Vad är humanistisk psykologi?

Människor är komplexa varelser, och det finns många olika faktorer som kan påverka vår mentala hälsa. Våra känslor, vår kropp, vårt uppförande samt hur våra tankar samspelar med varandra. Humanistisk psykologi är ett synsätt inom psykologin som ser människan som en helhet för att förstå, diagnostisera och behandla mental ohälsa.

Ursprunget till humanistisk psykologi

Humanistisk psykologi uppkom i mitten av 1900-talet. Den uppstod som ett alternativ till de två viktigaste områdena inom psykologiskt tankemönster — beteendevetenskap och psykoanalys — för att närma sig en persons problem på ett annat sätt.

Den humanistiska metoden hyllar mental hälsa och alla positiva aspekter av livet. En person ses som en individ, vilken måste behandlas på ett multidimensionerat och skräddarsytt sätt.

Rötterna till humanistisk psykologi hittas i den europeiska existentialismen med författare som Jean-Paul Sartre (“Människan är född fri, ansvarig och utan ursäkt.”), Jean Jacques Rousseau (“Människan är god till sin natur. Det är samhället som korrumperar honom.”), Erich Fromm (“Om jag är vad jag har, och sedan förlorar vad jag har, vem är jag då?”) och Viktor Frankl (“Människan uppfyller sig själv i samma utsträckning som han anstränger sig för att uppfylla meningen med hans liv.”).

Dessa författare hade visioner kring det mänskliga tillståndet baserat på frihet, meningen med livet, känslor och ansvar. De framhäver människan som en varelse ansvarig för sitt eget liv och sina handlingar, kapabel till att hitta sin egen väg till frihet.

Pionjärerna inom humanistisk psykologi

Abraham Maslow och Carl Rogers anses vara de viktigaste pionjärerna inom humanistisk psykologi.

Abraham Maslow är mest känd för “Behovshierarkin”, en teori som fastställde hierarkin kring mänskliga behov, med de mest grundläggande psykologiska behoven i botten och självförverkligande i toppen. Självförverkligande är ett koncept av Maslow som innebär att en människa endast kan utveckla sin fulla potential när denne tillfredsställt sina behov.

Carl Rogers har en innovativ vision om terapi som skapar ett mer direkt förhållande till “klienten” (en term han myntade inom psykologin, med tanke på att termen är mer lämplig än “patient”).

I hans bok Client-centered Therapy visar han i sina kliniska erfarenheter hur han avvisar direktivets tekniker, och visar en närmare relation med sina klienter, vilket uppmuntrar dem att hitta sig själva.

Från detta perspektiv är hans bidrag till psykologin av stort värde eftersom den anser att människan är kapabel till att själv hitta resurserna till att bibehålla balans i livet.

Enligt Rogers lider människor därför att de “sover” och behöver bli väckta genom inre vishet. Terapeuten fungerar som en guide så de kan hitta sina egna svar. Det här är baserat på hans tillit till varje individs självläkande egenskaper.

De principiella lärosatserna inom humanistisk psykologi

• Den omfattar ett brett och holistiskt perspektiv. Personen betraktas alltså som en helhet där varje aspekt är lika relevant: tankar, kropp, känslor och andlighet. Dessa aspekter samspelar nämligen ömsesidigt med varandra.
• Mänsklig existens uppstår i ett mellanmänskligt sammanhang. Därför är det väldigt viktigt och nödvändigt för en persons utveckling att kunna relatera till andra.
• Människan har möjligheten att fatta egna beslut, ansvara för sig själv och engagera sig själv i utvecklingen och förverkligandet av sin egen potential.
• Det uppmuntrar och understöder personlig utveckling. Psykologerna fungerar således som ett verktyg för individen, så att personen, efter sina egna förmågor, förstår och utvecklar sig själv.
• Människor har en medfödd tendens till självförverkligande. Människor kan förlita sig på sin egen inre vishet. All läkekonst finns därmed i deras egna svar. Vi behöver alltså inte kontrollera vår omgivning eller våra känslor genom att undertrycka dem.

Humanistisk psykologi fokuserar på individen från ett helhetsperspektiv och menar att varje aspekt som gör oss mänskliga är viktig. Människan anses vara unik, ansvarig för sina egna upplevelser samt kapabel till att vara medveten om sina egna resurser för att kunna utvecklas, uppnå självförverkligande och upptäcka sin egen potential.