är att vår hjärnas ”jag-känsla” är extremt bräcklig.

Minsta strukturella, elektriska eller funktionella förändring kan därför leda till uppfattningsfel.

Med andra ord, vår jagkänsla eller vår förmåga att skilja mellan vår uppfattning om vår egen kropp och allt annat är inte lika stabil som vi kanske en gång kunde tro.

Amygdalas roll

Amygdala är en subkortisk struktur som är en del av hjärnans limbiska system. Denna struktur i nervsystemet är spelar en fundamental roll i att bearbeta den känslomässiga aspekten av dina upplevelser.

Alla förändringar som orsakas av TPJ-stimulering känns främmande för din hjärna, vilket är anledningen till att din omedelbara reaktion blir rädsla.

Du är inte van vid känslan av att uppleva dig själv som utanför din egen kropp. Det är därför som amygdala ger ett negativt känslomässigt svar, men detta kan ofta förvärra hallucinationerna.

"Enligt Arzy-experimentet spelar amygdala en roll i att vår känsla av att någon annans närvaro när de inte är där.

Vilken typ av upplevelser kan denna sensoriska otydlighet leda till?

Erfarenheterna kan vara riktigt varierade. Ur en klinisk synvinkel skulle den övergripande upplevelsen kunna beskrivas som en ”upplevelse utanför kroppen”. De vanligaste variationerna av detta är:

  • En känsla av att du flyter.
  • Att du tittar på dig själv utanför din kropp.
  • En känsla av en extern närvaro.
  • Extremt klara tankar och drömmar. 

Är dessa upplevelser tecken på psykisk sjukdom?

Som Arzy visar i sitt experiment kan dessa dissocieringsupplevelser hända även hos studiedeltagare utan någon historia av problem med psykisk ohälsa.

Men det finns vissa förhållanden där människor upplever ovanliga saker på grund av deras förändringar i hjärnan. Till exempel:

  • Sömnförlamning. Detta är kopplat till hypnagogiska och hypnopompiska hallucinationer. Sömnförlamning är när en person vaknar innan den har kontroll över kroppen. Han kommer att försöka röra sig, men kan inte på grund av muskelförlamningen. Som en konsekvens av detta förändras hjärnans uppfattning om rörelse.
  • Epilepsi och intensiv migrän. Elektriska hjärnförändringar kan orsaka liknande effekter som deltagarna i Arzy-experimentet upplevde.
  • Neurodegenerativa sjukdomar. Hallucinationer är mycket vanligt förekommande vid dessa sjukdomar. Försämringen av nervvävnad leder till sensoriska assimilationsproblem. I de flesta fall kommer äldre människor som upplever detta att associera upplevelsen av en extern närvaro med en älskad vän eller familjemedlem.

Men det finns också andra förekommande fall där din sensoriska bearbetning kan störas på grund av andra skäl, t.ex. vid:

  • Överdriven stress
  • Sömnbrist
  • Sensorisk brist

Vår hjärna är fascinerande!

Arzy-experimentet är något som ofta överraskar även de mest skeptiska läsarna. Vår hjärnas förmåga att känna igen vår egen kropp är så mycket mer komplex och ömtålig än du skulle kunna tro.

Men det är inte allt. En del av problemet är också att vi bara har betraktat dessa saker som ”paranormala” under lång tid. Men nu bevisar vetenskapen att det inte alltid är fallet.

Att se en skugga medan du går eller tänka att en skyltdocka är en person är vad vi skulle kunna likna vid små hallucinationer.

Det är små uppfattningsfel som inte säger något om din mentala hälsa. Men att förstå mer om varför detta händer kan hjälpa oss att bättre förstå oss själva.