Vad tjänar vi på att träna minnet?
Många studier stöder det faktum att ålder kan leda till kognitiv försämring. Med detta i åtanke, kan vi uppnå någonting genom att träna minnet? Är det fördelaktigt på både kort och lång sikt?
Ålder påverkar inte alla människor och inte heller deras minne. Vi tenderar att behålla procedurminnet, minnena relaterade till avlägsna och känslomässigt intensiva händelser. Däremot är arbetsminnet det som lider mest.
Spridd uppmärksamhet, att glömma nya händelser, dålig användning av kodningsstrategier och utelämnande eller felbruk av verbala eller visuella ledtrådar för att hämta information är också vanligt, tillsammans med en negativ uppfattning om ens egen prestanda och möjligheten till förbättring (Craik, 1977. Parkin, 1987. Montenegro, 1998).
Är det viktigt att träna minnet?
Att träna minnet är inget nytt koncept, i århundraden var det känt som minneskonst. I själva verket går det tillbaka till Simonides från Kea (500-talet f.Kr.) och minnespalatset, även kallad loci-metoden.
Senare har andra författare använt termer som mnemoteknik, och konstteori för minnet. Dessutom har minnet ansetts kopplat till magi, filosofiska och ideologiska idéer.
Att träna minnet har gynnsamma effekter, både hos friska äldre människor och hos äldre med kognitiv nedsättning. Numera finns det många tekniker för att förbättra minnet, till exempel rehabilitering, stimulering och träning.
1970 fanns flera program och studier som fokuserade på att träna minnet för att möta förluster härrörande från trauma, tidig demens och åldrande. Nuförtiden använder experter olika metoder, såsom stimulering, gruppterapi, rehabilitering, lärande eller datorrehabilitering.
Användningen av dessa verktyg beror på personens behov men också på de professionella resurserna och kunskaperna.
Skillnaderna mellan rehabilitering och träning
De två vanligaste termerna är rehabilitering och träning. Träning går ut på ett systematisk lärande av kunskap samt användning och kontroll av processer, strategier, tekniker och erfarenheter som är involverade i minnesfunktionen, samt förbättring av dess prestanda.
Å andra sidan är rehabilitering ett ingripande med målet att återhämta optimala funktionsnivåer (personliga, sociala och professionella) efter en sjukdom som orsakat en skada eller en funktionsvariation.
Därför används rehabilitering med sjuka människor, medan träning kan tillämpas på både sjuka och friska människor.
Träning används dessutom hos personer som har störningar som kan bli föremål för klinisk uppmärksamhet, enligt vad som anges i DSM V (2013) som ”minnesförlust på grund av ålder, för åldersrelaterad kognitiv nedgång etc.”
Hur gör vi för att träna minnet?
Att träna minnet kan klassificeras enligt olika kriterier (Montejo Carrasco, 2015):
- Innehållet man arbetar med och de föreslagna målen – unifaktoriell eller multifaktoriell.
- Antalet personer att arbeta med – individer eller grupper.
- Typen av strategier som används – interna strategier (visualisering, associering…), externa strategier (anteckningsböcker, färger, mappar, organisering…) och de som använder båda typerna av element.
- Typ av minne som används – antingen explicit eller implicit.
Experter väljer ofta gruppträning för äldre. Förutom minnet stärker detta det sociala sammanhanget. Det kan gälla sammanhang där äldre också måste hantera betydande förluster, som av vänner och bekanta i sin ålder.
Dessutom hjälper denna metod till att bättre tillämpa detta på det dagliga livet samt få bättre resultat med de intränade funktionerna. Denna metod är att föredra på grund av de positiva effekterna som kommer med grupparbetet. Dessutom är det mer lönsamt för experter, eftersom de kan arbeta med fler människor på kortare tid.
Att träna minnet
Det verkar som att med träning kan vissa områden i vår hjärna samla en viss kognitiv reserv som kan skydda oss mot åldersrelaterad försämring.
Neuroforskaren Rita Levi-Montalcini sa en gång att hjärnplasticiteten, eller neuroplasticiteten, kan förbli konstant under hela livet, men bara om vi tränar hjärnan.
Genom att träna minnet gör vi därför en lönsam investering i motverkan av åldersrelaterad kognitiv nedgång. De mest optimistiska uppgifterna tyder på att det kan ha en positiv inverkan i 63 % av fallen och fungera som en skyddande faktor i upp till en tredjedel av fallen med Alzheimers.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Craik, FIM. (1977), ‘Age differences inhuman memory”. En Birren y KW. Sohaje (eds) Handbook of the Psychology of aging. New York, van Nostrand Reinhold, p. 384-4.
Montejo Carrasco, P. (2015). Estudio de los resultados de un programa de entrenamiento de memoria y estimulación cognitiva para mayores de 65 años sin deterioro cognitivo (Doctoral dissertation, Universidad Complutense de Madrid).
Montenegro, M., Monteio. E, Remeso, Al., Montes, ME., Claver, MD. (1998a). Estudio de las quejas de memoria en los mayores y los cambios producidos por un entrenamiento de memoria’, Presentado al XXII Congreso Nacional de Geriatría y Gerontología, Madrid.
Parkin,A. (1987), Memory and Amnesia: An introduction. p. 129. BIackweII, Ed. Oxford.
