Vad innebär egentligen platonsk kärlek?

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Daniela Alós

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Termen platonsk kärlek förekommer relativt ofta inom vardagsspråket. När vi använder den här termen pratar vi vanligtvis om en slags icke-sexuell, icke-romantisk kärlek mellan två vänner. Även om den kallas “platonsk”, eller ”platonisk”, vilket länkar den till Platons filosofi, ser du i den här artikeln att den moderna tolkningen av termen inte är exakt vad hans idé om denna, den högsta formen av kärlek, var.

Kärleken har alltid varit ett av de mest omtalade ämnena. Den har varit en inspirationskälla för poeter, författare, tänkare och filosofer sedan tidens början, och är det fortfarande. Naturligtvis är den antika grekiska filosofen Platon inget undantag från denna regel.

Lite info om Platon

Platon var en filosof i det antika Grekland. Först var han Sokrates student och senare Aristoteles lärare. Han författade mängder av alster, men de mest kända är förmodligen Gästabudet (gr. Symposion) och Staten (med grottliknelsen). Det är i Gästabudet som han talar om sin idé om kärlek, så det är från detta verk vi bör få vår uppfattning om vad platonsk kärlek egentligen innebär.

Platon såg kärleken som en motivationskraft för oss att upptäcka och uppleva skönheten endast för skönhetens skull. Men man är tvungen att förstå skönheten genom dualismen, som är en av huvudidéerna i hans filosofi. Dualism är det filosofiska begreppet som säger att hur vi ser vår verklighet kommer från två oberoende verkligheter som aldrig kan blandas: det materiella (fysiska, naturliga) och immateriella (andliga, övernaturliga).

De två verklighetsaspekterna kan mötas, men de kan aldrig blandas. Platon menade att människan är sammansatt av kropp och själ, och att själen har att göra med idévärlden, medan kroppen tillhör den materiella världen. Själen är under livet tvingad att samexistera med kroppen som den är instängd i, men essensen av vilka de två typerna av verkligheter består är från varandra helt särskilda.

Detta är det filosofiska begreppet Platon baserar sin idé om kärlek på. Men många människor har missförstått det. Det har lett till att vi ser platonsk kärlek som en avhållsam, andlig typ av kärlek. Det är dock inte fallet. Platons idé om kärlek handlar om ett område utanför två ytterligheter: det handlar inte om att vara varken promiskuös eller celibat, eftersom han såg perfektion inom stabilitet.

Kärlek

Det finns så många olika betydelser, känslor och användningsområden för detta koncept. Så det är verkligen inte lätt att försöka definiera det på ett enkelt sätt. Men en helt säker aspekt av kärleken är att det är ett universellt koncept som har att göra med vår anknytning till varandra.

På svenska innebär ordet kärlek mängder av olika känslor. Det kan vara allt från passionerad lust och den romantiska kärlekens intimitet, hela vägen till den emotionella intimiteten av icke-sexuell natur du har med din familj. Det kan även involvera djup hängivenhet i formen av religiös kärlek.

Oavsett vilken typ av kärlek vi pratar om är känslorna alltid extremt starka. Vi kan till och med säga att de är oemotståndliga, för det är i princip omöjligt att fly från dem. Platonsk kärlek är faktiskt en väldigt viktig del av våra relationer med varandra; det är därför den är en sådan inspirationskälla inom konsten och varför psykologin studerar den så mycket.

Vad är tanken bakom platonsk kärlek?

När vi sätter ordet ”platonsk” på kärlek, betyder det att vi pratar Platon och hans filosofi. Genom att återge ett tal av Sokrates påpekar Platon att kärlek är motivationen eller impulsen som får oss att vilja förstå skönhet och uppleva den. Det handlar om kärleksfulla former eller eviga, förståeliga, perfekta idéer som går utöver fysisk skönhet (vilket inte betyder att han utesluter det).

Med andra ord menade Platon att kärlek kommer från vår önskan att upptäcka och uppleva skönhet. Processen börjar när du uppskattar fysisk skönhet och sedan går över till det andliga slaget. Så den högsta nivån av detta är en ren, passionerad och osjälvisk upplevelse av skönhetens väsen.

Som vi ser handlar platonsk kärlek inte exakt om icke-romantisk kärlek. Det är mer en typ av kärlek som går utöver fysisk skönhet, hur intensiv den än kan vara. Den har inte heller sexuella inslag, för Platon trodde inte att kärlek egentligen handlade om en annan person. Han såg det som något vi är menade att rikta mot den transcendenta kärnan i skönhet.

Såhär skriver Platon om det i Gästabudet:

Skönhet och kärlek enligt Platon

Enligt Platon börjar vi uppleva kärlek när vi stöter på skönhet. Håll dock i tanken att hans definition av kärlek är att den är det som driver oss att upptäcka och uppleva mer skönhet. Den finns även i flera stadier, där du upplever olika slags skönhet:

• Fysisk skönhet: Detta är det första steget. Det börjar med en känsla av kärlek till en fysisk kropp och utvecklas sedan till att uppskatta denna persons skönhet i allmänhet. Tänk dock på att inte ens detta fysiska steg av kärlek är bundet till sexuell åtrå eller handling, utan handlar om uppskattandet av skönhet i sig självt.
• Själens skönhet: Efter att ha korsat barriären mellan att uppskatta och finna kärlek till en persons fysiska kropp, börjar du fokusera på vem personen är inuti. Så detta steg har att göra med deras moraliska och kulturella bakgrund. Detta är stadiet där du går längre än det materiella (deras kropp) och går vidare till det immateriella (deras själ).
• Visdomens skönhet: Vägen från att uppskatta andlig skönhet leder till en kärlek till kunskap och idéer. Detta överstiger personen till vilken du hyser kärlek.
• Skönhet i sig själv: när du har kommit förbi de tre första etapperna öppnas en sista dörr. Det är chansen att uppleva en kärlek till skönhet i sig själv, en som inte är knuten till något ämne eller objekt. Därför är detta är den högsta, mest överlägsna nivån av kärlek.

Det sista steget involverar att passionerat, rent och osjälviskt uppleva skönhet. Det har att göra med en känsla som aldrig kommer att försvinna eller förändras över tid. Så det har ingenting att göra med lust eller sexualitet; det handlar om att uppskatta idéer och perfekta, eviga, förståeliga former.

Varför tänker vi på platonsk kärlek som en icke-romantisk kärlek?

Den första personen som använde uttrycket ”platonsk kärlek” var Marsilio Ficino på 1400-talet. När han använde det menade han det som en kärlek fokuserad på någons intelligens och skönheten i deras karaktär, inte deras fysiska utseende. Det är en kärlek som bara finns i idévärlden, en perfekt, oförstörbar typ av kärlek.

Enligt Platon kan vi faktiskt aldrig uppnå en ren version av denna känsla. Han menar att det beror på att kärlek inte handlar om intressen; den handlar om dygd. Med andra ord, den är vad som skulle vara en perfekt kärlek, men perfektion är bara en illusion. Det finns inget som är perfekt i den verkliga världen eftersom perfektion bara kan existera inom idén.

Det är möjligt att uttrycka den i enklare form. I grund och botten är idén om platonsk kärlek en idealisk typ av kärlek där det inte finns någon sexuell lust. Det är därför vi vardagligt använder termen då vi talar om den som en icke-romantisk kärlek du bär för en vän, vilket naturligtvis också betyder att den är icke-sexuell.

Så uttrycket stämmer i princip överens med vad Platon säger om kärlek. Men det berör bara lite av vad verklig platonsk kärlek egentligen innebär. Det är inte ett helt felaktigt sätt att tänka om den, men sättet på vilket vi använder uttrycket idag innefattar endast en liten del av konceptets beståndsdelar.

Så vad innebär egentligen platonsk kärlek?

Enligt Platon är skönhet detsamma som rättvisa, godhet och sanning. Så kärlek handlar alltid, och av nödvändighet, om skönhet, rättvisa, godhet och sanning. Platonsk kärlek har i princip att göra med att hitta den del av din själ som du saknar, i en annan person. Men den personen är mestadels en representation av det du ser som allt bra, vackert, sanningsenligt och rättvist.

Så platonsk kärlek är inte exakt den typen av icke-romantisk kärlek inom vänskapsförhållanden vi ser den som idag. Den befinner sig på ett annat plan där, även fast det är möjligt i vissa fall att det föreligger en sexuell relation, den är väsensskild från fysisk interaktion. Platonsk kärlek försvåras dessutom i fall där sexuell åtrå leder till av Platon ansedda omoraliska handlingar, då dessa skadar själens dygd. I Gästabudet är Platon till exempel tydlig med att mentorsförhållanden mellan äldre män och pojkar skadas av sexuell interaktion.

Det handlar om att kunna bli kär i idéer, i den andra människans själ. Men det betyder inte att vi måste utesluta kroppsliga, sexuella aspekter så länge som dessa sker osjälviskt inom ramen för deras egentliga syfte. Dessa saker kan också vara närvarande, men kärleken går långt utöver dem.