Vad jag lärde mig av att läsa Murakami
Haruki Murakami är en av de där ovanliga författarna som blir uppskattad av både vanligt folk och litteraturkritiker. Om vi exempelvis tittar på en lista med de senaste nobelprisvinnarna i litteratur kommer många personer inte känna igen författarna. Murakami har inte fått ett nobelpris än, men det har verkligen blivit populärt att läsa Murakami nuförtiden.
Han väljer titlar som få utgivare hade valt, något som visar hur mycket han anstränger sig med detaljerna i sina böcker. Han lyckas även måla ett porträtt av sina karaktärer bättre än många andra författare.
Den japanska kulturen är en väldigt integrerad del av hans romaner. Den ceremoniella aspekten som japanerna lägger vikt vid inom relationer, där man verkligen litar på varandra, är en aspekt som blir speciellt viktig. En annan röd tråd mellan hans karaktärer, från de yngsta till de äldsta, är ledsamhet. Ledsamhet och ensamhet.
I hans romaner tycks det som att sällskap är något som inträffar av en slump och att ensamheten är karaktärernas naturliga tillstånd. Detta kan också ha mycket att göra med författarens karaktär. Han säger sig vara en väldigt introvert person.
Viljestyrkan är inte lika kraftfull som vi skulle kunna tro
En person som spenderar hela dagen med att utöva sin viljestyrka har valt fel väg i livet. Murakami närmar sig detta ämne, när det gäller träning, från ett intressant perspektiv. Många personer som tränar dagligen ses som personer som har en enorm viljestyrka. Detta kanske stämmer för vissa, men de flesta som har tränat under åratal gör det inte utav ren viljestyrka.
De gör det för att det är lättare för dem, roligare och mer motiverande än andra alternativ. De föredrar en timmes träning istället för en timme med möten eller spansklektioner. De föredrar det över andra aktiviteter. Vissa andra personer hade dock inte genomlidit denna “tortyr” om de inte var tvingade att göra det på grund av hälsoskäl.
Ett annat exempel från Murakami: tänk dig en ung man som älskar att stanna hemma på lördagskvällarna och läsa. Enligt honom hade en nattklubb varit ett prov på hans viljestyrka. Han tvingar sig själv till att följa med ut på grund av vännernas påtryckningar, men han återvänder hem så snart han kan.
Det verkar som att allt hälsosamt och bra även måste vara obehagligt. Det motsatta verkar vara frestelse och överflöd. Men detta stämmer ofta inte, och här kan vi komma att bli förvillade när det gäller viljestyrkan. Vi kan därför komma att spendera tid med att simma mot strömmen, men ett sådant liv har inte någon mening.
Även inom orättvisan finns det vanligtvis någon form av rättvisa
Det finns två typer av personer: de som äter så mycket de vill men som ändå inte blir tjocka, och de som har en speciell förmåga att assimilera varje kalori som går in i deras kropp. Den första gruppen är för det mesta avundad av den andra. Har du någonsin hört att denna avundsjuka har gått åt det andra hållet?
Men denna typ av genetiska orättvisa har även en annan sida. Människor med en större tendens att gå upp i vikt tenderar att tänka mer på vad de äter. De tänker på att äta en mer varierad kost och att inte tortera sin metabolism med stora måltider. Det är därför inte ovanligt att en överviktig person äter hälsosammare än en smal, vilket visar sig genom blodtester.
Människor som är känsliga för viktförändringar har ett “inre alarm” som kommer att utlösas betydligt enklare om det märker av hälsoproblem. Det är faktiskt en fördel som vi ofta ignorerar. Detta är bara ytterligare ett exempel på hur vi ser det negativa i en situation utan att se det positiva.
Man förstår att det har ett pris att vara annorlunda genom att läsa Murakami
Den exponentiella globaliseringen som vi har sett under senare år blandar kulturer, men homogeniserar dem även till viss del. Vår tävlingsinriktade värld har även en så pass stor brist på kreativitet att dess pris har skjutit i höjden. Så vi vill alla på ett visst sätt ha en egen röst, en egen stil. Men samtidigt vill vi att de grupper vi identifierar oss med ska acceptera oss. Det är paradoxen av att vilja vara annorlunda.
Genom att läsa Murakami förstår vi att två personer inte är likadana. Priset vi betalar för våra skillnader är gräl och missförstånd. Ja, de saker som vi tycker så illa om. Precis som du och jag är Murakamis karaktärer väldigt olika och tycker om sina skillnader, och får betala samma pris som vi.
Genom att läsa Murakami lär du dig att inte ge bort din frihet
Ingen förtjänar att bära den där vikten eller hålla det där privilegiet i sina händer. När vi har vuxit upp är det ingen och inget som förtjänar det. Inte ens om det rör sig om en person som du beundrar eller ett jobb som du älskar. Inte bara för att din frihet är ett privilegium som endast är ditt (inom lagens gränser såklart), utan även för att om du ger någon eller något din frihet, kommer du även att försumma dig själv på samma gång.
Du kanske kommer vara okej med detta till en början, men förr eller senare kommer du ångra att du gav bort den. Det kommer antagligen att avsluta eller bryta ner relationen. Du kommer antagligen sluta känna dig intresserad av det jobb som du brukade tycka om så mycket.
“Det mänskliga hjärtat är som en nattfågel. Den väntar tyst på något, och när tiden sedan är inne flyger den rakt mot det.”
-H. Murakami, Den färglöse herr Tazaki-
Genom att läsa Murakami förstår man att människor älskar varandra, kropp och själ
“I denna dröm brann han med lust efter en kvinna. Det var inte klart vem hon var. Hon var bara där. Och hon hade en speciell förmåga att separera sin kropp och sitt hjärta. Jag kommer ge dig ett av dem, sade hon till Tsukuru. Min kropp eller mitt hjärta. Men du kan inte få båda. Du måste välja ett av dem nu direkt. Jag kommer ge den andra delen till någon annan, sade hon. Men Tsukuru ville ha hela henne.”
-Harukami Murakami, Den färglöse herr Tazaki-
Det finns inte något bättre än författarens egna ord för att förklara hans reflektioner. Kärleken har en kraftfull kemisk del, men även en kraftfull fysisk del. Att ge upp en av dessa två aspekter är att såra din egen självkärlek tills den dör.
Det är att döma dig själv till en besvikelse som snart har ihjäl dig. Vi kanske konceptuellt kan separera själen och kroppen, men kärleken kräver att de är som en finstämd orkester.
Om du läser Murakamis verk kommer du komma fram till dina egna slutsatser. Hans karaktärer pratar inte mycket, men hans böcker är fertila fält för reflektion och personlig utveckling… Och framförallt nöje.
“Ingen sanning kan bota den sorg vi känner när vi förlorar någon vi älskar. Ingen sanning, ingen ärlighet, ingen styrka, ingen vänlighet kan bota den där sorgen. Allt vi kan göra är att genomleva och lära oss av den, men det som vi lär oss kommer inte hjälpa oss att bemöta nästa sorg som kommer utan förvarning.”
-H Murakami, Norwegian Wood-
