Varför är du fortfarande här efter så lång tid?
Varför har du inte gått din väg efter så lång tid? Varför är du fortfarande här? Varför har du inte försvunnit om du kan tänka dig massor av saker som är bättre än att vara med mig? Jag är en tråkig person, mer melodramatisk än rolig, och när jag gör en blunder så gör jag det verkligen. Vad i hela världen försiggår i ditt huvud som gör att du fortsätter att se på mig med glädje under dagar när jag upprepar till dig att sorg existerar?
Du är en galen person, en av de fåtal som finns kvar. Jag är ledsen att behöva säga det, men idag kan jag inte gömma sanningen. Jag vill inte, jag känner inte för det. Idag kan jag inte lura dig, jag kan inte lindra vad jag känner. Så idag ber jag dig att lyssna.
Det finns människor som vi alltid kan gå tillbaka till, trots att vi tar avstånd och befinner oss ljusår bort i en annan galax. De är synonyma med värme och närhet, de är en sammankoppling vid första blicken. En orubblig och unik melodi.
Du är fortfarande här
Du har varit min käpp när jag varit blind. Du har inte haft något emot att följa med mig trots att du visste att jag inte skulle hitta något på många av de platser jag letade. Trots att du har varnat mig har du aldrig sagt “vad var det jag sa” i efterhand. Och du finns fortfarande här.
Jag vill säga något till dig: utan dig skulle jag aldrig ha kommit så här långt och jag skulle ha blivit orörlig; utan dig skulle jag inte ha sökt efter den där sista kulan i min ficka som jag kramar i näven.
Du har inte skällt ut mig, trots att mina strider även har gett dig ärr. Ärr som jag tittar på nu och som gör att jag känner mig tursam som kunnat lita på dig. Fotavtryck är bevis för att du blivit en del av mig, att vi har genomgått denna ritual där allt delas, även blod…
Du har lämnats att göra en realistisk utvärdering av skadan och dra linjerna mellan prickarna. Du har tagit hand om mina sår medan du dragit ett dåligt skämt, med vetskapen att det skulle svida men samtidigt se till att såret inte blir infekterat.
Du har även skålat med mig och samtidigt som du tittat mig i ögonen använt utrymmet mellan orden för att be mig om nästa. För du har känt mig i åratal och du vet att jag inte kommer förändra min essens, även om du kan förhandla om den.
Jag har visat dig min värsta sida, det som jag inte är stolt över, och du har vägrat tro på mina ord när jag sagt att det är så jag är när saker och ting spårar ur.
Du har inte trott på bevisen och har sagt åt mig att tro förflyttar berg lika stolta som mig, i hopp om att jag skulle inse att allt inte är väldigt svart, mörkt och dunkelt.
Du har inte låtit mig glömma de goda tiderna och du har talat om dem med hopp, som om de vore en tråd att dra i, en sten jag kunde ta tag i med handen som du släppt taget om.
Du är viktig för mig
Jag kommer inte låta dig glömma dessa ord, för de är sanna. Jag kommer påminna dig punkt för punkt så att du förstår att dina ansträngningar har gett resultat. För även om jag rationellt sett inte förstår varför i hela friden du fortfarande är här, är jag otroligt tacksam för att du är det.