Vår fantastiska hjärna: autism och Einstein

Vår fantastiska hjärna är ett organ som är både komplext och mystiskt. Neurovetenskapen går framåt och vi får ständigt mer information om hur den fungerar. Men det finns fortfarande mycket kvar att upptäcka. Den mänskliga hjärnan upphör aldrig att förvåna oss.

Vissa personer med autism har exempelvis häpnadsväckande förmågor. Vissa av dem kan exempelvis måla bättre än renässanskonstnärer, medan andra kan spela instrument utan att knappt ha övat. Deras hjärnor har en struktur och en funktion som skiljer sig från andra hjärnor.

Låt oss titta på en överblick av vår fantastiska hjärna.

Vår fantastiska hjärna och dess evolution

Paul D. MacLeans treeniga hjärna har varit en väldigt populär modell under många år för att förstå vår fantastiska hjärna. Dess popularitet är baserad på det faktum att den grupperar områden av hjärnan i olika uppsättningar som utför olika uppgifter.

De olika strukturerna är reptilhjärnan, limbiska systemet och neocortex. Hjärnan har utvecklats parallellt med hur vi har utvecklats som art – från reptilhjärnan till neocortex, även känd som den “rationella hjärnan“.

Reptilhjärnan

Reptilhjärnan är den nedersta delen av framhjärnan. I detta område hittar vi de basala ganglierna och områden som tillhör hjärnbarken och lillhjärnan, som hanterar de funktioner vi behöver för att överleva (såsom andning och hjärtslag).

Denna struktur hanterar enkla och impulsiva beteenden, beroende på kroppens fysiologiska tillstånd: rädsla, hunger, ilska etc.

Limbiska systemet

Detta system har hand om de känslor som uppstår under situationer som vi upplever. Det representerar våra känslors högkvarter.

Bland de viktigaste strukturerna i detta system är amygdala och hippocampus. Dessa strukturer utgör ett primitivt minnessystem tillsammans med hypotalamus, vilket gör det möjligt att reagera på ett bredare spektrum av stimuli.

Neocortex

Detta är det senaste landmärket inom utvecklingen av vår fantastiska hjärna. Det är rationalitetens högkvarter, som ger oss förmågan att tänka abstrakt, systematiskt och logiskt. Och detta är en ganska så stor framgång för oss som art.

Det är det område som gör att vi skiljer oss så mycket från varandra. Tack vare neocortex kan vi svara på olika sätt på samma typ av situation vid olika tidpunkter. Det är även källan till vår storslagna fantasi.

Vår fantastiska hjärna och dess cerebrala lober

Den mänskliga hjärnan delas in i två mer eller mindre symmetriska delar som kallas hemisfärer. Var och en av dessa kan delas in i fyra olika lober:

• Occipitalloben. I denna lob har vi vårt syncentrum, vilket gör att vi kan se och även tolka det som vi ser.
• Parietalloben. Denna lob har en väldigt viktig roll när det kommer till att hantera sinnesinformation från olika delar av kroppen. Den är även relaterad till kunskap om nummer, vad dessa nummer är relaterade till och hantering av objekt.
• Temporalloben. De främsta funktionerna hos denna lob har att göra med minnet. Den vänstra temporalloben är involverad i minnet av ord och namn på objekt. Den högra är relaterad till vårt visuella minne (ansikten, bilder…).
• Frontalloben. Den är relaterad till impulskontroll, språk, arbetsminne, motoriska funktioner, sexuellt beteende och socialisering. Den bidrar även vid aktiviteter som planering, koordination, kontroll och utövande av beteende.

Vår fantastiska hjärna och autism

Personer med autism är ofta inte så värst bra på att interagera med andra. De lider också ofta av emotionell omogenhet, bristande språkkunskaper och andra svårigheter. Dess problem kan vara ett resultat av faktumet att vissa delar hjärnan har skadats och inte fungerar som de borde.

Men i fallet med “autistiska konstnärer” finns det en orörd ö av kortikal vävnad i den högra parietalloben (där våra spatiala och konstnärliga förmågor finns).

Då många av områdena i hjärnan fungerar dåligt så kommer den högra parietalloben att kunna använda sig av mycket av våra så kallade “uppmärksamhetsresurser”. De färdigheter som då uppstår hade vi annars bara kunnat uppnå efter många års övning.

Om en stroke eller hjärntumör dock skadar den högra parietalloben så kommer denna person många gånger att mista förmågan att ens kunna rita. Men om skadan uppstår i den vänstra parietalloben (som har att göra med numeriska beräkningar), kommer detta ofta att förbättra personens konstnärliga förmåga.

Varför händer detta? En förklaring kan vara att hjärnan överför resurserna till den högra loben då den vänstra slutar använda sig av dessa resurser. Våra hemisfärer arbetar tillsammans, men faktum är att de också har en fantastisk förmåga att kompensera.

Men… vad har allt detta att göra med Einsteins hjärna?

Att vara bra på matematik innebär inte att man är bra på numeriska beräkningar. Det kräver dessutom att man har andra förmågor, som exempelvis en god spatial visualisering.

Albert Einstein kunde kombinera beräkningsförmågor (den vänstra parietalloben) med sin spatiala förmåga (den högra parietalloben) på ett enastående sätt. Lika enastående som Einsteins briljans.