Varför är det smittsamt att gäspa?

Visste du att 60 % av alla människor gäspar när de ser någon annan gäspa? Varför är det smittsamt att gäspa? Vad har vetenskapen att säga om detta?

Har du hört talas om ekosymtom? Det är när människor automatiskt upprepar andra människors ord eller handlingar. Ett exempel på ekosymtom är när vi ser någon gäspa och nästan omedelbart gäspar själva. Men varför är det smittsamt att gäspa? Finns det någon neurologisk förklaring till detta fenomen?

Psykologen Robert Provine gjorde 1986 följande uttalande: “Gäspning kan ha den tvivelaktiga distinktionen att vara det minst förstådda av våra vanliga mänskliga beteenden”. Kan neurovetenskapen nu, flera år senare, hjälpa oss att finna svaret på frågan? Finns det mer än en förklaring? Det ska vi utreda i dagens artikel.

Varför är det smittsamt att gäspa?

Enligt en studie utförd 2014 av Romero m.fl. är det bara människor, schimpanser, hundar och vargar som verkar ha “smittsamma” gäspningar, även om det finns många djur som gäspar. Men vad är det som gör det smittsamt att gäspa? Låt oss titta närmare på vad som gäller för människor och vad som kan vara de mest relevanta förklaringarna.

Aktivering av motoriska hjärnbarken

En grupp forskare vid University of Nottingham (England) genomförde 2017 en undersökning, som publicerades i Current Biology, i vilken de försökte finna svaret på frågan varför det är smittsamt att gäspa.

Enligt de engelska forskarna är detta en handling som beror på en automatisk reaktion i hjärnan. Den aktiveras just i det område som ansvarar för regleringen av motoriska funktioner. Denna studie pekar alltså på att vår benägenhet att härma andra människors gäspningar skulle ha sitt ursprung i hjärnans primära motoriska bark. Det är detta område som står för utförandet av kroppens rörelser via nervimpulser.

Experimentets uppläggning

Totalt var det 36 frivilliga vuxna som deltog i experimentet. Man talade om för dem hur de skulle hålla tillbaka sina gäspningar och sedan bad man dem se på videoklipp med gäspande människor. Till sist räknade man antalet gäspningar som ägde rum (inklusive de som kvävdes).

Med hjälp av transkraniell magnetstimulering (TMS) analyserade forskarna den tänkbara kopplingen mellan den neurala grunden för gäspningar och den motoriska retbarheten.

Därvid fann forskargruppen att en persons mottaglighet för “smittsam gäspning” berodde på den kortikala retbarheten och den fysiologiska hämningen i den primära motoriska barken. Detta kan förklara varför somliga människor gäspar mer än andra. Det förklarar också varför en del personer tycks kopiera andras gäspningar, medan andra gör det mindre ofta.

Kan vi undertrycka gäspningar?

Är vi med därmed så gott som förprogrammerade till att börja gäspa när vi ser någon annan gäspa? Eller kan vi kontrollera denna reflex? Enligt samma engelska forskare har vi begränsade möjligheter att motstå denna smittsamma effekt. Dessutom fann forskarna att behovet att gäspa i själva verket kan öka då man försöker undertrycka en gäspning.

Faktiskt visade experimentet med elektriskt stimulering att då den motoriska retbarheten ökade så ökade också tendensen att efterlikna andra människors gäspningar. Sanningen är alltså att vi egentligen inte kan kontrollera “smittsamma gäspningar”, eftersom vi har en medfödd benägenhet att efterlikna beteendet.

En bättre förståelse för hur vissa sjukdomar uppkommer

Faktum är att detta experiment kan hjälpa forskare som studerar andra sjukdomar. Det kan göra det lättare för dem att bättre fastställa vad som ligger bakom sjukdomar som involverar ökad kortikal retbarhet och minskad fysiologisk hämning.

Här talar vi om sådana sjukdomar som bl.a. demens, autism, epilepsi eller Tourettes syndrom. Utmärkande för dessa sjukdomar är att patienterna inte kan hejda vissa ekosymtom. Exempel på sådana är förutom ofrivilliga gäspningar också ekolali (tvångsupprepningar av andras ord och meningar) och ekopraxi (mekanisk upprepning av andras rörelser).

I detta avseende erbjöd ledaren för experimentet, Georgina Jackson, som är professor i kognitiv neuropsykologi vid institutet för psykisk hälsa i Nottingham, följande förklaring:

Vidare tillägger Jackson att upptäckterna kan hjälpa patienter med Tourettes syndrom genom att minska den motoriska retbarheten och därigenom minska deras tics.

Andra förklaringar till varför det är smittsamt att gäspa: empati, genetik och synkronisering

Innan man företog denna studie hade andra forskare försökt hitta alternativa förklaringar till varför det är smittsamt att gäspa. Många av dem föreslog att ett skäl skulle kunna vara viljan att kommunicera empati. Med andra ord hyser vi omedvetet empati för någon som gäspar. Vi upprepar gesten utan att kunna hejda den, som om vi  vore en återspegling av personen i fråga.

Denna teori har många anhängare. Den utgår från att vår förmåga att tolka vad andra upplever gör att vi sätter in oss i deras situation eller känner på samma vis, även när det gäller så “primära” handlingar som gäspningar. Till följd av detta skulle vi inte kunna hindra oss själva från att gäspa när vi ser någon annan göra det.

En del studier som försöker klargöra varför det är smittsamt att gäspa hänvisar till aktiveringen av vissa hjärnkretsar som är utmärkande för empati. Det är de kretsar som innefattar de omtalade spegelneuronerna. Dessa neuroner skulle kunna fungera som en inre reflex av de rörelser vi observerar hos andra.

En annan tänkbar förklaring till fenomenet har att göra med kommunikation och synkronisering. I samband med detta har forskare och psykologiprofessor Matthew Campbell följande att säga:

Synkronisering av gruppen

Denna förklaring bygger på att det handlar om en imiterande handling och att härmningen av gäspningarna skulle få gruppen att bli synkroniserad. Campbell menar att vi kan se detta i våra matvanor. När det är dags att äta så äter alla och här kan man betrakta ätandet som något smittsamt. Detta kan också gälla när vi är frestade att efterlikna andra människors rörelser och hållningar.

Kort sagt finns det två huvudsakliga förklaringar till fenomenet. Du kan själv välja vilken du tror är den rätta!