Det är inte så vanligt med sunt förnuft

Sunt förnuft är inte alltid lika vanligt som vi tror. Faktum är att många även använder det på fel sätt.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Är det vanligt med sunt förnuft? Descartes menade att det sunda förnuftet var det mest utbredda i hela världen. Det fanns inte någon person som inte hade denna gåva.

Denna berömda matematiker och filosof förstod redan att denna dimension gick bortom våra idiosynkrasier.

Den låter också var och en av oss förstå vad som är rätt, vad som är acceptabelt och vad som är helt irrationellt.

Voltaire påpekade en gång att det sunda förnuftet inte är så vanligt. Men vad menade han med det? Han antydde att vi alla integrerar vår egen version, som inte alltid går i linje med andras sunda förnuft.

Det hade varit bättre för oss alla om vi kunde applicera denna enkelhet i form av värderingar och handlingsprinciper baserat på en förnuftig och nästan universal essens.

Det finns dock gånger då vi inte utövar ett sunt förnuft även då vi vet att det hade det varit det mest acceptabla i en given situation.

Vi gör detta antingen för att vi glömmer, för att det är utmanande eller för att vi har våra tankar någon annanstans.

Vårt sunda förnuft säger exempelvis till oss att vi bör leva ett hälsosammare liv. Men vi sätter inte alltid vår hälsa framför direkta nöjen.

Vårt förnuft säger ofta till oss att man inte bör slösa med papper; att man bör återvinna mer; att man inte bör skicka meddelanden då man kör bil eller att man bör spendera mer tid med de personer som man älskar.

Vi är därför på det klara med vad vi måste göra. Men varför gör vi inte det?

Vad menar vi med sunt förnuft

Psykologin säger oss att det sunda förnuftet är en förmåga som varje person har eller bör ha. Tack vare denna förmåga kan man dra koherenta slutsatser baserade på logik och förnuft.

Men Albert Einstein påpekade en gång att mycket av det som vi kallar sunt förnuft inte är något annat än fördomar som vi fått från andra.

Oavsett vilket så försöker det sunda förnuftet alltid att uppnå det gemensamma goda.

Med denna kompetens försöker vi säkerställa att vi alltid har ett praktiskt tankesätt för att underlätta vår samexistens, undvika konflikter och bidra till vårt gemensamma välmående.

Var kommer dock det sunda förnuftet ifrån? I de flesta fall så är det inte bara det som andra har lärt oss.

I verkligheten så är det en del av våra egna erfarenheter, vad vi har sett, känt och genomlevt. Det står därför klart att alla färdas på sin egen väg och upplever händelser som inte ens kommer i närheten av andras.

Det som är logiskt för dig kanske inte verkar sunt för mig.

Tre sätt att förstå det på

Konceptet med det sunda förnuftet fokuserades på många olika vinklar under människans historia. Genom att förstå var och en av dem kommer vi kunna få ett bättre perspektiv:

• Aristoteles. Det sunda förnuftet fokuserar bara på våra sensoriska upplevelser enligt denna grekiske filosof. Vi upplever därför alla samma sak då vi bemöts av ett stimuli (vi ser att ett glas går i sönder; vi känner värmen från en eld; ljudet från vinden, etc.). Han trodde att det sunda förnuftet börjar från känsliga föremål. Med andra ord från det som folk kan uppleva genom sina sinnen.
• Rene Descartes. Det spelade ingen roll att varje person kommer från en skild kultur för denna franske matematiker och filosof. Vi delar alla ett universellt sunt förnuft   som vi kan använda för att göra bedömningar och särskilja det som är sant från det falska och det goda från det onda.
• Den pragmatiska filosofin. Detta tillvägagångssätt uppstod under 1800-talet och ger oss en mer användbar vision. Enligt denna filosofi uppstår det sunda förnuftet från uppfattningen och erfarenheterna i våra dagliga liv. Med andra ord så är det en del av det sammanhang som omger oss. Och detta kan som förväntat variera beroende på vädret och andra omständigheter som vi stöter på.

Vad säger psykologin om detta?

Adrian Furnham, psykolog vid University College London, skrev en väldigt intressant bok med titeln All in the Mind: The Essence of Psychology (1996).

Furnhamns premisser varnar oss att vi inte bör ta något för givet, för mycket av det som vi anser vara förståndigt är många gånger rent nonsens.

Det budskap som han försöker föra fram med sitt arbete är behovet av att ha en kritisk och realistisk vision av verkligheten.

Om vi måste ta beslut så är det bäst att analysera sammanhanget, dess egenskaper och vad som verkar vara det korrekta. Att dras med av det som de flesta anser vara “sunt förnuft” kan leda till mer än ett misstag.

Furnham tar exempelvis upp de händelser som folk förr i tiden ansåg var universala sanningar. Exempelvis myten att kvinnor inte var tillräckligt smarta för att rösta.

Eller att institutionerna var den bästa platsen för folk med handikapp. Förnuftet är därför inte alltid välkalibrerat för det kan vara utgånget eller så lämpar det sig inte för våra personliga behov.

Vi bör också använda det med ett visst kritiskt omdöme. Vi bör förstå att det sunda förnuftet hos andra kan leda till andra slutsatser än våra egna.