Vad handlar egentligen filmen Will Hunting om?
Filmskaparen Gus Van Sant fick stöd från publiken och kritikerna hos både alternativa och reguljära filmkretsar redan på 90-talet. Han har en förkärlek för marginella karaktärer och att berätta om de människor som inte riktigt passar in i samhällsformen. Således var det inte förvånande att det är han som regisserat filmen Will Hunting, en film som blivit en riktig publikfavorit.
1997 var ett enkelt år och tydligt optimistisk biofilm översvämmade biograferna. Filmen Will Hunting är en sådan 90-talsfilm. Den har en enkel handling, med få om ens några intriger och med ett förutsägbart slut. Men budskapet får publikens uppmärksamhet från början.
Filmen Will Hunting
Filmen presenterar en bekymrad, karismatisk ung man med en tydlig tendens till våldsamt beteende. Will är dock ganska smart och avslöjar, mot alla odds, en särskild talang för matematik, tillsammans med ett fotografiskt minne.
Han får till sist juridiska problem som ett resultat av ett slagsmål, från vilka han kommer undan tack vare professor Lambeau, en akademiker inom matematikområdet som ser något särskilt i honom.
På andra sidan av myntet finns att den unga mannen också måste gå till terapi. Tyvärr får han inga bra resultat med någon psykolog förrän han kommer i kontakt med Sean, Lambeaus tidigare kollega.
Filmen avslöjar gradvis orsakerna som lett till Wills våldsamma beteende och varför han inte längre vill anknyta till någonting eller någon. Naturligtvis lyser Robin Williams i rollen som Sean, hans mentor; en karaktär som till stor del påminner publiken om rollen han spelade i Döda poeters sällskap (Peter Weir, 1989).
”Du har slösat bort 150 000 dollar på en utbildning du kunde få för 1,50 dollar i förseningsavgifter från det allmänna biblioteket.”
-Will Hunting-
En uppsättning som fungerar
Till skillnad från andra filmer av sin typ har Will Hunting konstigt nog inte något litterärt prejudikat, det vill säga manuset är ett original.
Ben Affleck och Matt Damon var inte så välkända vid denna tid. Det är sant att båda hade tagit sina första steg som skådespelare med stor framgång, men de var fortfarande främlingar för de flesta.
Manuset för filmen Will Hunting började ta form som ett försök att göra något annat, något tillsammans, som vänner. Till en början var filmen tänkt att vara en thriller men det slutliga resultatet hamnade långt från denna idé.
Dessutom var producenten till en början ovillig att inkludera de två unga skådespelarna i rollbesättningen, men han gav så småningom med sig. Faktum är att en av de starkaste punkterna i filmen ligger just i dessa skådespelares tolkningar. Ja, Robin Williams är förstås en väldigt enastående skådespelare i filmen, men filmens budskap skulle inte ha trängt så djupt in utan Afflecks och Damons insatser.
Faktum är att scenerna där Williams och Damon interagerar redan är en viktig del av filmhistorian från 90-talet. Båda förkroppsligar perfekt sina karaktärer, så mycket att deras förhållande verkar äkta.
Ljudspår
En annan framgång med den här filmen är dess soundtrack, komponerat av Danny Elfman, som var rätt populär på 90-talet som sångare i New wave-bandet Oingo Boingo. Även om hans namn kanske inte låter helt bekant för dig så känner du nästan garanterat till och gillar många av hans låtar.
Hans arbeten tillsammans med Tim Burton är välkända efter samarbeten som i bland annat Edward Scissorhands, Mars Attacks! och Sleepy Hollow. Mindre känt, men desto mer anmärkningsvärt, är att han även komponerade den populära inledningsmelodin till den animerade serien Simpsons. I Will Hunting har Elfman gjort ett bra jobb med att betona känslorna hos varje karaktär genom sin musik.
Kort sagt, filmen kommer med en hel del högkvalitativa ingredienser, vilket gjort den extremt framgångsrik. Den blev nominerad till nio Oscar, varav Robin Williams vann Oscarpriset för bästa skådespelare medan den för bästa originalmanus gick till Matt Damon och Ben Affleck.
Filmen Will Hunting har ett tydligt budskap
Handlingen i Will Hunting är tidlös eftersom den överför ett positivt, optimistiskt och alltid aktuellt budskap. Och även om det här budskapet skulle kunna vara tråkigt på grund av dess förutsägbarhet, är det i realiteten effektivt på grund av hur berättelsen utvecklas.
Amerikansk film har och fortsätter att tillhandahålla otaliga filmer av denna typ som inte åldras väl och som antingen har glömts bort eller saknar trovärdighet eftersom deras budskap är för ytliga.
Varför har då Will Hunting överlevt tidens tand? Tja, det beror antagligen på att rollprestationerna matchar styrkan av dess dialoger. Det beror på att den, långt ifrån att innehålla bara ett smart budskap, fokuserar på den mest mänskliga delen hos huvudpersonerna.
Vem har inte sett en historia som denna tidigare? En ung man i förorterna plågas av emotionella brister och kan inte kontrollera sitt våldsamma beteende; till sist övervinner han sina hinder och blir starkare som en följd. Det är inget nytt, inget banbrytande, och ändå trollbinder det publiken i detta fall.
Det finns en ganska minnesvärd scen där Robin Williams karaktär, som sitter på en bänk, gör unga Will mållös. Mentorn bevisar att ingen verkligen vet hur de känner sig eller vad de har upplevt och att de därför inte känner till världen.
Kraften i böcker
Böcker och filosofi hjälper människor att förstå och känna världen, men upplevelserna är trots allt personliga och subjektiva. Steg för steg och lite i sänder får publiken bevittna Wills framsteg, samtidigt som vi följer hans inlärningsprocess.
Den unge mannen porträtteras inte ytligt. Faktum är att filmen visar honom genom ögonen av hans psykolog. Han är karaktären som till sist öppnar Wills ögon och empatiserar med honom. Huvudsakligen för att han, som alla människor, också bär en tung börda på sina axlar och också måste konfrontera sina egna demoner.
Detta budskap om att övervinna motgångar och hinder finner lätt genklang hos åskådaren. Hela filmen, trots att det inte finns någon action att tala om, känns väldigt underhållande. Den kastar tittaren in i en slags försoning med det förflutna, med acceptans och förlåtelse.
Ett stormigt förflutet
Som vanligt har huvudpersonens förflutna direkta konsekvenser för hans kontemporära situation. Även om publiken först inte förstår vem Will egentligen är, vet de att något traumatiskt hänt honom under hans barndom. Kanske var det det att han var föräldralös som gjorde ett stort intryck på honom och bröt ner hans självkänsla.
Betraktaren får också se hur han förhåller sig till sina vänner. Det verkar som att de är de enda människorna han litar på. Detta är ganska tydligt i hans attityd till arbete och även i hans förhållande till Skylar, en ung läkarstudent.
Will verkar inte vilja engagera sig, varken sentimentalt eller på något annat sätt, med någonting eller någon annan. Han föredrar att inte ha ansvar. Han vill inte låta sig bli bortförd av sina känslor.
Det övergivande som han blev offer för under sin barndom har lett till en irrationell rädsla som hindrat honom från att vilja söka stabilitet i tillvaron. Det är just av denna anledning som han inte vill lyssna på professor Lambeaus instruktioner. Han vill inte heller resa med Skylar. Faktum är att han hellre skulle fortsätta med sitt liv precis som det är.
Socialt tryck har också en roll i filmen. Ibland kan man ta för givet att en person med höga förmågor måste dra nytta av dessa och följa en viss väg. Om så skulle vara fallet, kanske vi borde fråga oss själva vad de verkliga önskemålen för en viss individ är i stället för att förvänta oss att de ska göra vad andra tycker är bäst för dem.
Slutanmärkningar om filmen Will Hunting
Det är tydligt att Will är speciell, eftersom han är en anmärkningsvärt begåvad ung man. Trots det betyder det inte att han måste följa en viss väg. I motsats till det tryck som professor Lambeau utövar, reagerar Sean med förståelse. Han försöker leda den unge mannen till att själv bestämma vad som är bäst för honom, att lösa sina tidigare konflikter. Att bygga sin egen väg helt själv.
Kort sagt, Will Hunting handlar om positivt tänkande och därmed är inget nytt. Det är precis en sådan där typisk 90-talsfilm. Emellertid ligger dess betydelse i universaliteten i dess budskap och i hur den lyckas förmedla känslor som till sist tillhandahåller publiken ett optimistiskt budskap utan att det enbart blir fråga om underhållning.
